Lucia (helgon)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om helgonet Lucia, för andra betydelser, se Lucia (olika betydelser).
Sankta Lucia
Sankta Lucia
Sankta Lucia
målning av Francesco del Cossa (1473)
Jungfru, Martyr
Född cirka 283
Syrakusa
Död 304
Syrakusa
Vördas inom Romersk-katolska kyrkan
Ortodoxa kyrkan
Helgedom San Geremia, Venedig
Helgondag 13 december
Attribut Martyrpalm, ögon på en tallrik, svärd
Skyddshelgon för Synskadade, sjuka barn, prostituerade som ångrar sig, vävare, med flera

Lucia (latin för ’den lysande’, ’ljusbärerskan’), född cirka 283 i Syrakusa, Sicilien, död 304 i Syrakusa,[1] var jungfru och sedermera martyr och helgon. Hon är helgad inom både Romersk-katolska och Ortodoxa kyrkan, med festdag 13 december.

Den unga kristna jungfrun Lucia led troligen martyrdöden under kejsar Diocletianus förföljelse.[1] Hon avbildas i den kristna konsten med ett svärd eller en dolk och ett sår i halsen. Hon kan också hålla två ögon på ett fat, vilken åsyftar legenden att hon före sin död rev ut sina ögon och sände dem till sin trolovade. Guds moder gav henne dock ett par nya och ännu vackrare ögon. Som attribut har hon dessutom en palmkvist och en oljelampa eller ett ljus i handen.

Lucias levnad[redigera | redigera wikitext]

Lucia föddes i en rik familj i Syrakusa på Sicilien. Hennes far dog när hon var liten och hon blev uppfostrad av sin mor, Eutychia. Redan som liten skall hon ha avlagt kyskhetslöfte, dock berättade hon inte det för någon. När hon blev äldre lovade modern bort henne. Hon lyckades försena förlovningen och bad till Gud att han skulle hjälpa henne. Då blev hennes mor sjuk i blödarsjuka som ingen lyckades bota. Lucia övertalade därför modern att vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav. När de kom fram skall Agata ha uppenbarat sig för Lucia och sagt "Varför ber du mig om något du själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!" Modern blev frisk, och lovade Lucia att inte gifta bort henne till någon man. Men friaren kände sig kränkt och angav henne för ståthållaren till kejsar Diocletianus, som förföljde kristna.

Lucia blev arresterad och torterad men förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon uppges då ha sagt att då hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon skulle åka genom staden till bordellen på ett spann bakom oxar, frös spannet fast i marken och gick inte att rubba. De hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde någon svärdet genom halsen på henne och inte heller då dog hon. Hon levde ända tills någon kom för att ge henne den sista smörjelsen.

En teori om det moderna Luciafirandet, med Lucior med ljus i håret är att det är inspirerat av en berättelse där det sägs att Lucia bar ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna. Legenden säger att för att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon ljus på huvudet för hon skulle se bättre.

Lucias reliker[redigera | redigera wikitext]

Lucias reliker förvarades i Venedig i Santa Lucia-kyrkan. Kyrkan revs 1861 för att bereda bygget av järnvägsstationen och relikerna flyttades till den närbelägna kyrkan San Geremia där de fortfarande finns att beskåda. Venedigs järnvägsstation bär idag helgonets namn: Venezia S. Lucia. I en kyrka på Sicilien kan man beskåda hennes underarm.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] "Lucia". NE.se. Läst 17 augusti 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]