Staffan stalledräng
Wikipedia
 |
Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Sankte Staffan. (Diskutera) |
 |
Artikeln eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter. |
Staffan stalledräng är en engelsk och nordisk version av myten om martyren Sankt Stefan. Enligt legenden var Staffan Herodes den stores stallknekt. När Staffan såg Betlehemsstjärnan skyndade han till Herodes och proklamerade att judarnas nye konung var född. Herodes svarade att det vore lika omöjligt som att den stekta tupp han just hade blivit serverad skulle resa sig upp och gala. Så snart detta var sagt lär tuppen ha gjort just detta, och dessutom i galandet yttrat orden Christus natus est, "Kristus är född". På grund av detta lät Herodes stena Staffan.
I Sverige är figuren framförallt känd från en omtyckt svensk julsång, men har rötter i betydligt äldre folkliga vanor än det Luciafirande där dagens svensk möter visan. I visan är Staffan en stalledräng som ser den stjärna som visar att Jesusbarnet fötts, men sammanhanget där visan sjungs har allt annat än kristna förtecken.
Hästen var på många sätt symbolisk i den tidigare naturreligionen när kristendomen kom till Sverige. Det berättas bland annat att en kristen kung fördrevs sedan han vägrat äta hästkött (detta gällde kung Inge den äldre, i hans ställe ska sedan Blot-Sven ha regerat en tid). Påvliga påbud om att förtärande av hästkött var förbjudet och särskilt skulle motarbetas av kyrkan utgick vid flera tillfällen. Trots dessa bud fortlevde folkliga fester med bland annat kappridning och hingsthetsning länge. Det svenska ordet skede har ursprungligen mening av avgränsad sträcka i rummet, inte i tiden, och avsåg sträckan mellan två vägskäl - en lämplig sträcka att kapprida. I åtskilliga svenska ortnamn ingår ordet "-skede" och utpekar dem som sådana festplatser. Till dessa platser hör Enskede, Skövde och Skedevi. I Skövde och Skedevi ingår ordet "vi", det vill säga syftar ortnamnet där på ett kapplöpningsställe som också ansågs som en helgedom (betydelsen av "vi").[1]
En särskilt livaktig och spridd hästtradition förefaller ha varit knuten till tiden omkring nyår. Just när det nya året infaller anses i många olika folktrosammanhang att man kan stjäla grädden - detta innebär att man kan få särskild lycka på någon annans bekostnad genom att till exempel dricka ur deras brunn vid en tidpunkt med särskild kraft. Staffansskedet bestod i att traktens unga män kappred till gårdar i grannskapet. I viss mån kombinerades det med en slags mild våldgästning och säkerligen en god del alkohol. Fortfarande finns varianter av Staffansvisan som nämner att de besökande vill ha en sup.
Staffansvisorna och Staffansskedet har också knutits till den helige Staffan eller Stenfinn, Hälsinglands skyddshelgon, men det stämmer inte med legenden om hästar, stalldräng med mera.
[redigera] Se även
[redigera] Referens
- ^ Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003, s. 277 och 68. – Enskede kan dock enligt samma bok s. 68 också betyda "Enåsen" efter enbusken och där skede betyder något som skiljer åt, en "gräns" (också i andra ortnamn). Det syftar då på åsen på platsen. "Ene" kan också betyda "vägmöte", som möjligen ligger till grund för ortnamnet Enköping.
