Lugnås
| Lugnås | |
| Tätort | |
 Lugnås hållplats (2003).
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Västergötland |
| Län | Västra Götalands län |
| Kommun | Mariestads kommun |
| Koordinater | 58°38′30″N 13°42′0″Ö / 58.64167°N 13.70000°Ö |
| Area | 108 hektar |
| Folkmängd | 641 (2015)[1] |
| Befolkningstäthet | 5,94 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Tätortskod | T5356 |
| Geonames | 2693752 |
  | |
| Wikimedia Commons: Lugnås | |
Lugnås är en tätort i Mariestads kommun i Västra Götalands län. Tätorten har sitt namn efter Lugnås socken men ligger något paradoxalt inte i denna socken utan längre norrut, i Björsäters socken.
Historia
I Lugnås ligger Lugnåsberget, ett av Västergötlands mindre platåberg. Lugnåsberget består till största delen av kambrisk sandsten. Den är känd för sina spårfossil vilka är lämningar efter de djur som levde där för närmare 542 miljoner år sedan. Främst efter sandkoraller av familjen Protolyellia sp och Spatangopsis samt Trilobiter och Brachiopoder. Under sandstenen ligger det Västgötska peneplanet med, i det översta skiktet, den kaolinvittrade gnejs, som man sedan 1100-talet har använt för tillverkning av kvarnsten. Det brytbara lagret är cirka 1,5-3 meter tjockt. Mellan gnejsen och sandstenen finns ett mörkare skikt, vilket är ett konglomerat bestående av bitar av gnejs som är inbakade i sandsten. De synliga lager av sandsten man kan iaktta inne i gruvan benämns vanligen File Haidar eller Mickwitziasandsten.
Längst upp på berget finns ett lager med alunskiffer, i vilket man under 1800-talet och början av 1900-talet bröt orsten och brände kalk. Detta lager är från perioden Övre Kambrium, omkring 510-490 miljoner år gammalt.
Enligt traditionen var det Cisterciensermunkar från franska Clairvaux som tog med sig kunskapen om kvarnstensbrytning till bygden, innan de byggde sitt kloster i Varnhem. Brytningen av kvarnsten nådde sin kulmen under andra halvan av 1800-talet. De industriellt framställda stenarna blev dödsstöten för brytningen i Lugnås då det inte gick att konkurrera prismässigt. Öppningarna till de cirka 50-55 gruvorna sprängdes igen 1915. Detta gjorde man för att inte barn och djur skulle ta sig in i underhacken och skadas. Den sista kvarnstenen bröts omkring 1918. Sedan dess har många stenar legat exponerade för väder och vind och man kan föja en ganska kraftig erosion på dessa.
Befolkningsutveckling
| Befolkningsutvecklingen i Lugnås 1965–2015[1] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1965 | 374 | |||
| 1970 | 445 | |||
| 1975 | 600 | |||
| 1980 | 656 | |||
| 1990 | 586 | 84 | ||
| 1995 | 631 | 90 | ||
| 2000 | 671 | 90 | ||
| 2005 | 648 | 90 | ||
| 2010 | 653 | 90 | ||
| 2015 | 641 | 108 | ||
Anm.: Ny tätort 1965
| ||||
Referenser
| ||||||||||||||||
| |||||