M1 Abrams

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
M1A2 Abrams
U.S. Army M1A1 Abrams.jpg
Amerikansk M1 Abrams i Tyskland.
Typ Stridsvagn
Ursprungsplats USA
Tjänstehistoria
I tjänst 1980–idag
Krig Gulfkriget, Afghanistankriget
Irakkriget
Produktionshistoria
Tillverkare Lima Army Tank Plant (1980-idag)[1]
Detroit Arsenal Tank Plant (1982-1996)
Enhetskostnad US$6,21 miljoner (M1A2 / FY99)[2]
Specifikationer
Vikt 63 ton
Längd 7,92 m
Bredd 3,66 m
Höjd 2,89 m
Besättning 4 (vagnchef, skytt, laddare, förare)

Pansar Cobham
Primär beväpning M1: 105mm M68 räfflad kanon
M1A1 och M1A2: 120mm M256 Rheinmetall slätborrad kanon
Sekundär beväpning 1 × 12,7mm M2 ksp
2 × 7,62mm M240
Motor Lycoming AGT-1500 gasturbinmotor, Renk HSWL 354 transmission
1 119 kW (1 521 hk)
Effekt/vikt 24,14 hk/ton
Upphängning Krängningshämmare
Bränslekapacitet 1 900 liter
Operativ räckvidd M1: 498 km
M1A1: 465 km
M1A2: 426 km
Hastighet 68 km/h (väg)
48 km/h (terräng)

M1 Abrams är huvudstridsvagnen i USA:s armé och USA:s marinkår. Tre huvudvarianter har utvecklats med början 1980: M1, M1A1 och M1A2. De senaste versionerna av M1A2 har en ny typ av bepansring och elektronik. Stridsvagnen är namngiven efter general Creighton Abrams, före detta arméstabschef (Chief of Staff of the Army). M1 Abrams ersatte stridsvagnen M60 Patton i amerikansk tjänst.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Under 1960-talet inledde amerikanska armén tillsammans med Västtysklands armé utvecklingen av en ny generation tunga stridsvagnar, benämnd MBT-70 ("Main Battle Tank 1970"). Den nya stridsvagnen skulle efterträda stridsvagn M60 Patton. Projektet fick dock tekniska och ekonomiska problem, varför det stoppades 1972. En tävling utlystes om en ny stridsvagn.

M1 Abrams bygger på det förslag som kom från den amerikanska försvarsmaterieltillverkaren Chrysler Defense. M1:an tillverkas idag av den amerikanska försvarsmaterieltillverkaren General Dynamics i Lima, Ohio (General Dynamics köpte Chryslers försvarsdivision 1979). Vagnen togs i tjänst av amerikanska armén under februari 1980. En förbättrad version fick namnet M1A1, och godkändes 1985 för serieleverans. M1A1 har en 120 mm slätborrad kanon (M256) som utvecklats av det västtyska rustningsföretaget Rheinmetall för Leopard 2. M1:an har även bättre pansar och ett CBRN-skyddssystem (ABC-skydd). M1A2 är en vidareutveckling av modell M1A1 med värmekamera (IR-) för vagnchefen (CITV eller Commander Independent Thermal Viewer), positionsnavigeringsutrustning, digital databuss och digitalradio.

Bland senare uppgraderingar märks pansar av utarmat uran för alla varianter, ett datapaket för A1 (M1A1D), ett standardiseringsprogram som syftar till att införa samma standard i armén och marinkåren (M1A1HC) och en elektronikuppgradering av modell A2 (M1A2 SEP). Erfarenheterna i Irakkriget har lett till att man tagit fram ett nytt utrustningspaket för strid i tätbebyggelse, TUSK (Tank Urban Survival Kit). Detta har bl.a. ett nätpansar runt vagnen för att utlösa pansarvärnsvapen med riktad sprängverkan i förtid (användes av Tredje riket som skydd för sina stridsvagnar redan under 1940-talet, i form av hönsnät).

Under Gulfkriget och operationer i Europa (Bosnien) modifierades vissa M1A1 med pansaruppgraderingar. M1 kan utrustas med minröjningsanordning vid behov (plog). M1-chassit används också som bas för ingenjörsfordonet Grizzly och broläggningsfordonet M104 Wolverine.

Fler än 8 800 M1 och M1A1 har tillverkats till en kostnad av mellan motsvarande 18 och 35 miljoner svenska kronor per vagn, beroende på variant.

Versioner[redigera | redigera wikitext]

M1 M1IP (improved) M1A1 M1A2
Längd 9,77 m
Bredd 3,66 m
Höjd 2,37 m 2,44 m
Maxhastighet 72 km/h 67 km/h
Räckvidd 498 km   465 km 391 km
Vikt 55,7 ton 57,0 ton 61,3 ton 62,1 ton
Huvudbeväpning 105 mm M68 (Royal Ordnance L7, räfflad) 120 mm M256 (Rheinmetall L44, slätborrad)
Ammunitionsförråd 44 skott 34 skott
Besättning 4 (chef, skytt, laddare, förare)
Produktionsår 1979-1985 1984-1985 1985-1993 1993-
Antal 3 273 300 4 796 plus 221 för amerikanska marinkåren 77 (plus drygt 1 000 ombyggda M1)
Kommentarer Första versionen Förstärkt bepansring Många mindre förbättringar, nytt torn, förbättrad upphängning, förbättrat pansar, CBRN-skydd. Sena modeller har utarmat uran i torn och chassi. Samma förbättringar som M1A1, plus ny vagnchefsstation. M1A2 SEP (System Enhancement Package) med ny elektronik har införts successivt från 1999

Användning[redigera | redigera wikitext]

Abrams används av USA, Saudiarabien, Kuwait och Australien. Den tillverkas även på licens av Egypten där enbart 40 % av delarna är tillverkade i USA. Den Iranska Zulfigar-3 stridsvagnen anses mer eller mindre vara en kopia av M1 Abrams-stridsvagnen.[källa behövs] I mars 2009 tillkännagav USA:s försvarsdepartement att man kommer utrusta Irakiska armén med 140 stycken Abramsvagnar av modell M1A1M utan utarmat uran i tornet och chassit. Vagnarna kommer levereras i 4 omgångar (35 vagnar omgång) och beräknas vara i operativ drift 2010.[3]

Stridsvagnsmodellen har varit mycket framgångsrik i fält. Den har använts i Irak, Kuwait och under kalla kriget som skydd mot Östeuropa i Västtyskland.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Abrams engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ John Pike. ”Lima Army Tank Plant (LATP)”. Globalsecurity.org. http://www.globalsecurity.org/military/facility/lima.htm. Läst 30 juni 2010. 
  2. ^ "Department of Defense - Annual Report FY99".
  3. ^ USA rustar Irak med stridsvagnar Avläst 7 mars 2009

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Chris Miller, red (2006). The Encyclopedia of Tanks & Armoured Fighting Vehicles. London: Grange Books plc. sid. 347. ISBN 1-84013-907-2 
  • David Miller (2002). Great Book of Tanks. St. Paul: MBI Publishing Company. sid. 472-483. ISBN 0-7603-1475-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]