Nato

Wikipedia

(Omdirigerad från NATO)

Hoppa till: navigering, sök

Natos flagga

Natotoppmötet 2002 (i Prag)

Natos högkvarter i Bryssel

Nato (av den engelska förkortningen NATO, North Atlantic Treaty Organisation, benämns även OTAN, av franskans Organisation du traité de l’Atlantique Nord, som betyder ”Nordatlantiska fördragsorganisationen”), är en internationell militär allians som består av stater i Nordamerika och Europa. Organisationen bildades 1949 i början av kalla kriget, och dess medlemmar är förbundna att militärt stödja varandra vid anfall av någon utomstående part.

[redigera] Historia

Grunden för Nato är Atlantpakten (North Atlantic Treaty), ett avtal om kollektivt försvar som undertecknades den 4 april 1949 av de europeiska staterna Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien samt de nordamerikanska staterna USA och Kanada. Själva organisationen Nato bildades därefter 1951 för att organisera Atlantpaktens kollektiva försvar.

En direkt föregångare till Nato var Brysselpakten, som ingicks 1948 av Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien, och som i sin tur hade föregåtts av bi- och trilaterla avtal mellan några av dessa länder omedelbart efter andra världskriget. Andra världskriget hade visat behovet av att samordna ländernas försvar inför eventuella framtida krigshot, och kalla krigets inledning visade att ett sådant hot redan var en realitet.

Frankrike utträdde 1966 ur Natos gemensamma kommandostruktur, vilket innebar att landets militär operativt ställdes utanför organisationens styrning. Frankrike kvarstod dock som medlem i Nato. De båda ärkefienderna Grekland och Turkiet blev medlemmar 1952. I anslutning till Cypernkrisen 1974, trädde Grekland ur i protest mot att Nato inte bidragit till en rättvis lösning i Cypernfrågan eller lyckats förhindra väpnade konflikter mellan dess medlemsländer. 1980 återinträdde dock Grekland.

Natos högkvarter, SHAPE, låg ursprungligen i Paris men flyttades till Bryssel 1967 efter Frankrikes utträde ur kommandostrukturen. Högkvarteret har inte flyttat tillbaka till Paris efter Frankrikes återinträde.

[redigera] Krigen på Balkan

Under 1990-talet kom Nato att delta aktivt i strider för första gången. Den 28 februari 1994 sköt Natostyrkor ned fyra bosnienserbiska flygplan i flygförbudszonen i centrala Bosnien och Hercegovina. Uppdraget att upprätthålla flygförbudszonen hade inletts såsom FN-uppdrag ett år tidigare, den 12 april 1993. Under 1995 genomförde Nato flera flygangrepp, vilket bidrog till att Daytonavtalet undertecknades i december samma år.

Den 24 mars 1999 inledde Nato en elva veckor lång bomboffensiv mot dåvarande Jugoslavien, efter att den jugoslaviska regeringen vägrat underteckna det så kallade Rambouillet-avtalet.^[1] Målen för angreppen låg även långt inne i Serbien, och skadorna på infrastrukturen blev omfattande. Offensiven inleddes utan en formell krigsförklaring. Jugoslavien protesterade mot offensiven och hävdade att det var ett angreppskrig i strid mot FN-stadgan. Kriget i Kosovo upphörde den 11 juni 1999 då den jugoslaviske ledaren Slobodan Milošević accepterade FN-resolution 1244. Nato var därefter med om att bygga upp K-for, en Natoledd fredsstyrka med FN-mandat.

[redigera] Organ

Konferens i Nice 2005.

Det operativa befälet har en Supreme Allied Commander Europe som alltid är en amerikansk general eller amiral. Sedan 2006 har general Bantz J. Craddock haft det.

[redigera] Uppgifter

Målen som formulerades i Atlantpakten har inte ändrats genom åren då fördraget förblivit oförändrat sedan 1949. Natos uppgifter har dock kommit att ändras genom de förändrade säkerhetspolitiska lägena och de har anpassats därefter.