T-84

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
T-84
UkrainianT84Tank.jpg
Typ Stridsvagn
Ursprungsplats Ukraina
Produktionshistoria
Tillverkare Malyshev-fabriken
Varianter Se: varianter
Specifikationer
Vikt 48 ton
Längd 7,705 m (med kanon: 9,720 m)
Bredd 3,560 m
Höjd 2,285 m
Besättning 3

Pansar Ej uppgivet
Primär beväpning 125 mm slätborrad KBA-3 kanon
Sekundär beväpning 7,62 mm KT-7,62 koaxial ksp
12,7mm KT-12,7 mm lv-ksp
Motor 12-cyl. diesel 6TD-2
895 kW (1 200 hk)
Effekt/vikt 19 kW/ton
Upphängning Krängningshämmare
Operativ räckvidd 450 km
Hastighet 65-70 km/h (väg)
45-50 km/h (terräng)

T-84 är en ukrainsk stridsvagn som är baserad på den ryska T-80 och introducerades 1994. 1999 sattes den i den Ukrainska armén. T-84 är baserad på den dieseldrivna varianten T-80UD. Dess motor gör den till en av de snabbaste stridsvagnarna i världen, med ett kraft-till-viktförhållande med omkring 25 hästkrafter per ton (19 kW/t).

Produktionshistoria[redigera | redigera wikitext]

Under en viss tid skedde produktionen av T-80 stridsvagnar i Ukrainas Malyshev fabrik som samarbetar med Kharkiv Morozov Design byrån (KMDB). 1985 gjorde ingenjörerna i KMDB en ny prototyp som drevs av diesel. Den fick benämningen T-80UD och mellan åren 1987 och 1991 tillverkades det 500 stycken T-80UD:or. Produktionen fortsatte efter Sovjetunionen kollaps men nästan alla komponenter tillverkas i Ryssland. Detta kom att leda till den dåliga försäljningen av 320 T-80UD från Ukraina till Pakistan mellan åren 1997 och 1999. Ryssland var emot försäljningen redan från början och vägrade att förse Ukraina med de nödvändiga komponenterna. I mars och maj 1997 levererades det bara 35 stycken som kom från Ukrainas armé förvaring. Dessa 35 vagnar hade lägre kvalité än vad som var överenskommet mellan länderna. Kontraktet bröts nästan men senare leveranser gottgjorde detta. Vissa vagnar som skickades till Pakistan har vissa likheter med T-84:an, men de viktigaste finesserna saknas.

Ukraina såg det nödvändigt att skapa en ny stridsvagn som skulle tillverkas helt i Ukraina och visa ekonomisk självständighet mot Ryssland. Ingenjörerna i KMDB under Mykhaylo D. Borysyuks befäl sattes i arbete med att skapa en förbättring av T-80UD med lite västerländsk teknik. 1994 fick man ett resultat, T-84. T-84:an fick ett helt nytt rektangulärt torn som stridsvagnarna i väst (till skillnad från de ryska varianterna som har mer ett halvägg format torn). Den ryska 125 mm slätborrade kanonen behölls samt den automatiska laddaren. Flera tester gjordes av KMDB och den godkändes. Produktionen startade i Malyshev fabriken och 1999 sattes de första officiella T-84 förbanden i tjänst hos Ukrainas armé. Precis som T-90 och vissa T-80 modeller har även T-84 Skyddssystemet Shtora, som upptäcker missiler som är på kurs mot stridsvagnen. Genom olika störare kan Shtorasystemet få missilen ur kurs och missa sitt mål. Flera varianter gjordes med bland annat Kontakt-5 reaktivt pansar, GPS, NBC (nukleär, biologisk och kemisk skyddssystem), 1GM46 sikte för dagsbruk, Buran-Catherine termiskt mörkersikte, tankchefens PNK-5 observeringssystem, PZU-7 lv-ksp sikte, LIO-V ballistisk dator, 2E46M kanonstabiliserare, bränsletank för 1200 liter, bättre förvaringar av ammunition och luftkonditionering som tillåter den att manövreras i temperaturer från -40 till +50 °C.

T-84 fångade många länders intressen och den medverkade i tester hos tänkbara köpare som Grekland år 1998, Turkiet år 2000 och i Malaysia samma år. För demonstrationen i Turkiet hade en speciell version med bland annat en 120 mm slätborrad kanon av NATO standard och en ny automatisk laddare gjorts. Denna variant fick namnet T-84 Yatagan. I augusti 2001 hölls en parad i Ukrainas huvudstad Kiev. Många olika militärfordon deltog däribland Ukrainas senaste modell T-84 Oplot.

Trots att målet med T-84:an för Ukraina var att skapa en stridsvagn oberoende av Ryssland tillverkas 80% av delarna i Ukraina. Resten tillverkas fortfarande i Ryssland (enligt FAS).

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • T-84: Första varianten från 1994. Uppgradering från den ukrainska T-80UD. Byggd med ett nytt svetsat torn och utrustad med Shtora-1 skyddssystem, 1200 hk (895 kW) 6TD-2-dieselmotor och med generator som tillåter huvudkomponenter att hållas i funktion utan att huvudmotorn är igång.
  • T-84U: Uppgradering av T-84 med nya sidokjolar, reaktivt pansar av typen Kontakt-5, ny generator, värmesikte, satellitnavigation, laseravståndsmätare för vagnchefen, mynningssystem, m.m.
  • T-84 Oplot: uppgraderad T-84U med ett västerländskt större torn, men med en 125 mm slätborrad kanon av rysk standard. Den första prototypen färdigställdes 1994 och den sattes i tjänst hos Ukrainas armé 1999. Det nya svetsade tornet har separata utrymmen för personalen och magasinet med bepansrade sprängsäkra paneler och ny automatisk laddare som kan ha 28 projektiler i sig. De 12 andra projektilerna förvaras i ett separat utrymme. Den är även utrustad med mörkersikte, navigationssystem och olika typer av skyddssystem som Shtora. År 2000 beordrade Ukrainas försvarsminister att 10 T-84 Oplot skulle tillverkas. Dessa levererades och sattes i tjänst 2001.
  • T-84-120 Yatagan: (Prototypen kallas KERN2-120) en version av T-84 Oplot, specialtillverkad för tester hos den turkiska armén. Tillverkad med en 120 mm slätborrad kanon som kan skjuta både NATO 120 mm ammunition, till exempel M829-serien som är en pansarbrytande projektil APFSDS med utarmerat uran) och speciella versioner av pansarrobotar 9M119/9M119M Svir/Refleks (kallas av NATO för AT-11 Sniper). 40 projektiler är standard mängd för ammunitionen varav 22 får plats i den automatiska laddaren Den är även utrustad med bland annat luftkonditionering, automatisk växellåda, sensorer som mäter projektilens hastighet vid mynningen, förbättrad kommunikation och ett nytt eldledningssystem.

Modifieringar[redigera | redigera wikitext]

  • BREM-84: bepansrat bärgningsfordon.
  • BMU-84: broläggare.
  • BTMP-84: tungt infanterifordon som är en prototyp baserad på T-84 Oplot. Tornet är detsamma som på Oplot men den har ett förlängt chassi, ett extra hjulpar och ett extra utrymme bakom hytten för fem soldater.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]