Marxism-leninism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Marxism-leninism (ryska: Марксизм-ленинизм) är en form av Kommunism utformad av främst Karl Marx och Lenin som analyserar det kapitalistiska samhällets utveckling och påvisar hur arbetarklassen ska kunna erövra statsmakten och bygga det socialistiska samhället. Den hävdas vara formad utifrån Lenins tolkning och utveckling av marxismen och beskrivs ofta som "marxismen under imperialismens epok", en epok som inleddes runt 1900-talets början. Termen skapades efter Lenins död och användes främst av Josef Stalin och hans anhängare.[1] Termen fick sitt namn av Josef Stalin, som uppkallade riktningen efter Karl Marx och Vladimir Lenin. Trotskister och vissa andra socialistiska inriktningar anser att marxism-leninismen, är liktydigt med termen stalinism och står i motsättning till såväl marxismen som leninismen. Andra anser att marxism-leninismen är likalydande med vad som ibland kallas leninism.

I Sverige företräds marxism-leninismen idag främst av Kommunistiska Partiet och SKP.

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Oavsett leninismens ideologiska hemvist, var Lenin utan tvivel en produktiv teoretiker, och hans samlade verk, i olika utgåvor, har studerats runt om i världen. Det som kännetecknar Lenins teoribildning är bl a hans syn på organisering. Lenin ansåg att en revolutionär socialistisk rörelse som ämnar att störta en kapitalistisk (eller feodal) maktordning måste organisera sig i ett avantgardeparti. Denna förtrupp skall bestå av de mest medvetna revolutionärerna. Förtruppen skall leda arbetarklassen och folket mot seger och socialismen. Lenins avantgardeteori har dock anklagats för att vara odemokratisk och elitistisk. Många marxister i Västeuropa varnade för att ett sådant parti lätt skulle bli diktatoriskt när det väl hade kommit i maktställning och att detta stod i motsättning till den massorganisering som var typiskt för de etablerade socialistiska partierna.

Ett annat kännetecknande inslag i leninismen är Lenins analys av imperialismens roll i det kapitalistiska världssystemet. Lenin såg hur de koloniala länderna sögs ut av de rika västländerna och att en del av denna profit användes för att köpa upp och korrumpera arbetarledare i västvärlden. Denna imperialismteori fick ett starkt inflytande i debatten om de globala klyftorna som uppkom under 1960-talet.

Olika tolkningar av marxism-leninismen har från officiellt sovjetiskt håll använts tendentiöst för att i efterhand förklara svängningarna i den politiska linjen i Sovjet.

Josef Stalin, som av många ses som en av de större utvecklarna av marxism-leninismen, har författat flera verk om leninismens grunder och om leninismens roll i uppbyggandet av det socialistiska samhället. Stalins efterföljare har gjort många tolkningar av marxism-leninismen och ett stort spektrum av grupperingar världen över gör fortfarande anspråk på marxism-leninismen.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Många marxkännare har påpekat att leninismen och marxismen skiljer sig åt på flera avgörande sätt. Denna distinktion gjordes redan i början av 1900-talet av bland annat Rosa Luxemburg. Detta har emellertid avvisats av marxist-leninisten Ernest Mandel som menar att Rosa Luxemburg på många sätt närmade sig Lenin under de sista åren av sitt liv. Denna slutsats är dock omdiskuterad.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin: Marxism-leninism

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Scmidt, Werner (1996). Kommunismen rötter i första världskrigets historiska rum.