Mauretania

Från Wikipedia

För den moderna staten, se Mauretanien

Romerska väldet på 200-talet och 500-talet

Mauretania var berbernas kungarike vid Medelhavets södra kust. Namnet kommer från romarnas benämning på berberna, Mauri. Det latinska namnet gav senare upphov till benämningen morer, som dock var både svarta av berberskt ursprung och vita av arabiskt (se Beni Hassan-klanen). Mauretania var belägen ungefär vid dagens Algeriet och Marocko.

Landet var självständigt till 33 f.Kr. då det blev en provins (kungadöme) inom romarriket.

Julius Caesar erkände landet som fritt kungadöme 49 f.Kr. när det regerades av Bocchus II (död 33 f.Kr.) och han bror Bogud efter det att de ställt sig på hans sida i Romerska inbördeskriget (49 f.Kr. - 45 f.Kr.). Den förste kungen som romarna tillsatte var Juba II av Numidien. Hans son Ptolemaios av Mauretania efterträdde honom, men mördades av Caligula år 40 och Mauretania hamnade helt under romerskt styre. Det delades in i Mauretania Tingitana (nuvarande Tangier) som motsvarade Marocko, och Mauretania Caesarensis som motsvarade Algeriet och sträckte sig till Kabylie.

[redigera] Se även

• Mauretanien