Max Perutz

Från Wikipedia
Version från den 12 april 2016 kl. 12.26 av Inteloutside2 (Diskussion | Bidrag) (clean up, rättar stavfel: i 1979 → år 1979 med AWB)
Max Perutz

Max Ferdinand Perutz, född i Wien 19 maj 1914, död i Cambridge 6 februari 2002, var en österrikisk-brittisk kemist och molekylärbiolog.

Biografi

Perutz föddes i Wien som son till Adele (Dely) Goldschmidt och Hugo Perutz, en textiltillverkare. Efter att ha tagit sin första examen vid universitetet i Wien 1936, blev han doktorand vid Cavendish Laboratory i University of Cambridge. Han var assistent i forskargrupp kring kristallografi, ledd av John Desmond Bernal. Han tog sin doktorsexamen under nobelpristagaren William Lawrence Bragg.

På Cambridge var han grundare och ordförande (1962-1979) i det medicinska forskningsrådet (MRC) Laboratory of Molecular Biology. Fjorton av dessa forskare har vunnit Nobelpris. Perutz själv var handledare till James Watson och Francis Crick, vilka senare var upptäckarna av strukturen hos DNA.

År 1962 erhöll Perutz, tillsammans med John Kendrew, Nobelpriset i kemi för studier av strukturer av hemoglobin och myoglobin. Han fortsatte med att även bli tilldelad den kungliga medaljen av Royal Society 1971 och Copley Medal år 1979.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar