Mindre strandpipare

Mindre strandpipare Status i världen: Livskraftig (lc)
Mindre strandpipare ssp. curonicus
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Vadarfåglar Charadriiformes
Underordning	Vadare Charadrii
Familj	Pipare Charadriidae
Släkte	Strandpipare Charadrius
Art	Mindre strandpipare C. dubius
Vetenskapligt namn
§ Charadrius dubius
Auktor	Linné, 1758
Utbredning
Spelande mindre strandpipare.

Mindre strandpipare (Charadrius dubius) är en fågel som tillhör familjen pipare (Charadriidae).

Utbredning och taxonomi

Mindre strandpipare har ett stort utbredningsområde och häckar i nordvästra Afrika, i stora delar av Europa och Asien sydost till Filippinerna och Nya Guinea, och på några enstaka öar i Stilla havet.

Den delas upp i tre underarter:

• C. d. curonicus (Gmelin 1789) - häckar i Europa, Nordafrika och centrala- och norra Asien. Flyttfågel som övervintrar i främst Afrika, sydvästra Asien och Sydostasien
• C. d. jerdoni (Legge 1880) - häckar på Indiska subkontinenten och i Sydostasien. Stannfågel eller kortflyttare.
• C. d. dubius - häckar på Filippinerna, Nya Guinea och på Bismarckarkipelagen. Främst stannfågel men ibland kortflyttare.

Förekomst i Sverige

I Sverige häckar den mest i de södra och mellersta delarna av landet.

Utseende och läte

En adult mindre strandpipare blir 15,5-18 centimeter lång, har ett vingspann på 32-35 centimeter och väger 25-55 gram. Den har brun rygg och vit undersida, kort mörk näbb med rött vid näbbroten och brungula ben. Ögat är svart med tydlig gul orbitalring. Främre delen av huvudet har svartvit teckning. Den har ett svart halsband. Båda könen har samma teckning. Underarten dubius har i adult dräkt tydligt bredare orbitalring och stort rött parti vid näbbroten.

Dess vanligaste läte är ett nedåtkrökt "piu" och den varnar med ett liknande men rivigare "prii". Sången framförs i sångflykt med långsamma vingslag både på dagen och natten och består av rytmiska "pri-pri-pri" och raspigare "krri-a, krri-a, krri-a".

• 
  Mindre strandpipare ssp. jerdoni, fotograferad i Indien.
• 
  Ägg av mindre strandpipare.

Ekologi

Biotop

Mindre strandpipare häckar på slam-, sand- och grusytor och vid muddervatten. Eftersom det numera inte finns många sand- och grusstränder, fågelns tidigare livsmiljö, finner man den ofta i ruderat eller andra biotoper som skapats av människan genom exempelvis grävning och schaktning. Den finns i större delen av Europa utom.

Häckning

Mindre strandpipare. 25 sek.

Häckningstiden varar från april till juli. Boet är en urholkning i marken som inreds med växtdelar och annat. Honan lägger fyra ägg som genom sitt färgmönster är väl dolda. Båda föräldrar ruvar äggen i fyra veckor tills de kläcks. Om en fara närmar sig lockar föräldrarna inkräktaren i en annan riktning med avledningsbeteenden för att skydda ungarna.

Föda

Mindre strandpiparen livnär sig av maskar, spindlar, insekter, larver och andra ryggradslösa djur.

Namn

Mindre strandpipare ska förr ha kallats nordanvärstyta i Södermanland. Nordanvärstyta skulle kunna översättas med "liten fågel i samband med nordanvind eller nordanväder, det vill säga kyla".

Referenser

Delar av artikeln bygger på översättning av artikeln Flussregenpfeifer i tyskspråkiga Wikipedia, läst 1 september 2005

Källor

• Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. ISBN 91-1-913142-9 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör mindre strandpipare.
  Bilder & media
• Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder