Miniopterus gleni

Från Wikipedia
Miniopterus gleni
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteMiniopterus
ArtMiniopterus gleni
Vetenskapligt namn
§ Miniopterus gleni
AuktorPeterson, Eger & Mitchell, 1995
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Miniopterus gleni är en fladdermusart i familjen läderlappar som förekommer på Madagaskar.

Arten lever i stora delar av centrala, västra och norra Madagaskar. Den når i bergstrakter eller på högplatå 1000 meter över havet. Habitatet varierar mellan fuktiga skogar, torra lövfällande skogar och buskskogar. Individerna vilar i grottor och bildar där mindre kolonier. I sällsynta fall har kolonin upp till 90 medlemmar.[1]

Denna fladdermus jagas i öns västra delar. Den påverkas även av störningar vid viloplatsen. Dessa hot betraktas bara som lokala problem. Hela beståndet listas av IUCN som livskraftig (LC).[1]

Arten är med svans 11,8 till 13,1 cm lång, svanslängden är 5,0 till 6,3 cm och vikten varierar mellan 10,5 och 17,5 g. Denna fladdermus har 4,7 till 5,0 cm långa underarmar, cirka 0,8 cm långa bakfötter och 1,2 till 1,5 cm stora öron. Hannar och honor har samma storlek. Pälsen är enhetlig chokladbrun med en mörkare ovansida. Flygmembranen har en mörkbrun färg.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Andriafidison, D. et al. 2008 Miniopterus gleni Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 23 januari 2017.
  2. ^ Goodman et al. (2008). ”Patterns of morphological and genetic variation in the endemic Malagasy bat Miniopterus gleni”. Journal Zoology: sid. 75-86. doi:0.1111/j.1439-0469.2009.00524.x. Arkiverad från originalet den 2 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190502180147/http://www.sdw-oberursel.de/spiegel/goodman-2010-mini-griffithsi.pdf. Läst 2 maj 2019.