Mugg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Mugg (olika betydelser).
Mugg

En mugg är en robust typ av kopp som ofta används för att dricka varma drycker, såsom kaffe, te eller choklad. Muggar per definition har handtag och rymmer en större mängd vätska än andra typer av koppar. I formella miljöer används sällan muggar till servering, då istället specifika tekoppar eller kaffekoppar är att föredra.

De gamla muggarna var ofta ristade i trä och ben eller formad av lera, de moderna tillverkas av keramiska material såsom keramik, porslin och stengods. Vissa är tillverkade av förstärkt glas, till exempel pyrex. Andra material, inklusive plast, stål och lackerad metall är att föredra för att reducera vikt och värmemotstånd, vilket är till fördel för till exempel campare. Tekniker som screentryck och dekaler används för att tillämpa dekorationer och reklam, dessa bränns in på muggen för att säkerställa varaktighet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

En lermugg gjord på drejskiva från sena neolitikum-perioden (ca. 2500–2000 fvt) i Zhengzhou, Kina

De äldsta dryckeskärlen som funnits av arkeologer var gjorda av ben och hade knappt något handtag, dessa var inte muggar. De första muggarna är relaterade till den yngre stenålderns krukmakeri vilka har hittats i Kina och Japan och daterats till 10 000 före vår tideräkning.[1] I början formades all keramik av händer, men arbetet underlättades sedan genom uppfinningen av drejskivan någon gång mellan 6500 och 3000 före vår tideräkning. Det var relativt lätt att lägga till ett handtag till en kopp i processen, vilket resulterade i en mugg. Största nackdelen med dessa muggar var de tjocka väggarna som gjorda att det var svårt att dricka ur dem. Väggarna förtunnades med utveckling av olika tekniker av metallbearbetning. Muggar av metall var tillverkade i brons,[2] silver, guld[3] och även bly,[4] från 2000 före vår tideräkning, men var svåra att dricka ur tillsammans med varma drycker. Trämuggar producerades troligen från den äldsta tiden, men de flesta av dem har inte kunnat bevarats till nuvarande tid. Uppfinningen av porslin på 600-talet i Kina förde en ny era med tunnväggiga muggar som passar både varma och kalla drycker, som vi har idag.[5][6]

Allmän design och funktion[redigera | redigera wikitext]

En mugg av keramik med botten uppåt

Muggens design syftar till värmeisolering, de tjocka väggarna i en mugg i jämförelse mot de tunna i en tekopp har en isolerande funktion och förhindrar drycken från att kylas av eller värmas upp på kort tid. Botten på muggen är sällan platt, den är oftast endera konkav eller försedd med en extra kant, detta för att reducera den termiska kontakten på den yta vars muggen är placerad. Dessa funktioner lämnar ofta en karakteristisk O-formad fläck på ytan. Handtaget eller örat håller handen och fingrarna borta från muggens heta sida. Av samma anledning för värmeisolering är muggar oftast tillverkade av material med låg värmeledningsförmåga, såsom lergods, benporslin och glas.[7][8]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jared Diamond. ”Japanska rötter”. Arkiverad från originalet den 2012-05-25. http://archive.is/LLIF.  (engelska)
  2. ^ ”The Collection - Archaeology”. http://www.thomaslayton.org.uk/joomla/index.php?option=com_content&task=view&id=26&Itemid=41.  (engelska)
  3. ^ ”Mycenean Art”. http://www.visual-arts-cork.com/ancient-art/mycenean.htm.  (engelska)
  4. ^ ”Lead drinking cup”. http://www.nicks.com.au/index.aspx?link_id=76.633.  (engelska)
  5. ^ Porcelain. Columbia Encyclopedia Sixth Edition. 2008. http://www.encyclopedia.com/doc/1E1-porcelai.html. Läst 27 juni 2008.  (engelska)
  6. ^ G. J. Monson-Fitzjohn, B.Sc., F.R.Hist.S.. Drinking Vessels of Bygone Days. http://www.nicks.com.au/index.aspx?link_id=76.623  (engelska)
  7. ^ Steve Farrow (1999). The really useful science book: a framework of knowledge for primary teachers. Routledge. Sid. 98. ISBN 0750709839. http://books.google.com/books?id=fJw0K1ZGY1kC&pg=PA98  (engelska)
  8. ^ David M. Buss (2005). The handbook of evolutionary psychology. John Wiley and Sons. Sid. 27. ISBN 0471264032. http://books.google.com/books?id=esDW3xTKoLIC&pg=PA27  (engelska)