Muse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Muse
Muse toronto.jpg
Muse live i Kanada 2007.
Bakgrund Teignmouth, Devon, England
Genre(r) Alternativ rock, progressiv rock, space rock, symfonirock
År som aktiva 1994–nutid
Skivbolag Warner Bros., Helium 3, Taste, Mushroom, Dangerous
Webbplats www.muse.mu
Medlemmar
Matthew Bellamy
Chris Wolstenholme
Dominic Howard
Logotyp
Muse logo.svg

Muse är en engelsk rockgrupp som bildades 1994 i Teignmouth, Devon. Bandet består av Matthew Bellamy (sång, gitarr, piano), Christopher Wolstenholme (sång, bakgrundssång och bas) och Dominic Howard (trummor). Muse är framför allt kända för sina spektakulära livespelningar och sin kombination av omaka genrer, såsom klassisk musik, electronica, hårdrock och R&B.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Matthew, Christopher och Dominic är barndomsvänner från Teignmouth i södra England, de flyttade alla dit som barn.[1]

Dominic spelade trummor i ett band som hette Carnage Mayhem där 14-årige Matthew Bellamy Matthew kom att bli gitarrist och pianist. Senare splittrades bandet och det blev bara Matt och Dom kvar. När Chris började spela med dem bytte de namn på bandet till Rocket Baby Dolls. Deras första riktiga spelning var i en musiktävling, Battle of The Bands. Eftersom de inte ansåg sig vara tillräckligt bra musiker och de inte trodde att de skulle vinna, spelade de aggressivt och avslutade sin spelning med att slå sönder all utrustning. Detta ledde till att de vann och de började ta sig själva på större allvar. Efter detta bytte de namn till Muse.[2]

Efter några svåra år lyckades Muse få ett kontrakt med Mushroom Records och släppte 1999 sitt första album Showbiz och blev strax därpå utsedda till årets nykomling av NME Awards. 2001 släppte bandet sitt andra album Origin of Symmetry med bland annat hitsingeln Plug In Baby och året därpå utkom bandets första livealbum Hullabaloo. Tre år senare kom albumet Absolution, och i samband med att Muse fick uppträda som huvudakt på Glastonburyfestivalen 2004 kom bandets stora internationella genombrott. 2006 släpptes albumet Black Holes and Revelations och året därpå livealbumet HAARP från Wembley Stadium. 2009 utkom det egenproducerade albumet The Resistance.

Musikstil[redigera | redigera wikitext]

Bandets spelstil rymmer ett brett spektrum av influenser där framför allt klassisk musik och elektronika kombineras med rock. Andra genres som Muse använder sig av är till exempel metal, hårdrock, punk, opera, jazz, pop och R’n’B. Den klassiska musiken är väldigt influerad av Sergei Rachmaninov och Frédéric Chopin. Muse elektroniska sida hör man i bland annat Take a Bow, Map of the Problematique och Undisclosed Desires. Den sistnämnda kännetecknas också av ett påtagligt R & B-beat, precis som Supermassive Black Hole.

Den gemensamma faktorn i alla bandets låtar är att de präglas av väldigt bombastiska drag, vilket också har lett till oerhörd kontrovers bland kritiker.

Matt Bellamys särpräglade röst är en viktig del i bandets sound och har gjort att han vid flera tillfällen blivit jämförd med Thom Yorke i Radiohead och Freddie Mercury från Queen, men enligt Bellamy själv är hans allra största förebild när det gäller sång Jeff Buckley. Han använder sig ofta av falsett och sjunger med häpnadsväckande långa vokaler och knappt hörbara konsonanter, vilket gör att hans uttal av texten tenderar att bli lidande. Bellamy är känd för sin användning av falsett och vibrato. Hans röstomfång spänner från en A2 till B ♭ 4 och A5 med falsett och hans högsta uppmätta not hittills finns i slutet av låtarna Showbiz och Micro Cuts, där han träffar G # 5, något som han har överträffat live iochmed ett framträdande av Muscle Museum, då han når A#5 Några exempel på när Matthew Bellamy träffar några av sina högsta noter är när han sjunger Bliss live och när han sätter slutnoten i Take a bow och Showbiz vid liveframträdanden. Hans högsta not med bröstregistret(B ♭ 4) finns i låtarna Feeling Good, Unnatural Selection, United States of Eurasia, Futurism och Hyper Chondriac Music. Hans lägsta finns att hitta i låten Spiral Static, där han når så lågt som A2.[3]

Livespelningar[redigera | redigera wikitext]

De tre tornen under en spelning 2009

Muse har gjort sig kända för att vara ett av världens främsta liveband. Konserterna är oerhört självutlämnande och fulla av sprudlande energi. Bandet har också som regel väldigt avancerade scenbyggen, vars syfte är att ge publiken en visuell upplevelse med stora bildskärmar och filmklipp. Arenadesignen för 2009 och 2010 består av tre mini-skyskrapor uppradade på scen med visuella bilder av mänskliga skepnader som vandrar uppför trappor slingrade runt tornen. Svarta skynken släpps sedan och avslöjar de tre bandmedlemmarna stående i mitten av varsin byggnad, inklusive Dominic Howard på ett roterande trumset, medan videoeffekter och närbilder av varje musiker visas på de rektangulära kuberna över och under dem. Dessa torn kan höjas och sänkas så att gitarristen och basisten kan ha frihet att röra sig fritt på marken.

Stadiumdesignen för 2010 är deras största hittills och består av en pyramidformad scen, totalt runt 62 meter lång och 25 meter hög. Tanken med denna scenen var att få hela publiken (som brukar ligga på runt 90 000 personer) att se och kunna ta del av konserten. De gigantiska filmdukarna som pryder Scenens tak får publiken längst bak att också kunna se bandet och de bombastiska ljuseffekterna och lasrarna som pågår under hela konserten. Bandet har också vid flera tillfället nämnt denna hiss som de använder i bland annat låten Undisclosed Desires och som tar dem ut över publiken ett flertal meter upp i luften. Denna scen har fått hyllningar runt om i världen och har sagts bli den största och mäktigaste 2010.

Muse headlinade Reading and Leeds Festivals i augusti 2011. För att fira tioårsjubileet av sitt andra studioalbum Origin of Symmetry, spelade bandet samtliga elva låtar från början till slut. Scenen de byggde skulle skildra skivomslaget och bestod av ett flertal pelare, samt ett stort bildspel som man kan känna igen från många av de singelomslag som kom till albumet.

Matthew Bellamy (sångaren) är känd för att ha ett väldigt unikt sätt att röra på sig på scen och få publiken att känna sig delaktig i showen. På senare tid har han låtit publiken att sjunga solo i vissa låtar, t ex som Starlight, Time Is Running Out och Plug In Baby. Hans sätt att röra sig på under Plug In Baby har blivit känt som en av hans signaturrörelser. Han har också i takt med sin ändrande klädstil börjat röra sig på ett helt annat sätt. Särskilt under vissa framträdanden av Supermassive Black Hole. Ett bra exempel på detta är när denna låt spelades på Rock in Rio 2010. Se här.

När bandet 2007 blev det första att sälja ut nybyggda Wembley Stadium och spelade inför totalt 90 000 åskådare två kvällar i rad, började de ses som ett av världens bästa liveband i allmänhetens ögon. Konserterna var oerhört påkostade med strålkastare i form av enorma satelliter och akrobater hängandes från stora ballonger ovanför publiken. Världens bäst säljande veckomagasin för musik, Kerrang!, utsåg konserterna till ”den bästa någonsin” och en mängd andra kritiker på till exempel NME och Rolling Stone hyllade konserterna. Muse släppte strax därpå den andra kvällen som live-DVD under namnet H.A.A.R.P. Bandets framträdande på Wembley Stadium blev också framröstat till det bästa eventet på Wembley Stadium genom tiderna.

Den 10 och 11 september 2010 sålde Muse återigen ut Wembley Stadium två kvällar i rad. Denna spelning har hyllats av folk från hela världen. I en omröstning på bandets forum där medlemmar kan rösta fram vilken av spelningarna som var bäst, den 2007 eller 2010, har 2010 överlägset flest röster. Spelningen den 11:e har redan börjat anses som den bästa från Muse genom deras karriär och deras fans och kritiker verkar alla vara på samma sida. Förbanden den 10:e var The Big Pink, Lily Allen och White Rabbit. Förbanden den 11:e var I Am Arrows, White Lies och Biffy Clyro. Biffy Clyros' frontman, Simon Neil, har hyllat Muses spelning på Wembley och har sagt att "de gör det bättre än U2" när han gästrecenserade bandet för den brittiska musiktidningen NME.

För att kunna utvidga sitt sound till max har Muse i regel fler personer än de ursprungliga tre till hjälp vid konserter. Sedan 2006 har multiinstrumentalisten Morgan Nicholls spelat bland annat synth, bas, gitarr, trummor, xylofon och cabasa vid bandets spelningar. Dan Newell stod för trumpetsolon i låtarna Knights of Cydonia och City of Delusion under bandets Black Holes and Revelations-turné. För övrigt händer det att Muse använder sig av en hel orkester vid speciella spelningar för att kunna återskapa ett så genuint ljud som möjligt.

Texter och influenser[redigera | redigera wikitext]

Matt Bellamy har gjort sig känd för att låta sitt intresse för rymden, konspirationsteorier och jordens undergång genomsyra bandets låttexter. Rymdtemat är påtagligt i ett flertal låtar, såsom Sunburn, Space Dementia, Starlight, Supermassive Black Hole, Knights of Cydonia, Exogenesis: Symphony, Dead Star och Shrinking Universe, medan konspiration och teorier om samhällets uppbyggnad är centralt i bland annat Take a Bow, Assassin, Exo-Politics, Uprising, Resistance, United States of Eurasia, Unnatural Selection och MK Ultra.

Låten Resistance från The Resistance är inspirerad av boken 1984 av George Orwell.

Muses låt Hoodoo vann 2009 priset för Lyric of the year (årets låttext) av Q Magazine.

Fans[redigera | redigera wikitext]

Muse är kända för sina engagerade fans runt om i världen och för deras nästan moderliga sätt att försvara bandet. På Muses officiella forum på deras hemsida kan man hitta en mängd av olika trådar där det diskuteras allt från live-spelningar och låtar till bandmedlemmarna och deras privatliv. De som anser sig vara de riktiga Muse-fansen kan vara noga med att peka ut andras felaktiga uppfattningar om bandet och kan vara både defensiva och offensiva när någon inte visar samtycke.

När Muses låt Supermassive Black Hole från det fjärde studioalbumet Black Holes and Revelations medverkade i filmen Twilight, tillkom en massgrupp med fans till bandet och det började göras en stor mängd med fanvideos som innehöll klipp från Twilightfilmen och olika låtar av Muse. Detta var början av ett s.k internetkrig mellan Twilightfansen och Musefansen och det har lett till en del konflikter.

Fansens extrema engagemang när det gäller priser är inget som går att undgå. På NME.com finns det ett stort antal röstningar inom olika kategorier inom musiken, där folket som går in och röstar bestämmer vem/vilka/vad som vinner vad. Matt Bellamy vann 2007 priset för Sexiest male på den årliga galan NME Awards i London och igen 2009. Muse fansen anses ha “riggat” tävlingen och när Matt blev intervjuad vid galan 2009 sade han att han tror att deras fans har röstat “mer än en gång”. 2010 var både Matthew och Dominic nominerade i kategorin, och detta skapade en fejd på deras officiella forum. Det uppstod team på forumet, “Team Matt” och “Team Dom”, och på olika trådar bråkade folk om vem som förtjänade att vinna mest och varför. Matt och Dom låg 1:a och 2:a hela tävlingen och gick om varandra hela tiden, men till slut vann Matt och på galan sade han att de hade "väldigt galna fans" och att de visste om att det hade funnits team på forumet. se här.

På forumet kan man också hitta något som kallas för “PMT”, “PDT” och “PCT”, och detta är trådar som står för Pornogenic Matt thread, Pornogenic Dom thread och Pornogenic Chris thread. Här lägger kvinnliga och manliga fans upp tusentals bilder på medlemmarna i bandet och skriver om hur bra de ser ut. Trådarna har sedan ändrat riktning till att prata om ett antal andra saker, som ibland kan anses som olämpligt. Den populäraste och mest kända tråden är “PMT”, där de mest besatta fansen tycks hålla till.

Det gjordes en undersökning om fans över hela världen och detta var resultatet: “Muse fans are the most obsessive out of any other rock band”.

När Muses nya låt Neutron Star Collision (Love if Forever) skulle spelas för första gången någonsin på Dj:n Zane Lowes radioprogram, sa Zane att Muse fansen är de bästa och mest engagerade i musikvärlden och att Muses forum, hemsida och en fansite som heter Muselive.com hade kraschat p.g.a. alla fans som skulle in samtidigt och skriva om detta evenemang. Forumet var överbelastat fram tills nästa eftermiddag.

På Muses konserter kan man se att många fans ofta har på sig och tar med sig samma saker. Innan Muses senaste stadiumspelningar på Wembley Stadium skapades en grupp på facebook där man bestämde att ta med sig uppblåsbara alienfigurer och vifta med dessa i luften under Exogenesis: Symphony Part I (Overture). Man kan också ofta se blinkande blå glasögon, t-shirts och lysrör i publiken. Om man inte är ett Muse-fan kan man oftast inte förstå varför fansen gör sådant här.

Muse-fansen har också ofta utsetts som de gladaste fansen och de som skapar mest kontakter med andra fans på hemsidor och forum.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Matthew Bellamy med Muse under en konsert i Cardiff 2003.

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Samlingsalbum[redigera | redigera wikitext]

Singlar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Muse's biografi, bandets barndom.
  2. ^ musewiki.com
  3. ^ http://www.musewiki.org/Matthew_Bellamy#Vocal_range

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]