Radiohead

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Radiohead
Radiohead in amsterdam.jpg
Radiohead live i Amsterdam 2006.
Bakgrund Storbritannien Abingdon, Oxfordshire, England, Storbritannien
Genre(r) Alternativ rock, elektronisk musik, experimentell rock, progressive rock
År som aktiva 1986 – nutid
Skivbolag XL, TBD Records, Parlophone, Capitol Records
Artistsamarbeten Atoms for Peace
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
Colin Greenwood
Jonny Greenwood
Ed O'Brien
Phil Selway
Thom Yorke

Radiohead är ett engelskt alternativrockband från Abingdon, Oxfordshire. Bandet består av Thom Yorke (sång, rytmgitarr, piano), Jonny Greenwood (gitarr, keyboard, andra instrument), Ed O'Brien (gitarr, bakgrundssång), Colin Greenwood (basgitarr, synthesizers) och Phil Selway (trummor, slagverk).

Radiohead släppte sin första singel, "Creep", 1992 som gjorde succé bland annat i USA efter att albumet Pablo Honey (1993) kommit ut. Radioheads popularitet ökade i England ännu mer efter nästa album, The Bends 1995. Med sitt tredje album, OK Computer (1997), befäste Radiohead sin plats bland de allra största banden på alternativscenen.

Med de två följande albumen Kid A (2000) and Amnesiac (2001), fortsatte bandet att utveckla och förändra sin musik och började inkludera musik från bland annat elektronisk musik, krautrock, post-punk och jazz. Även om de inte fick samma goda kritik som för OK Computer, fortsatte Radioheads popularitet på samma nivå som innan. Sjätte albumet Hail to the Thief (2003), blev Radioheads sista skiva med deras skivbolag EMI, då deras kontrakt hade gått ut. Deras sjunde album, In Rainbows (2007) släpptes ursprungligen för nedladdning på deras webbsida där man kunde välja hur mycket man ville betala. Den 14 februari 2011 meddelade Radiohead via sin hemsida att deras åttonde album The King of Limbs skulle släppas i digital form den 19 februari. Albumet kallas på hemsidan för "the worlds first* (*perhaps) Newspaper Album".

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Början (1985–1991)[redigera | redigera wikitext]

Musikerna som skapade Radiohead möttes på Abingdon School, en privat pojkskola i Abingdon, Oxfordshire. Thom Yorke och Colin Greenwood gick i samma årskurs, Ed O'Brien och Phil Selway var två år äldre och Jonny Greenwood två år yngre än Yorke. 1985 bildade de bandet, "On a friday". Gruppen spelade sitt första gig 1986 i Oxfords Jericho Tavern. Jonny Greenwood spelade då keyboard men bytte senare till gitarr. Även om Yorke, O'Brien, Selway och Colin Greenwood hade lämnat Abingdon 1987 för att gå på universitet, fortsatte bandet spela på helger och lov. 1991, när alla medlemmar utom Jonny hade gått ut gymnasiet, började bandet spela in demos som Manic Hedgehog, och spela livegig runt om i Oxford.

Med tiden blev flera producenter och skivbolag intresserade, bl.a Chris Hufford, Slowdives producent och vd för Oxfords Courtyard Studios (en studioanläggning). Hufford såg dem på "Jericho Tavern" och blev imponerad av bandet. Han och hans kollega Bryce Edge spelade tillsammans med bandet in en demo. De är fortfarande bandets managers. Det var också vid den tidpunkten som Radiohead skrev på ett kontrakt för sex skivor med EMI records.

Pablo Honey, - den tidiga succén (1992–1995)[redigera | redigera wikitext]

Drill, Radioheads debut-EP, spelades in med Hufford och Edge i Courtyard Studios och släpptes i mars 1992. EP:n gjorde inte speciellt bra ifrån sig på listorna, vilket fick bandet att hyra in Paul Kolderie och Sean Slade, som tidigare arbetat med flera amerikanska indieband, bland annat Pixies och Dinosaur Jr.. Kolderie och Slade producerade Radioheads debut-LP, som spelades in under kort tid i en Oxfordstudio 1992. Med singeln "Creep" 1992, började Radiohead få en del uppmärksamhet i de brittiska musikmedierna, även om inte allt var komplimanger. Den brittiska tidningen NME beskrev dem som "en dålig ursäkt för ett rockband". Bandet släppte sitt debutalbum, Pablo Honey, i februari 1993. Skivan var influerad av en mängd olika genrer bland annat grunge, som var populärt under det tidiga 1990-talet. Pablo Honey nådde som högst plats 22 på de stora listorna. "Creep" gjorde dock succé i Israel. En lokal representant för EMI introducerade låten för DJn Yoav Kutner som sedan spelade låten konstant på israelisk radio. Radiohead bjöds snart in för att göra sitt första gig utanför Storbritannien, i Tel Aviv.

Under samma tid lade San Francisco-radiostationen KITS till låten till sin spellista och snart följde andra radiostationer runt Amerikas västkust. Då, i början av 1993, började Radiohead sin första USA-turné, musikvideon till "Creep" visades ofta på MTV och Radiohead blev mer och mer kända globalt. Låten var som bäst nummer 2 på USA:s Modern Rock Tracks-lista och nummer 7 på Storbritanniens singellista när de återsläppte singeln. Pablo Honey-turnén förlängdes ett år mer än den var tänkt. Bandmedlemmarna beskrev turnén som svår, då de menade att det var jobbigt att spela samma låtar om och om igen. Alla påfrestningar som följde på succén gjorde att Radiohead var nära att splittras. Bandets sångare har sagt i en intervju att "det kom till en punkt när vi inte längre förstod varför vi höll på med det (musiken etc)".[källa behövs]

Efter USA-turnén började de jobba på sitt andra album. De hyrde Abbey Road studios producent John Leckie och spänningen var hög, då pressen från media och fansen var högre än någonsin efter "Creep"-succén.

1994 släpptes EPn My Iron Lung och den var första tecknet på en förändring i Radioheads musik. EP:n sålde bättre än förväntat och var början till en lojal fan-bas.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

För en mer detaljerad lista se: Radioheads Diskografi

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

EP[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Samlingsalbum[redigera | redigera wikitext]

Singlar[redigera | redigera wikitext]

  • "Creep"•
  • "Anyone Can Play Guitar"
  • "Pop Is Dead"
  • "Stop Whispering"
  • "My Iron Lung"
  • "High and Dry"/"Planet Telex"
  • "Fake Plastic Trees"
  • "Just"
  • "Street Spirit (Fade Out)"
  • "Paranoid Android"
  • "Karma Police"
  • "No Surprises"
  • "Pyramid Song"
  • "Knives Out"
  • "There There"
  • "Go to Sleep"
  • "2 + 2 = 5"
  • "Jigsaw Falling into Place"
  • "Nude"
  • "House of Cards"/"Bodysnatchers (låt)"
  • "Reckoner"
  • "These Are My Twisted Words"
  • "The Butcher "/"Supercollider"
  • "The Daily Mail"/"Staircase"

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]