Nanjingmassakern
Nanjingmassakern (kinesiska: 南京大屠杀, pinyin: Nánjīng Dàtúshā; japanska: 南京大虐殺, Nanking daigyakusatsu), även Nankingmassakern,[1] ägde rum i och omkring Republiken Kinas huvudstad Nanjing (då benämnd Nanking) sedan den fallit i japanernas händer den 13 december 1937, under andra kinesisk-japanska kriget. Japanska soldater mördade, våldtog och lemlästade hundratusentals kineser, mestadels civila.
Upptakt
En dryg månad efter att Shanghai genom en lång och för båda sidor blodig process fallit för japanerna i mitten av november 1937 tågade dessa mot Kinas dåvarande huvudstad. Det regerande Nationalistpartiet under ledning av general Chiang Kai-shek hade efter Shanghais fall bedömt försvaret av Nanjing som ogenomförbart och dragit sig västerut med större delen av armén, till staden Chongqing i Sichuan som gjordes till temporär huvudstad. Efter att ha besegrat den armé som lämnats till Nanjings försvar den 13 december kunde japanerna inta själva staden utan att möta större väpnat motstånd.
Massakern
Under de sex veckor som sedan följde, gjorde sig den japanska armén och de japanska soldaterna skyldiga till en lång rad krigsförbrytelser i och omkring Nanjing:
- Mord på civila (200 000–400 000)
- Våldtäkt av barn och kvinnor (30 000–80 000)
- Avrättning av krigsfångar
- Plundring
- Mordbrand
Mördandet bedrevs stundtals som sport, också inne på sjukhus, våldtäkter och gruppvåldtäkter genomfördes ofta offentligt, ibland tvingades familjemedlemmar till incest och även buddhistmunkar tvingades delta. Många kvinnor tvingades sedan följa den japanska armén som sexslavar, så kallade "tröstekvinnor". Under ledning av den tyske affärsmannen John Rabe lyckades den utländska kolonin i Nanking organisera en säkerhetszon och därmed rädda tusentals människoliv.
Dödssiffran
Dödssiffrans storlek är omdiskuterad och bestäms i hög grad av vilka tidsmässiga och geografiska gränser man drar för massakern; olika avgränsningar ger förstås olika siffror. Vanligen inkluderar man de kranskommuner (xian) som låg under Nanjings administration och drar ett streck sex veckor efter japanernas intåg i Nanjing.
Ansvar
Efter andra världskriget åtalades den japanske generalen Matsui Iwane i krigsförbrytartribunalen i Tokyo och dömdes till döden genom hängning som ansvarig för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Kritiker har dock ansett att ansvarsutkrävande för ett så omfattande brott som Nankingmassakern inte kan stanna vid en person (som dessutom inte själv var på plats i staden då mycket av massakern pågick, om än informerad och med befogenhet att avstyra mycket av det inträffade) utan borde ha inbegripit långt fler, både under och ovan Matsui Iwanes befäl.
Massakern idag
Nanjingmassakern är alltjämt ett mycket känsligt ämne i kontakterna mellan Kina och Japan, och har liksom resten av mellankrigstiden och andra världskriget varit mycket nedtonad i den japanska primärutbildningen. Även om de flesta japaner idag är medvetna om och tror på att massakern faktiskt ägt rum finns det konservativa och nationalistiska krafter som verkar för att förpassa "händelsen" till historiens mörker, genom att exempelvis förneka omfattningen eller till och med förneka att den överhuvudtaget ägt rum och anklaga Kina för att hitta på det hela.[2] Detta trots konkreta bevis i form av massgravar, filmupptagningar och foton, samt ögonvittnesskildringar från både japaner, kineser och utlänningar som bodde i staden. Den kinesiska staten använder å sin sida händelsen för att hålla liv i en nationalistisk patriotism med klart antijapanska förtecken.
Referenser
Noter
- ^ Hagström, Linus (2008-04-15): "Välkommen men skör avspänning ". Svd.se. Läst 8 oktober 2013.
- ^ http://www.bbc.co.uk/news/magazine-21226068
Källor
- Fogel Joshua A., red (2000) (på engelska). The Nanjing Massacre in history and historiography. Asia : local studies/global themes ; 2. Berkeley, Calif.: University of California Press. Libris 5008164. ISBN 0-520-22006-4