Shanghai

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Shanghai
kinesiska : 上海市?
pinyin: Shànghǎi shì
Shanghai montage.png
Förkortning: 沪/申   (pinyin: Hù/Shēn)
Typ av område: Storstadsområde
(provinsnivå)
Position: 31°12′0″N 121°30′0″Ö / 31.20000°N 121.50000°Ö / 31.20000; 121.50000
Yta: 6 340,50 km2
31:e störst i Kina
Folkmängd: 18 670 000 (2007)
Folkrikast i Kina
Befolknings-
täthet:
2700 inv./km2
BNP:* 22 000 USD (ppp) ¥/inv. (2010)
Officiella språk: kinesiska
Borgmästare: Yang Xiong
Parti-
sekreterare
:
Han Zheng
Officiell webbplats
Shanghais läge i Kina.
Shanghais läge i Kina.
*Källa för BNP: en.wikipedia.org
Shanghai
Shanghainame.png
"Shanghai", som skrivet med hanzi.
Kinesiska 上海
Wu Zaonhe
Bokstavlig innebörd Över havet eller på havet

Shanghai är den största staden i Folkrepubliken Kina, belägen vid Yangtzes delta mot Östkinesiska havet. Shanghai är Asiens näst viktigaste ekonomiska centrum efter Tokyo samt Kinas mest expansiva och ekonomiskt viktigaste stad.

Shanghai är ett av de fyra storstadsområdena i Kina som är ställda direkt under landets centrala administration i huvudstaden Peking. Hela kommunen hade 18 670 000 invånare år 2007. Centrala Shanghai hade 8 023 001 invånare vid folkräkningen 2000.[1]

Invånarna i Shanghai åtnjuter en relativt hög levnadsstandard i jämförelse med invånarna i de flesta andra av Folkrepubliken Kinas städer. Stadens centrala delar genomkorsas av massiva trafikleder i flera plan över marknivån. Shanghais hamn är den största och viktigaste i Kina.

Geografi och klimat[redigera | redigera wikitext]

Shanghai ligger vid Huangpufloden, som här flyter samman med Wusong från vänster och under detta namn faller ut i Yangtzes mynningsvik 21 km. nedanför Shanghai. Området är mycket sankt, trots en mängd dräneringskanaler.

Shanghai har ett fuktigt subtropiskt klimat (Köppen Cfa) med fyra distinkta årstider.

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
 Högsta medeltemp. 8 10 12 19 25 27 31 30 27 23 16 11
 Lägsta medeltemp. 3 4 8 12 18 22 26 25 22 18 11 6
 Nederbörd 39 59 81 102 115 152 128 133 156 61 51 35

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Shanghai har en mycket snabb befolkningsutveckling, främst beroende på inflyttning från den omkringliggande landsbygden och andra delar av Kina. Stadens befolkning är därför väldig heterogen i jämförelse med andra kinesiska städer. Shanghai har genomfört ett flertal administrativa åtgärder för att minska inflyttningen från andra delar av Kina, bland annat krav på att alla kinesiska besökare i staden måste registrera sig hos den lokala polisen.

Shanghai har officiellt över 18 miljoner invånare, men på grund av hukou-systemet är svårt att få en exakt siffra på antalet boende. 99,4 % av invånarna är Hankineser (汉族). Den största minoriteten är Hui (回族) som står för 55,5 % av minoritetsbefolkningen.

Shanghai har också en ständigt växande grupp av utländska invånare. Shanghai är den stad i Kina som har högst grad av giftermål mellan utländska och kinesiska medborgare. Ca 5 % av alla giftermål i Shanghai sker mellan en kines och en utländsk medborgare. Det nationella genomsnittet är 2 %.

Kvinnor i Shanghai anses ha en högre position i familjen och samhället än vad som är vanligt i andra delar av Kina. Bland annat är matlagning en syssla som vanligtvis utförs av mannen i den vanliga Shanghai-familjen.

I Shanghai finns de flesta större religioner representerade. Det är svårt att få en exakt siffra på antalet troende, men enligt statliga uppskattningar erkänner sig (är aktiva) 370 000 till den buddhistiska läran, över 110 000 är daositer, 60 000 muslimer, 14 000 är katoliker, och 18 000 tillhör andra kristna organisationer.

Språk[redigera | redigera wikitext]

I Shanghai talas en variant av den kinesiska Wu-dialekten. Den talas i ett område runt Yangtzeflodens nedre lopp, som även innefattar miljonstäderna Suzhou i provinsen Jiangsu och Hangzhou, provinsen Zhejiangs huvudstad. Lingvistiskt sett är Wu-dialekten att betrakta som ett språk. Wu-dialekten saknar skriftspråk liksom officiell ställning. Inom administration liksom inom undervisning används mandarinkinesiska, den officiella dialekten vilken talas i Kinas huvudstad Peking.

Det betyder att äldre människor som aldrig fått lära sig det officiella språket mandarin, inte kan prata och förstå vad som sägs på de officiella Tv kanalerna. Av politiska skäl har det dock bestämts att den, liksom andra lokala han-kinesiska språk, till exempel kantonesiska, skall benämnas som dialekter. Detta beror delvis på den speciella språkliga situationen i Kina där det har utvecklats ett gemensamt skriftspråk för folk som inte kan tala med varandra med fortfarande läsa samma tidningar och böcker.

På senare tid har Shanghaiborna börjat lyfta frågan om Shanghaispråkets möjliga utdöende och det har bestämts att en viss undervisning ska börja ske på Shanghaidialekten.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Politik i Shanghai

Den politiska makten i Shanghai utövas officiellt av stadens folkregering, som leds av den regionala folkkongressen och borgmästaren. Storstadsområdet Shanghai befinner sig administrativt på provinsnivå, vilket betyder att borgmästaren i Shanghai är jämställd med guvernörerna i landets övriga provinser. Dessutom finns det en regional politiskt rådgivande konferens, som motsvarar Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens och främst har ceremoniella funktioner. Stadens borgmästare sedan 2012 är Yang Xiong.

I praktiken utövar dock den regionala avdelningen av Kinas kommunistiska parti den avgörande makten i Shanghai och partisekreteraren i regionen har högre rang i partihierarkin än borgmästaren. Sedan 2012 innehålls posten av Han Zheng som också sitter i partiets politbyråns ständiga utskott .

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Shanghais tre högsta byggnader inklusive Shanghai Tower som passerade 500-metersnivån i maj 2013.

I mitten av Shanghai finns det stora Folkets torg (Peoples Park) som innehåller en park och ett antal museer och är byggd över den gamla galoppbanan från den tid England kontrollerade denna del av Shanghai (före 1949). Tunnelbanestationen under torget är en av världens största i storlek samt i antal trafikanter med flera linjer. 2010 har Shanghais tunnelbanesystem 20 linjer (från 2 linjer år 2001). Här ligger Shanghai Museum med samlingar av allt från mynt till kläder och arkeologi.

Från detta torg går Östra Nanjing gatan, (Nanjing Dong Lu) en stor gågata med bl.a. fyra stora varuhus. Gatan slutar vid Bund. Bund är en strandgata med gamla Europeiska byggnader (till exempel. HSBC:s f.d. bankpalats) som ligger längs floden Pu. Under Pu kan man åka "The Bund sight-seeing tunnel", under floden med moderna spårbilar med tillhörande effekter i form av belysning i skiftande färger och former. Här ligger också Peace Hotel, ett hotell byggt på 1920-talet i jugendstil, och nu nyrenoverat. Inne i hotellet finns The Jazz room, där man spelat jazz oavbrutet sedan före revolutionen.

Andra sevärdheter är närliggande Gamla stan med en park som heter Yuan garden, en privat park anlagd redan 1521, och längre bort flera berömda tempel: Jade Buddha temple och Long Hua templet. Av udda sevärdheter kan nämnas QiBao, en sk. vattenstad (water town), en gammal historisk stad med kanaler och gamla hus som nu ligger inklämd i ett modernt bostadsområde.

På andra sidan Pu-floden ligger Pudong (vilket betyder öst om Pu), Shanghais nyare distrikt där de högsta och några äv världens största skyskrapor ligger. Här finns även Shanghais mest kända byggnad och symbol Pearl Tower, som är ett futuristkt högt torn med runda bollar varav en bergbana samt en simulatorbio som finns i den största bollen. Shanghais högsta byggnad är Shanghai World Financial Center, SWFC. Skrapan är 492 meter hög och har ett utsiktsplan längst upp med ett glasgolv. Just nu byggs skyskrapan Shanghai Tower som kommer att bli världens näst högsta när den är klar med sina 632 meter.

Den 1 maj 2010 öppnades World Expo 2010 Shanghai världsutställningen i Shanghai. Expo-området liknar en hel stad och sträcker sig kilometervis på båda sidor om Pu floden som rinner genom Shanghai. När världsutställningen var färdig så räknades det till över 70. miljoner besökare. Området ska byggas om till kontorslokaler medan den Kinesiska paviljongen ska stå kvar som monument, exempelvis så har SKF sitt kinakontor där idag. Dessutom har ett flertal vackra parkers byggts längs med floden på båda sidor mellan de stora Nanpu och Lupu brorana. Nanpubron är den man ofta ser vid sidan av Pärltornet som vinjett till inslag i TV om Shanghai.

Andra sevärdheter i Pudong är det fina akvariet med inriktning på hajar som ligger bredvid Pearl Tower. Inte långt därifrån ligger Super Brand Mall, ett av de största shopping centren i Kina, med flottare IFC mallen på andra sidan gatan, det vackra Jin Mao höghuset bredvid SWFC, som före SWFC var den högsta byggnaden i Kina (liksom SWFC också ett Hyatt Hotel), och Century Park: ett riktigt stort Parkområde mitt i Pudong. Rekommenderas kan också Tekniska museet, en enorm byggnad som tom. innehåller en hel regnskog i ett hörn av byggnaden. Där ligger också, vid Tekniska museets tunnelbanestation, den berömda XangJiang copy-market, Shanghais största, (den näst största ligger på Nan Jing Road) och vanligtvis den första punkten på utflyktslistan för de flesta besökare till Shanghai. Där kan man köpa kopior av de flesta varumärken för skor, kläder, klockor etc.

En timmas bilfärd bort ligger de bägge längsta broarna i världen. Den ena, 32 km lång, Dong Hai bridge, går ut till Shanghais djuphamn som är en sevärdhet i sig. Den andra, 36 km lång (världsrekord), Hangzhou Bay bridge, går över Hangzhou bukten. Mitt på den bron, mitt ute i havet, ligger ett hotell och ett utkikstorn.

I närheten av Pudong flygplatsen ligger de sevärda Geologiska museet, och mellan flygplatsen och Pudong går det berömda magnetiska levitationståget, som kör med upp till 430 km i timmen. Inte lång därifrån har också första spadtaget tagits för världens största Disney-land, som ska vara klart 2016.

Administration[redigera | redigera wikitext]

Shanghais kommun är indelad i 18 stadsdistrikt (shixiaqu) samt häradet Chongming.

Affärsdistriktet LujiazuiHuangpuflodens östra strandbank, Pudong, är ett av de ekonomiskt sett mer välbeställda områdena, medan stadens politiska administration huvudsakligen återfinns i det västliga Huangpudistriktet.

Kommersiella områden återfinns på flera platser i Shanghai, bland annat i Xintiandi och längs Huaihaigatan i Luwandistriktet och vid Xujiahuikorsningen(Xujiahui) i Xuhuidistriktet. Stadens universitet återfinns huvudsakligen i och omkring bostadsområdena i Yangpu och Putuo.

De nio distrikten som tillsammans utgör Puxi (sv: "väster om Huangpufloden") utgör Shanghais innerstad. Staden utgörs sammanlagt av 220 stadsdelar, 114 stadsavdelningar och 103 underdistrikt. Alla dessa är i sin tur uppdelade i områdeskommittéer som i sin tur är indelade i lokala sovjeter.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Karta över Shanghais administrativa indelning.
Administrativ enhet Kinesiska (Hanzi) Areal (km²)[2] Invånarantal 2006[3]
Stadsdistrikt
Baoshan 宝山 415,27 1 327 000
Changning 长宁 38,30 653 900
Fengxian 奉贤 687,39 745 500
Hongkou 虹口 23,48 783 100
Huangpu 黄浦 4,54 514 500
Jiading 嘉定 458,80 980 100
Jing'an 静安 7,62 257 500
Jinshan 金山 586,05 634 600
Luwan 卢湾 8,02 270 400
Minhang 闵行 371,68 1 824 800
Nanhui 南汇 687,66 930 500
Pudong xin 浦东新 522,75 2 853 000
Putuo 普陀 54,83 1 121 100
Qingpu 青浦 675,54 744 300
Songjiang 松江 604,71 943 700
Xuhui 徐汇 54,76 962 200
Yangpu 杨浦 60,73 1 183 000
Zhabei 闸北 29,26 751 000
Härad
Chongming 崇明 1 041,21 670 600
TOTALT 6 340,50 18 150 800

Distriktet Huangpu inkluderar från och med år 2000 även det gamla distriktet Nanshi, som då upphörde att existera. Häradet Chongming består av ön Chongming, som är Kinas till ytan näst största, samt ett par mindre öar.

Stadsdistrikten, som i sin helhet avser Shanghais storstadsområde, hade totalt 17 480 200 invånare år 2006 på en yta av 5 155 kvadratkilometer.[2][3]

Shanghais 18 stadsdistrikt och 1 härad var år 2000 vidare indelade i sammanlagt 98 gatuområden (jiedao), 224 mindre orter (zhen) och 7 smådistrikt (xiang).[1]

Satellitstäder[redigera | redigera wikitext]

Storstadsområdet Shanghai har absorberat en rad mindre orter som tidigare lydde under andra härad eller hade status som egna härad. Dessa är nu satellitstäder som är stadsdistrikt på häradsnivå. Till dessa hör:

  • Minhang (闵行区 Mǐnháng Qū) – Shanghai härad fram till 1992;
  • Jiading (嘉定区 Jiādìng Qū) – Jiading härad fram till 1992;
  • Jinshan (金山区 Jīnshān Qū) – Jinshan härad fram till 1997
  • Songjiang (松江区 Sōngjiāng Qū) – Songjiang härad tills 1998
  • Qingpu (青浦区 Qīngpǔ Qū) – Qingpu härad tills 1999
  • Fengxian (奉贤区 Fèngxián Qū) – Fengxian härad fram till 2001

Ön Chongming som ligger vid Yangtze-flodens mynning är ett eget härad med samma namn som ön.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Staden har ett gott nätverk för olika typer av spårburen trafik, som pendeltåg och tunnelbana samt Magnettåg mellan internationella flygplatsen och centrala staden (Maglev).

Tunnelbana[redigera | redigera wikitext]

Shanghais tunnelbana är världens längsta tunnelbanenät.

Shanghais tunnelbana har slagit rekord i tunnelbanebyggande vad gäller snabb utbyggnad på flera linjer och under kort tid. Första tunnelbanan invigdes så sent som 1995 och man har sedan dess byggt flera olika nya linjer parallellt. Idag har man 397 km tunnelbana och 12 linjer, vilket gör tunnelbanan till den tredje längsta i världen efter London och New York. Flera av dessa linjer förlängs och byggs ut dessutom pågår bygget av nya tunnelbanellinjer varav några kommer att vara färdiga till år 2010. Man planerar att bygga till linjer så man får sammanlagt 18 linjer. Systemet är modernt, snabbt och snart heltäckande för hela staden och över 4,78 miljoner reser med tunnelbanan varje dag. Tunnelbanan är i trafik dagligen ca 5.00-23.00.

Spårvagn[redigera | redigera wikitext]

I januari 2010 öppnades en helt ny spårvagnslinje som kallas för Zhangjiang Tram.

Pendeltåg[redigera | redigera wikitext]

Shanghai har flera pendeltågslinjer som bl.a. går till de stora tågcentralerna Shanghai Railway Station och Shanghai South Railway Station.

Magnettåg[redigera | redigera wikitext]

Ett Maglevtåg lämnar Shanghai Pudongs internationella flygplats. Topphastigheten för sträckan tåget kör är 431 km/h.

Magnettåget Shanghai Maglev Train går mellan flygplatsen och centrala Shanghai.

Buss[redigera | redigera wikitext]

Staden har mer än 1 000 busslinjer. För att hitta rätt buss kan det vara bra att veta att bussar som går in mot staden har nummer, medan de som går ut har namn. Bussar med nummer mellan 300 och 399 är nattbussar. Eftersom tunnelbanan slutar gå ganska tidigt så finns det ett stort antal nattbusslinjer som ersätter hela natten.

Flyg[redigera | redigera wikitext]

Shanghai Pudongs flygplats är Shanghais stora internationella flygplats. Mellan flygplatsen och Pudong går tunnelbanans linje 2 samt Magnetbanan, med hastigheter på upp till över 400 km i timmen. Ett museum finns vid ändstationen i Pudong). 2010 öppnade också nya HongQiao flygplatsen som är Shanghais nya kommunikationsnav. Båda flygplatserna är i princip internationella flygplatser även om mest lokalflyg inom Kina går från HongQiao. HongQiao har SHA och Pudong har PVG som IATA-kod.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Kinas akademiska centrum är Peking, och Shanghai har inte tillnärmelsevis så många universitet och högskolor. Här finns dock några av Kinas mest prestigefyllda lärosäten, bland annat Shanghai Jiao Tong-universitetet, East China Normal University, Fudanuniversitetet och Tongjiuniversitetet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Shanghai omnämns i kinesiska historiska källor som en lokalt viktig handelsort redan på Song- och Yuandynastin. Vid Mingdynastins början lär den ha haft en befolkning på närmare 300 000 personer, ett otal kringliggande småorter inkluderade. Ofta brukar man säga att dagens Shanghai grundades år 1553, då en stadsmur byggdes runt själva stadskärnan, som skydd mot pirater. De flesta invånarna livnärde sig vid denna tid antingen på handel eller fiske. Shanghai började uppleva ett ekonomiskt uppsving i slutet på 1700-talet och hade i början av det påföljande seklet fått ett rykte om sig som en handelsmetropol av växande betydelse och med ett strategiskt läge vid Huangpufloden, en biflod till den mäktiga Yangtzefloden.

Under Opiumkriget erövrade Storbritannien Shanghai den 19 juni 1842 och staden förklarades genom Freden i Nanking den 29 augusti samma år öppen för utlänningar. Den åt engelsmännen upplåtna bosättningsplatsen sträckte sig från Suzhouån i norr till Yangbangkanalen i söder. Mellan Yangbangkanalen och den ursprungliga kinesiska staden låg ett smalt landområde, vilket år 1849 överlämnades åt Frankrike. USA upprättade år 1862 en koncession norr om Suzhouån.

Under senare delen av Taipingupproret var Shanghai den enda hamnstaden i mellersta Kina som inte var ockuperad av kinesiska rebeller, vilkas försök att inta Shanghai slogs tillbaka åren 1860-1861. Därigenom gynnades stadens ekonomi och handel och Shanghai fick sin position som Kinas viktigaste hamnstad. Staden behöll denna position fram till kommunisternas seger i det kinesiska inbördeskriget och Folkrepubliken Kinas grundande den 1 oktober 1949. Därefter flydde stora delar av stadens kinesiska ekonomiska elit till den brittiska kolonin Hongkong, vilken även övertog positionen som Kinas viktigaste hamnstad.

Det koloniala Shanghai[redigera | redigera wikitext]

Shanghai, ca 1910

Under Qingdynastin bestod Shanghai av en kinesisk stadsdel, omsluten av en 5 km lång mur med en i dess omedelbara närhet liggande vallgrav. Den kinesiska stadsdelens husbestånd utgjordes företrädesvis av envånings trähus.

Det äldsta av stadens europeiska områden, den brittiska koncessionen, var belägen söder om Suzhouån (eng, Wade-Giles: Soochow Creek), och norr om Yangjingbangkanalen. Söder om Yangjingbangkanalen låg den franska koncessionen, närmare den kinesiska staden.

Norr om Suzhouån tilldelades USA ett koncessionsområde, vilket år 1863 förenades med den brittiska koncessionen under namnet "den Internationella bosättningen" (eng: International Settlement), medan den franska koncessionen även framgent behöll sin legala autonomi.

De utländska delarna av Shanghai gick under benämningen "den europeiska staden". De hade, till skillnad från den ovan nämnda kinesiska stadsdelen, företrädesvis breda och dränerade avenyer och boulevarder kantade av träd. Här fanns vidare en mängd byggnader i nyklassisk europeisk stil, stora hotell, klubbar, palats och monument, bland annat en staty av Gordon pascha. I den amerikanska stadsdelen Hongkou låg de största fabrikerna, skeppsvarven och skeppsdockorna.

Shanghais stadsfullmäktiges flagga. Den svenska unionsflaggan kan ses i emblemet.

Det så kallade "Internationella bosättningen" stod under tillsyn av ett kommunalråd bestående av 9 medlemmar, valda av och bland de utländska skattebetalarna utan hänsyn till deras nationalitet. Kinesiska skattebetalare var dock uteslutna från rådet ända fram till 1920-talet.

Vid sekelskiftet utökades stadens gatunät ansenligt väster och nordväst om Shanghais hästkapplöpningsbana (se karta). Nära denna var en gång det svenska konsulatet beläget. Platsen där Shanghais hästkapplöpningsbana tidigare var belägen utgör idag Shanghais Folkets torg.

Lagstiftningen utövades av alla skattebetalare med pekuniära kvalifikationer, liksom allmän rådstuga på allmänna sammanträden. På liknande sätt administrerades den franska koncessionen, med undantag för att den franske generalkonsuln hade rätt att kontrollera varje utgift och lagd röst. Söder om Suzhouån, längs gatan Bund, låg stadens koloniala tullhus, en vacker allmän park, de utländska konsulaten, flera bankpalats och kyrkor, bl. a. en engelsk katedral i gotisk stil av sir Gilbert Scott. Denna stadsdel fick tidigt elektrisk belysning, vattenledning och spårväg.

I de utländska kolonialmakternas besittningar uppfördes byggnader i utländska arkitektoniska stilar. Denna bebyggelse finns till viss del bevarad. Mest kända är förmodligen byggnaderna längs Bund (traditionell kinesiska: 外灘; förenklad kinesiska: 外滩; hanyu pinyin: Wàitan; eng: the Bund). Bund tillhörde ursprungligen den brittiska besittningen i Shanghai. Söder om Bund ligger Quai de France, vilken under kolonialtiden utgjorde en del av den franska besittningen.

Vid folkräkningen 1895 räknades den infödda befolkningen i de europeiska kvarteren till 286 753 personer och beräknades i den kinesiska staden till cirka 125 000. Vid folkräkningen 1905 var utlänningarna 11 497, bland dem 3 713 engelsmän, 2 157 japaner, 1 329 portugiser, 991 amerikaner, 785 tyskar, och 568 indier. Vid denna tid fanns det även en svensk koloni och det fanns ett skandinaviskt sjömanshem och en svensk avlönad konsul. Invånarantalet uppgavs år 1912 till 651 000.

Det republikanska Shanghai (1911–1949)[redigera | redigera wikitext]

1911 föll Qing-dynastin och ersattes av Republiken Kina. En rad nya byggnadsprojekt inleddes och den gamla stadsmuren revs. Åren 1914–1915 fylldes Yangjingbang-kanalen för att ge plats åt en gata som idag kallas Yan'an Donglu.

Kinas kommunistiska parti (KKP) grundades av bland annat Mao Zedong i Shanghai år 1921. Lokalen där partiet grundades finns fortfarande kvar och utgör idag en del av den Hong Kong-ägda shoppinggallerian Xintiandi (traditionell kinesiska: 新天地; förenklad kinesiska: 新天地; hanyu pinyin: Xintiandí).

Shanghai var en plats där man experimenterade med olika styrelseformer. År 1921 jagade en massiv gräsrotsrörelse bort lokala krigsherrar men led nederlag när Chiang Kai-shek intog staden.

Under andra sino-japanska kriget 19371945 ockuperades staden av Japan. Japan hade under kriget omfattande politiska kontakter med Nazityskland och flera representanter för Nazistpartiet besökte Shanghai efter det att den japanska ockupationen av staden inletts. I Shanghai hade det under kolonialtiden funnits ett flertal affärsmässigt mycket framgångsrika judiska familjer, bland annat den berömda familjen Sassoon. Tyskland föreslog därför att Japan, i likhet med det egna landet, skulle upprätta koncentrationsläger för Shanghais judiska befolkning. Dessa läger borde enligt tyskarna upprättas på Chongmingön (traditionell kinesiska: 崇明島; förenklad kinesiska: 崇明岛; hanyu pinyin: Chongming Dao), en stor ö belägen i Yangtzeflodens delta, inte långt från Shanghai. Den japanska regeringen valde att inte följa dessa råd.

Shanghai under Folkrepubliken Kina (1949-)[redigera | redigera wikitext]

Efter kommunisternas maktövertagande och grundandet av Folkrepubliken Kina den 1 oktober 1949, skedde en mängd symboliska förändringar i stadslandskapet i Shanghai. Så döptes till exempel en rad gator om och fick nya progressiva namn: ett exempel bland de gator som ursprungligen haft utländska namn är den berömda affärsgatan Avenue Joffre i den tidigare franska besittningen, som döptes om till Huaihaigatan (traditionell kinesiska: 淮海路; förenklad kinesiska: 淮海路; hanyu pinyin: Huáihai Lù). Även en del kinesiska gatunamn med anknytning till det s.k. “gamla samhället” byttes ut, och så blev exempel vis Republikens Gata (minguo lu) nu Folkets Gata (renmin lu).

I januari 1967, som ett led i den s.k. kulturrevolutionen, grundade medlemmar av stadens politiska "ultra-vänster" en ny administrativ ordning som man döpte till Shanghaikommunen och som, i teorin, var tänkt att låta arbetare och soldater utöva politisk direkt kontroll över stadens ledning i enlighet med modellen från Pariskommunen år 1871. Pariskommunen hade av Karl Marx beskrivits som ett mycket bra exempel på hans egna teorier om "proletariatets diktatur". Mao Zedong ställde sig dock i någon mån tveksam till Shanghaikommunen: bl.a. krävde han efter bara ett par veckor att den skulle byta namn (något som också skedde) till Shanghais stads Revolutionskommitté. Dess för hans instruktioner lyhörda ledare stödde han dock under resten av sitt liv: tre av dem skulle som medlemmar av det s.k. "De fyras gäng" arresteras kort efter hans död.[4]

Staden har bibehållit sin ledande ställning under Deng Xiaopings reformer. När borgmästaren Jiang Zemin utsågs till generalsekreterare i Kinas kommunistiska parti i juni 1989, befordrade han flera av sina skyddslingar från Shanghai-apparaten till ledande poster i partiet som fortfarande har en viktig maktställning. Den nye generalsekreteraren Hu Jintaos utrensning av Shanghais partisekreterare Chen Liangyu 2006 var ett slag mot Jiangs "Shanghai-klick".

Vänorter[redigera | redigera wikitext]

Shanghai har följande städer som vänorter:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] National Bureau of Statistics, China (på kinesiska), invånarantal i gatuområden (jiedao), mindre orter (zhen) och smådistrikt (xiang) i Shanghais kommun, vid folkräkningen 1 november 2000.
  2. ^ [a b] GeoHive, Shanghai Shi
  3. ^ [a b] Shanghai Statistical Yearbook 2007; Land area, population and density of population in districts and counties (2006) Ytan avser landareal. Invånarantalet är inklusive s.k. 'rörlig' befolkning.
  4. ^ "Talks At Three Meetings With Comrades Chang Ch’un-ch’iao And Yao Wen-yuan" (februari 1967)
  5. ^ ”Eight Cities/Six Ports: Yokohama's Sister Cities/Sister Ports”. Yokohama Convention & Visitiors Bureau. http://www.welcome.city.yokohama.jp/eng/tourism/mame/a3000.html. Läst 18 juli 2009. 
  6. ^ Staff, Hamburg und seine Städtepartnerschaften (Hamburg sister cities), Hamburg's official website [1], http://www.hamburg.de/partnerstaedte/, läst 2008-08-05  (tyska)
  7. ^ ”International Relations of the City of Porto”. © 2006-2009 Municipal Directorateofthe PresidencyServices InternationalRelationsOffice. http://www.cm-porto.pt/document/449218/481584.pdf. Läst 10 juli 2009. 
  8. ^ ”Barcelona internacional - Ciutats agermanades” (på Spanish). © 2006-2009 Ajuntament de Barcelona. http://w3.bcn.es/XMLServeis/XMLHomeLinkPl/0,4022,229724149_257215678_1,00.html. Läst 13 juli 2009. 
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schang-hai, 1904–1926.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Dangdai Zhongguo de Shanghai (Shanghai i Kina av idag), 2 band. Beijing: Dangdai Zhongguo chubanshe, 1993.
  • Karns, Maurine, & Pat Patterson, Shanghai High Lights Low Lights Tael Lights. With a new foreword by Michael Schoenhals. First published in 1936. Reprinted by Earnshaw Books, Hong Kong, 2009. ISBN 978-988-17621-0-8.Libris 11459771
  • Pan, Ling (1983) (på eng). In search of old Shanghai. Hong Kong: Joint publishing. Libris 7861689. ISBN 962-04-0195-6 
  • Perry, Elizabeth J.; Li Xun (1996) (på eng). Proletarian power: Shanghai in the cultural revolution. Transitions: Asia and the Pacific, 99-1863709-9. Boulder, Colo.: Westview Press. Libris 5738194. ISBN 0-8133-2165-4 (hard cover : alk. paper) 
  • Pott, F. L. Hawks. A Short History of Shanghai, Being an Account of the Growth and Development of the International Settlement. Shanghai: Kelly & Walsh limited, 1928. Libris 2973463

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]