Shanghai
Wikipedia
| Förkortning: 沪 eller 申 (Hù eller Shēn) | |
 |
|
| Huvudstad | Shanghai |
| Yta • totalt |
rankad 31:a 6 340,5 km² |
| Befolkning • folkmängd • befolkningstäthet |
rankad 25a 18 670 000 2700/km² |
| Administrationstyp | storstadsområde |
| Borgmästare | Han Zheng |
 |
|
Shanghai (uttal: [ʂaŋxaj]; traditionell kinesiska: 上海; förenklad kinesiska: 上海; hanyu pinyin: Shànghăi {{{2}}} ) är den största staden i Folkrepubliken Kina, belägen vid Changjiangs delta mot Östkinesiska havet.
Shanghai är ett av de fyra storstadsområdena i Kina som är ställt direkt under landets centrala administrationen i huvudstaden Beijing. Staden har 18 670 000 invånare . I själva staden (består av Shanghai Shi och några tillhörande distrikt, Qu) bor ca 14,5 miljoner invånare på en yta av ca 3 200 km².
Invånarna i Shanghai åtnjuter en relativt hög levnadsstandard i jämförelse med invånarna i de flesta andra av Folkrepubliken Kinas städer. Stadens centrala delarna genomkorsas av massiva trafikleder i flera plan över marknivån. Shanghais hamn är Kinas viktigaste hamn. Stadens namn betyder ”att beträda havet”.
Innehåll |
[redigera] Befolkning
Shanghai har en mycket snabb befolkningsutveckling, främst beroende på inflyttning från den omkringliggande landsbygden och andra delar av Kina. Stadens befolkning är därför väldig heterogen i jämförelse med andra kinesiska städer. Staden Shanghai har genomfört ett flertal administrativa åtgärder för att minska inflyttningen från andra delar av Kina, bl a krav på att alla kinesiska besökare i staden måste registrera sig hos den lokala polisen.
Shanghai har också en ständigt växande grupp av utländska invånare. Shanghai är den stad i Kina som har högst grad av giftermål mellan utländska och kinesiska medborgare. Ca 5 % av alla giftermål i Shanghai sker mellan en kines och en utländsk medborgare. Det nationella genomsnittet är 2 %.
Kvinnor i Shanghai anses ha en högre position i familjen och samhället än vad som är vanligt i andra delar av Kina. Bland annat är matlagning en syssla som vanligtvis utförs av mannen i den vanliga Shanghai-familjen.
[redigera] Språk
I Shanghai talas en variant av den kinesiska Wu-dialekten. Den kinesiska Wu-dialekten talas i ett område runt Yangtzeflodens nedre lopp, som även innefattar miljonstäderna Suzhou i provinsen Jiangsu och Hangzhou, provinsen Zhejiangs huvudstad. Lingvistiskt sett är Wu-dialekten att betrakta som ett språk. Av politiska skäl har det dock bestämts att den, liksom andra lokala han-kinesiska språk, t ex kantonesiska, skall benämnas som dialekter.
Wu-dialekten saknar skrivspråk liksom officiell ställning. Inom administration liksom inom undervisning användes mandarinkinesiska, den officiella dialekten vilken talas i Kinas huvudstad Beijing.
[redigera] Administration
Staden är uppdelad i 19 stadsdelar, vilka motsvarar kommuner. Det finns också en uppdelning i 18 distrikt.
Affärsdistriktet Lujiazui på Huangpuflodens östra strandbank, Pudong, är ett av de ekonomiskt sätt mer välbeställda områdena, medan stadens politiska administration huvudsakligen återfinns i det västliga Huangpudistriktet.
Kommersiella områden återfinns överallt, bland annat i Xintiandi och längs Huaihaigatan i Luwandistriktet och vid Xujiahuikorsningen i Xuhuidistriktet. Stadens universitet återfinnes huvudsakligen i och omkring bostadsområdena i Yangpu och Putuo.
De nio distrikten som tillsammans utgör Puxi (sv: "väster om Huangpufloden") utgör Shanghais innerstad. Staden utgörs sammanlagt av 220 stadsdelar, 114 stadsavdelningar och 103 underdistrikt. Alla dessa är i sin tur uppdelade i områdeskommittéer som i sin tur är indelade i lokala sovjeter.
Staden har ett goda nätverk för olika typer av spårburen trafik; pendeltåg och tunnelbana. Staden har också mer än 1000 busslinjer. För att hitta rätt buss kan det vara bra att veta att bussar som går in mot staden har nummer, medan de som går ut har namn. Bussar med nummer mellan 300 och 399 är nattbussar.
[redigera] Historia
Man brukar fastställa Shanghais grundande till år 1553 då en stadsmur byggdes runt staden. Staden befolkning inskränkte sig vid denna tidpunkt till några tusen individer, de flesta av vilka hade sin utkomst från fiske i den närbelägna Huangpufloden. Det var inte förrän under 1800-talets senare hälft som Shanghai blev en viktig stad i Kina, främst tack vare sitt synnerligen strategiska läge vid Huangpufloden, en biflod till den mäktiga Yangtzefloden.
Under Opiumkriget erövrade Storbritannien Shanghai den 19 juni 1842 och staden förklarades genom Nanjingfreden den 20 augusti samma år öppen för utlänningar. Den åt engelsmännen upplåtna bosättningsplatsen sträckte sig från Suzhouån i norr till Yangbangkanalen i söder. Mellan Yangbangkanalen och den ursprungliga kinesiska staden låg ett smalt landområde, vilket år 1849 överlämnades åt Frankrike. USA upprättade år 1862 en koncession norr om Suzhouån.
Under senare delen av Taipingupproret var Shanghai den enda hamnstaden i mellersta Kina som inte var ockuperad av kinesiska rebeller, vilkas försök att inta Shanghai slogs tillbaka åren 1860-1861. Därigenom gynnades stadens ekonomi och handel och Shanghai fick sin position som Kinas viktigaste hamnstad. Staden behöll denna position fram till kommunisternas seger i det kinesiska inbördeskriget och Folkrepubliken Kinas grundande den 1 oktober 1949. Därefter flydde stora delar av stadens kinesiska ekonomiska elit till den brittiska kolonin Hong Kong, vilken även övertog positionen som Kinas viktigaste hamnstad.
[redigera] Det koloniala Shanghai
Under Qingdynastin bestod Shanghai av en kinesisk stadsdel, omsluten av en 0,5 km lång mur med en i dess omedelbara närhet liggande vallgrav. Den kinesiska stadsdelens husbestånd utgjordes företrädesvis av envånings trähus.
Det äldsta av stadens europeiska områden, den brittiska koncessionen, var belägen söder om Suzhouån (eng, Wade-Giles: Soochow Creek), och norr om Yangjingbangkanalen. Söder om Yangjingbangkanalen låg den franska koncessionen, närmare den kinesiska staden.
Norr om Suzhouån tilldelades USA ett koncessionsområde, vilket år 1863 förenades med den brittiska koncessionen under namnet "den Internationella bosättningen" (eng: International Settlement), medan den franska koncessionen även framgent behöll sin legala autonomi.
De utländska delarna av Shanghai gick under benämningen "den europeiska staden". De hade, till skillnad från den ovan nämnda kinesiska stadsdelen, företrädesvis breda och dränerade avenyer och boulevarder kantade av träd. Här fanns vidare en mängd byggnader i nyklassisk europeisk stil, stora hotell, klubbar, palats och monument, bl. a. en staty av Gordon pascha. I den amerikanska stadsdelen Hongkou låg de största fabrikerna, skeppsvarven och skeppsdockorna.
Det s k "Internationella bosättningen" stod under tillsyn av ett kommunalråd bestående av 9 medlemmar, valda av och bland de utländska skattebetalarna utan hänsyn till deras nationalitet. Kinesiska skattebetalare var dock uteslutna från rådet ända fram till 1920-talet.
Vid sekelskiftet utökades stadens gatunät ansenligt väster och nordväst om Shanghais hästkapplöpningsbana (se karta). Nära denna var en gång det svenska konsulatet beläget. Platsen där Shanghais hästkapplöpningsbana tidigare var belägen utgör idag Shanghais Folkets park.
Lagstiftningen utövades av alla skattebetalare med pekuniära kvalifikationer, liksom allmän rådstuga på allmänna sammanträden. På liknande sätt administrerades den franska koncessionen, med undantag för att den franske generalkonsuln hade rätt att kontrollera varje utgift och lagd röst. Söder om Suzhouån, längs gatan Bund, låg stadens koloniala tullhus, en vacker allmän park, de utländska konsulaten, flera bankpalats och kyrkor, bl. a. en engelsk katedral i gotisk stil av sir Gilbert Scott. Denna stadsdel fick tidigt elektrisk belysning, vattenledning och spårväg.
I av de utländska kolonialmakternas besittningar uppfördes byggnader i utländska arkitektoniska stilar. Denna bebyggelse finns till viss del bevarad. Mest kända är förmodligen byggnaderna längs Bund (traditionell kinesiska: 外灘; förenklad kinesiska: 外滩; hanyu pinyin: Wàitan; eng: the Bund). Bund tillhörde ursprungligen den brittiska besittningen i Shanghai. Söder om Bund ligger Quai de France, vilken under kolonialtiden utgjorde en del av den franska besittningen.
Vid folkräkningen 1895 räknade den infödda befolkningen i de europeiska kvarteren 286.753 personer och beräknades i den kinesiska staden kring 125.000. Vid folkräkningen 1905 var utlänningarna 11.497 (3.713 engelsmän, 2.157 japaner, 1.329 portugiser, 991 amerikaner, 785 tyskar, 568 indier o. s. v.). Vid denna tid fanns det även en svensk koloni och det fanns ett skandinaviskt sjömanshem och en svensk avlönad konsul. Invånarantalet uppgavs år 1912 till 651,000.
[redigera] Det republikanska Shanghai (1911-1949)
1911 föll Qing-dynastin och ersattes av Republiken Kina. En rad nya byggnadsprojekt inleddes och den gamla stadsmuren revs. 1914-5 fylldes Yangjingbang-kanalen för att ge plats åt en gata som idag kallas Yan'an Donglu.
Kinas kommunistparti (KKP) grundades av bl a Mao Zedong i Shanghai år 1921. Lokalen där partiet grundades finns fortfarande kvar och utgör idag en del av den Hong Kong-ägda shoppinggallerian Xintiandi (traditionell kinesiska: 新天地; förenklad kinesiska: 新天地; hanyu pinyin: Xintiandí).
Shanghai var en plats där man experimenterade med olika styrelseformer. År 1921 när en massiv gräsrotsrörelse jagade bort lokala krigsherrar men led nederlag när Chiang Kai-shek intog staden.
Under andra sino-japanska kriget 1937–1945 ockuperades staden av Japan. Japan hade under kriget omfattande politiska kontakter med Nazistyskland och flera representanter för Nazistpartiet besökte Shanghai efter det att den japanska ockupationen av staden inletts. I Shanghai hade det under kolonialtiden funnits ett flertal affärsmässigt mycket framgångsrika judiska familjer, bl a den berömda familjen Sassoon. Tyskland föreslog därför att Japan, i likhet med det egna landet, skulle upprätta koncentrationsläger för Shanghais judiska befolkning. Dessa läger borde enligt tyskarna upprättas på Chongmingön (traditionell kinesiska: 崇明島; förenklad kinesiska: 崇明岛; hanyu pinyin: Chongming Dao), en stor ö belägen i Yangtzeflodens delta, inte långt från Shanghai. Den japanska regeringen valde att inte följa dessa råd.
[redigera] Shanghai under Folkrepubliken Kina (1949-)
Efter kommunisternas maktövertagande och grundandet av Folkrepubliken Kina den 1 oktober 1949, döptes alla gator i Shanghai, som tidigare haft utländska namn, om till nya kinesiska namn. Ett exempel på detta är den berömda affärsgatan Avenue Joffre i den tidigare franska besittningen, som döptes om till Huaihaigatan (traditionell kinesiska: 淮海路; förenklad kinesiska: 淮海路; hanyu pinyin: Huáihai Lù).
Under 1960-talet så skapades en kommun vars syfte var att låta arbetare och soldater utöva politisk direkt kontroll över stadens styrelse och administration. Kommunen organiserades i enlighet med modellen från Pariskommunen år 1871. Pariskommunen hade av Karl Marx beskrivits som ett mycket bra exempel på hans egna teorier om "proletariatets diktatur". Mao Zedong fruktade dock att kommunens framgångar skulle sprida sig och undergräva hans egen maktposition. Han förklarade därför kommunen som "totalt reaktionär" och anarki.[1]
[redigera] Referenser
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schang-hai, 1904–1926 (Not)
- Pan, Lynn. In Search of Old Shanghai. Hongkong: Joint Pub. Co., 1982.
- Pott, F. L. Hawks. A Short History of Shanghai, Being an Account of the Growth and Development of the International Settlement. Shanghai: Kelly & Walsh limited, 1928.
[redigera] Externa länkar
- Kinaportalen: Shanghai
- lucadea.com/world-img/asia/cina/shangai/ Lucadea.com - 121 Shanghai pics
Wikimedia Commons har media som rör Shanghai
 |
Administrativa regioner i Folkrepubliken Kina (exkl. Taiwan) |  |
| Provinser: Anhui | Fujian | Gansu | Guangdong | Guizhou | Hainan | Hebei | Heilongjiang | Henan | Hubei | Hunan | Jiangsu | Jiangxi | Jilin | Liaoning | Qinghai | Shaanxi | Shandong | Shanxi | Sichuan | Yunnan | Zhejiang Autonoma områden: Guangxi | Inre Mongoliet | Ningxia | Tibet | Xinjiang | Speciella administrativa regioner: Hongkong | Macao Storstadsområden: Beijing | Chongqing | Shanghai | Tianjin |
||
