Nanjing

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För fartyget, se M/S Nanking.
För bomullet, se Nankin.
Nanjing
kinesiska : 南京市?
pinyin: Nánjīng shì
Nanjing montage.png
Typ av område:
Provinsnivå 
 Prefekturnivå 
  Häradsnivå 
   Sockennivå

 Subprovinsiell stad
Provins Jiangsu
(prefekturer i Jiangsu)
Huvudort Xuanwu
Areal
Totalt 6 596 km2
Stadsdistrikt 4 727 km2
Folkmängd
Totalt* 8 004 680 (2010)
Stadsdistrikt* 7 165 628 (2010)
1 515,9 inv./km2
BNP 44 852 ¥/inv. (2007)
Borgmästare Yang Weize
Partisekreterare Ji Jianye
Officiell webbplats
Nanjings läge i Jiangsu, Kina.
Nanjings läge i Jiangsu, Kina.
*Källa för folkmängd: http://www.geohive.com/cntry/cn-32.aspx
Källa för folkmängd i stadsdistrikt: http://www.geohive.com/cntry/cn-32.aspx

Nanjing, enligt äldre romanisering Nanking, är en stad i östra Kina belägen vid floden Yangtze, cirka 240 kilometer väster om Shanghai.

Staden är provinshuvudstad i Jiangsu och innerstaden har 4,4 miljoner invånare (2010) på en yta av cirka 741 kvadratkilometer. Prefekturen Nanjing har en yta på 6 596 kvadratkilometer och sammanlagt 8 000 680 invånare.

Stadens namn betyder "Södra huvudstaden", vilket beror på att den var Kinas huvudstad åren 1368-1421 samt 1928-49. Republiken KinaTaiwan anser att Nanjing fortfarande är Kinas huvudstad, även om Taipei i praktiken varit Taiwans huvudstad sedan det kinesiska inbördeskrigets slut 1949.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kejsartiden[redigera | redigera wikitext]

Staden är över 2 000 år gammal och har haft flera namn, bland dem Jinling, Danyang, Jiangnan, och sedan 1368 Nanjing. Nanjing betyder ’södra huvudstaden’ och heter så då staden tre gånger varit hela Kinas huvudstad, 317582, 13681421 och 19281949. Genom sin överlägsenhet i industri, handel och folkmängd var Nanjing länge en svår konkurrent till Peking, även sedan den upphört att vara huvudstad.

Rester av Nanjings stadsmur

Sedan Qingdynastin kommit på tronen, hette staden officiellt Jiangning, även om namnet Nanjing i dagligt tal allmänt begagnades. Under Qing var Nanjing huvudstad i vicekungadömet Liangjiang, som omfattade provinserna Jiangsu, Anhui och Jiangxi. Under sin glanstid var Nanjing en av världens mest folkrika städer och hade före 1853 ännu 800 000 invånare. Nanjings befästningar utgjordes dels av den gamla stadsmuren, inom vilken finnas några numera betydelselösa försvarsverk, dels av två yttre befästningslinjer, av vilka den längst framskjutna, Yanziji-batterierna, ligger på flodens båda stränder strax öster om Tsauhia-ön.

Nanjings storhet drabbades hårt under Taipingupproret. I februari 1853 erövrades Nanjing av rebellerna, som dödade många av stadens invånare, i synnerhet manchuer. Nanjing blev nu den ”himmelske kungen” Hong Xiuquans residens, men återtogs av Zeng Guofans trupper efter två års belägring 19 juli 1864. Därvid förstördes staden i grunden och stora delar av befolkningen dödades. Många av Nanjings gamla praktbyggnader förstördes, bland annat det kejserliga palatset med det ryktbara porslinstornet. Detta, som byggdes 14111430, var en oktogonal, 67,5 meter hög pagod, uppförd i nio våningar av tegel och utvändigt beklädd med fint porslin i skiftande färger, bland vilka den gröna var förhärskande. Från de olika takens utsprång av grönglaserat porslin nedhängde hundratals klockor och lampor.

Staden återuppbyggdes efter återerövringen, men i mycket förminskad skala. Inom den 30 eller 35 kilometer långa ringmuren låg länge jämte bebyggda delar, vidsträckta åkerfält och jaktmarker.

Vid sekelskiftet bestod Nanjing fortfarande av en kinesisk och en tatarisk stadsdel och hade åtskillig industri, såsom tillverkning av bläck, papper, artificiella blommor, siden och bomullstyger med mera. Nanjing var även en av den kinesiska lärdomens centrum och ända till 12 000 studenter kom årligen dit för att avlägga examina. Stora bibliotek och tryckerier ha uppförts. Nanjing hade också en stor muslimsk minoritet som vid förra sekelskiftet uppgick till omkring 50 000 av stadens invånare.

Nanjing under 1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Fransk karta över Nanjing 1912

Efter Xinhairevolutionen, som störtade Qing-dynastin 1911, var Nanjing en kort tid Kinas huvudstad under Sun Yat-sens interimsregering. I samband med Yuan Shikais tillträde som Kinas förste president blev dock Peking åter landets huvudstad 1912. 1926 inledde Guomindangs ledare Chiang Kai-shek det nordliga fälttåget för att ena Kina och hans trupper intog Nanjing den 24 mars 1927, då utländsk egendom plundrades och många utlänningar attackerades. Flera beväpnade skärmytslingar mellan Chiangs trupper och utländska trupper inträffade också. Händelserna blev känd som ”Nanking-incidenten”.[1] Incidenten löstes på diplomatisk väg och efter Chiang Kai-sheks trupper erövrat Peking 1928 erkändes Nanjing internationellt som Republiken Kinas huvudstad. Under den nya nationalistiska regeringen inleddes en rad byggnadsprojekt och ett praktfullt mausoleum byggdes åt republikens framlidne ledare Sun Yat-sen

Det gamla presidentpalatset i Nanjing

Nanjing drabbades hårt av det Andra sino-japanska kriget och när staden föll i december 1937 anställde de japanska trupperna en massaker på stadens befolkning. Chiang Kai-sheks regim flydde västerut och etablerade Chongqing som Republiken Kinas tillfälliga huvudstad under kriget. År 1940 upprättade Wang Jingwei en japanskvänlig samarbetsregim i Nanjing.

Efter Japans nederlag i andra världskriget återupprättades Nanjing som Kina huvudstad och i juni 1946 fördes resultatslösa förhandlingar mellan nationalisterna och kommunisterna, som senare samma år började utkämpa ett inbördeskrig om makten över Kina. Den 23 april 1949 intog Folkets befrielsearmé Nanjing och efter det att Folkrepubliken Kina grundats i oktober samma år flydde Chiang Kai-sheks regering till Taiwan (ö). Republiken Kina på Taiwan betraktar fortfarande Nanjing som Kinas officiella huvudstad.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Nanjing delas in i sex innerstadsdistrikt, tre förortsdistrikt och två landsbygdsdistrikt som genomflyts av Yangtzefloden. De tidigare distrikten Baixia och Xiaguan har numera avskaffats.

Karta Indelning Kinesiska Pinyin Befolkning 2010[2] Yta (km2)
Subdivisions of Nanjing-China.png
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
Innerstadsdistrikt
1 Xuanwu 玄武区 651 957 80,97
2 Qinhuai 秦淮区 1 007 922 50,36
3 Jianye 建邺区 426 999 82,00
4 Gulou 鼓楼区 1 271 191 57,62
5 Yuhuatai 雨花台区 391 285 131,90
6 Qixia 栖霞区 644 503 340,00
Förortsdistrikt
7 Jiangning 江宁区 1 145 628 1 573,00
8 Pukou 浦口区 710 298 913,00
9 Luhe 六合区 915 845 1 485,50
Landsbygdsdistrikt
10 Lishui 溧水区 421 323 983,00
11 Gaochun 高淳区 417 729 801,00

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Akira Iriye, After Imperialism: The Search for a New Order in the Far East, 1921–1931 (Cambridge, MA: Harvard University Press, 1965), ss. 125–133.
  2. ^ GeoHive China Jiangsu, population statistics
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Nanking, 1904–1926.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 32°4′N 118°48′Ö / 32.067°N 118.800°Ö / 32.067; 118.800