Nikolaj Bucharin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nikolaj Bucharin 1928.

Nikolaj Ivanovitj Bucharin (ryska: Николай Иванович Бухарин), född 9 oktober 1888 i Moskva, död 15 mars 1938 i Moskva (båda år enligt nya stilen), var en rysk kommunist och sovjetisk politiker. Bucharin var en av de främsta ledarna för Bolsjevikpartiet, av Lenin kallad "hela partiets favorit". Han var också en marxistisk teoretiker och många av hans böcker och skrifter har blivit översatta till svenska. Under slutet av 1920-talet ledde Bucharin den sovjetiska högeroppositionen mot Stalin. Bucharin dömdes och avrättades 1938 under de stora utrensningarna i Bolsjevikpartiet.

Liv[redigera | redigera wikitext]

Bucharin drogs till bolsjevismen under 1905 års ryska revolution och anslöt sig 1906 till bolsjevikpartiet. Han studerade nationalekonomi i Moskva 1907, satt 1909-1911 fängslad som revolutionär och forsatte därefter sina studier i Wien 1912-1913. 1912 lärde han känna Vladimir Lenin och började aktivt att samarbeta med honom såväl politiskt som litterärt. Eter en äventyrlig vistelse 1914 i Österrike och Schweiz kom Bucharin med falskt pass till Sverige 1915, medarbetade i tidskriften Stormklockan, deltog 1916 i ungsocialisternas kongress i Stockholm men utvisades efter omkring en månads fängelsvistelse på grund av antimilitarisk propaganda. Efter en kort vistelse i Norge och Danmark flyttade Bucharin samma år till New York, där han outtröttligt bedrev propaganda för revolutionär internationalism. Efter februarirevolutionen 1917 återvände han via Japan till Ryssland och var aktiv inom nästa maktövertagande; bolsjevikernas oktoberrevolution samma år. Efter freden i Brest-Litovsk bedrev han en energisk revolutionspropaganda i Tyskland, varifrån han utvisades.[1]

Han blev 1919 chefredaktör för tidningen Pravda, och därmed en betydelsefull partimedlem. Han hade stor förhoppningar om den kommande världsrevolutionen och fortsatte under 1920-talet detta internationella engagemang i Komintern, där han var ordförande under åren 1927-29.

Från att ha varit en kompromisslös vänsteroppositionell inom partiet, blev han efter krigskommunismens negativa erfarenheter en av de främsta förespråkarna av den nya ekonomiska politiken (NEP), som var allt annat än kompromisslös. Det var bland annat på grund av detta engagemang inom partiets högeropposition som gjorde att Bucharin kom i konflikt med Stalin 1928. Redan året därefter lät Stalin avsätta honom från sina uppdrag inom Komintern, Pravda och centralkommittén. År 1937 uteslöts han ur partiet, arresterades och avrättades efter den sista stora moskvarättegången.

De politiska skrifter som fanns av honom i Nazityskland brändes av nationalsocialister under de landsomfattande bokbålen 1933.

Bucharin var en framträdande marxistisk teoretiker, och publicerade en mängd inflytelserika verk inom området. Han betraktade marxismen som en rigorös, laguppställande vetenskap. Han fick sitt rykte återupprättat under det reformvänliga klimat som rådde under 1980-talets Sovjetunionen.

Tecknare[redigera | redigera wikitext]

Bucharin var en begåvad serietecknare som efterlämnade många teckningar av dåvarande sovjetiska politiker. Teckningarna används ibland för att illustrera biografier över dessa personer. Den ryske historikern Jurij Zjukov har hävdat att Bucharins porträtt av Josef Stalin är det enda som har tecknats av originalet, och inte från ett fotografi.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1930). Svensk uppslagsbok. Bd 5. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 240 
  2. ^ «Не надо вешать всех собак на Сталина» (ryska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]