Nordökokako
| Nordökokako Status i världen: Nära hotad[1] | |
 Närbild av nordökokako med de typiska blåa skinnflikarna under näbben. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Vårtkråkor Callaeidae |
| Släkte | Kokakoer Callaeas |
| Art | Nordökokako C. wilsoni |
| Vetenskapligt namn | |
| § Callaeas wilsoni | |
| Auktor | (Gmelin, 1788) |
Nordökokako[2] (Callaeas wilsoni) är fågelart i familjen vårtkråkor. Den är endemisk för Nya Zeelands Nordö.[3]
Taxonomi
Nordökokako tillhör familjen vårtkråkor, en familj tättingar som bara finns i Nya Zeeland och som trots namnet inte är särskilt nära släkt med kråkfåglarna. Utöver de två kokakoerna omfattar familjen också den spetsnäbbade vårtkråkan som även den delats upp i två arter, nordövårtkråka (Philesturnus rufusater) och sydövårtkråka (P. carunculatus). En femte art, huia (Heteralocha acutirostris), dog ut under tidigt 1900-tal.[4]
Fram tills nyligen betraktades nordökokako och sydökokako (C. cinereus) utgöra samma art. Sydökokako anses idag vara helt försvunnen. Den liknande mycket kokakon men hade röda skinnflikar under näbben istället för blåa. Trots att Department of Conservation officiellt har förklarat den som utdöd rapporteras dock fortlöpande möjliga fynd från Sydöns mer avlägsna skogstrakter och på Stewart Island.[5]
Utseende och läte
En medelstor tätting, ungefär lika stor som en tamduva, med ett särpräglat utseende. Benen är påfallande långa och kraftiga och används när fågeln vigt hoppar runt i trädkronorna. Den har ibland liknats vid fågelvärldens ekorre. Nordökokakon använder precis som papegojor också fötterna som redskap när den äter.[4]
De rundade vingarna är ganska korta och klena och fågeln flyger sällan längre än 100 meter. Fjäderdräkten hos den vuxna fågeln är vackert blågrå och under den korta men ganska kraftiga svarta näbben sitter två klarblåa skinnflikar. Könen är identiska till utseendet och både honan och hanen sjunger.[4]
Sången är ett mycket speciellt orgellikt flöjtande som kan höras långväga. Den amerikanske ornitologen och författaren Kenn Kaufman beskriver i sin bok ”Bevingat liv” kokakons sång som den enligt honom vackraste fågelsången i världen.[6]
Utbredning
Nordökokakon är en stannfågel med numera mycket begränsad utbredning på Nya Zeelands Nordö. Från att ha varit en ganska vanlig art över stora delar av ön fram till i början av 1900-talet finns den nu bara i några bergsområden med kvarvarande ursprunglig skog samt på en del rovdjursfria öar längs kusten.
Den har även blivit inplanterad på en ö i Fiordland nationalpark utanför Sydön, Secretary Island, där denna art alltså inte tidigare funnits.[7]
Ekologi
Biotop och föda
Nordökokakon är beroende av gamla skogar dominerade av träd ur familjen Podocarpaceae, ett slags barrträd med utbredning på södra halvklotet. Denna typ av skog finns fortfarande spridd över större delen av Nya Zeeland även om det mesta av den ursprungliga skogen idag förvandlats till betesmarker och odlingar.
Arten födosöker bland trädens grenverk och lever mest av olika sorters växtföda som löv, bär och ormbunksblad men de äter också en hel del insekter och andra smådjur som de stöter på.[4]
Häckning
Det täckta boet som placeras minst 5 meter ovan marken i ett träd eller stort buskage byggs av kvistar och grenar och inreds med mossa. Honan lägger 1-3 ägg under den nyzeeländska sommaren mellan november och mars. Runt boet upprätthålls ett flera hektar stort revir som noggrant skyddas från inkräktande artfränder. Honan stannar i boet för att ruva och ta hand om ungarna mycket länge, upp till 50 dagar.[4]
Kokakon och människan
Kokakon har precis som många andra nyzeeländska fåglar en viktig roll i maorisk mytologi. Enligt myten ska fågeln ha hjälpt människans urfader Maui bekämpa solen genom att bära vatten åt honom i sina kindflikar. Som tack ska sedan Kokakon ha begåvats med sina användbara långa ben.[5]
Status och hot
Nordökokako är en mycket hotad art även om den till skillnad från många andra arter fortfarande har populationer kvar på fastlandet. Tidigare var skövlandet av Nya Zeelands inhemska skogar ett problem och bidragande orsak till att kraftigt reducera dess utbredning på Nordön. Idag har dock i stort sett allt skogsbruk upphört i landets kvarvarande ursprungliga skogar och istället är det införda rovdjur som brunråtta och opossum som är det stora hotet. Honans vana att stanna länge i boet gör henne ofta till ett lätt byte. De stabilaste populationerna finns idag på rovdjursfria öar dit kokakon inplanterats av DOC (Department of Conservation).[5] IUCN kategoriserar den som nära hotad.[1]
Referenser
Noter
- ^ [a b] Birdlife International 2016 Callaeas wilsoni Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2015) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2015-07-01
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
- ^ [a b c d e] http://www.teara.govt.nz/en/1966/kokako/1 An encyklopedia of New Zealand
- ^ [a b c] http://www.doc.govt.nz/conservation/native-animals/birds/land-birds/kokako/facts/ Department of Conservation: Kokako facts
- ^ Kenn Kaufman (2010) Bevingat liv, ISBN 9172472448
- ^ http://www.doc.govt.nz/about-doc/news/media-releases/first-kokako-breeding-in-fiordland-since-extinction/ Department of Conservation
Källor
- Handguide to the birds of New Zealand, Barrie Heather ISBN 9780198508311
- http://www.kokako.org.nz
Wikimedia Commons har media som rör nordökokako.
