Brunråtta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brunråtta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rattus norvegicus 1.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Överfamilj Musliknande gnagare
Myomorpha
Familj Råttdjur
Muridae
Underfamilj Möss
Murinae
Släkte Råttor
Rattus
Art Brunråtta
R. norvegicus
Vetenskapligt namn
§ Rattus norvegicus
Auktor Berkenhout, 1769
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
  • Vandrarråtta[2]
  • Norsk råtta[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Brunråtta, eller vandringsråtta,[2] (Rattus norvegicus) är en gnagare i familjen råttdjur som är vanligt förekommande i stora delar av världen. Den härstammar förmodligen från Centralasien,[4] men har spritt sig till alla kontinenter förutom Antarktis, på grund av människans ofrivilliga medverkan.[2] Brunråttan har även domesticerats och kallas då tamråtta. Selektiv avel av brunråttan ligger bakom de vita råttor som används som försöksdjur vid laboratorier.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Brunråttan kallades tidigare även hannoverråttan av människor som ville länka 1700-talets problem i England med hannoverborna.[5] Den engelske naturforskaren John Berkenhout beskrev arten taxonomiskt 1769 i sin bok Outlines of the Natural History of Great Britain och gav den då det vetenskapliga namnet Rattus norvegicus (norsk råtta).[3] Berkenhout trodde felaktigt att brunråttan hade kommit till England via norska fartyg år 1728, men brunråttan förekom inte i Norge vid denna tiden.[6]

En brunråtta som leter efter mat.

I början och i mitten av 1800-talet, var brittiska akademiker medvetna om att brunråttan inte härstammade från Norge, och gjorde en (felaktig) hypotes om att den hade kommit från Irland, Gibraltar eller över Engelska kanalen med den engelska kungen William I.[7] Dock redan så tidigt som år 1850, började en mer korrekt förståelse av brunråttans ursprung att utvecklas.[8] Den brittiska författaren Charles Dickens skrev i sin veckotidning All The Year Round, den 2 juni 1888:

Nu finns det en mystik över hemlandet av den mest kända arten av råttor, brunråttan. Den kallas ofta, i böcker och på annat sätt, 'norsk råtta' och det sägs att den har importerats till detta land i ett fartyg med virke från Norge. Mot denna hypotes står det faktum att när brunråttan hade blivit vanlig i detta land, var den okänd i Norge, trots att det fanns ett litet djur som liknande en råtta, men som egentligen var en lämmel, som bosatte sig där."[9]

Akademiker började förstå ursprunget och rättade etymologin av brunråttan mot slutet av 1800-talet, vilket kan ses år 1895 i texten Natural History skriven av den amerikanska forskaren Alfred Henry Miles:

Brunråttan är arten som är vanlig i England, och mest känd i hela världen. Det sägs att den har rest från Persien till England för mindre än tvåhundra år sedan och sedan ha spridits därifrån till andra länder som besökts av engelska skepp. [10]

Fastän antagandena kring denna arts härstamning ännu inte var helt korrekta, var det fastställt på 1900-talet av naturforskare att brunråttan inte härstammade från Norge, utan att arten kom från Centralasien och sannolikt från Kina. [11]

Kranium hos brunråtta.

I Sverige har brunråttan under 1900-talet expanderat och helt trängt undan svartråttan. Orsakerna till att svartråttan på 1950-talet försvann var flera, bland annat byggnadsteknikens modernisering, men konkurrensen med brunråttan var en dominerande faktor.[12]

Utseende och anatomi[redigera | redigera wikitext]

Brunråttans päls är grov och oftast brun eller mörkgrå, medan undersidan är ljusgrå eller ljusbrun. Kroppslängden är 20 – 26 centimeter, om svansen inte är inräknad.[2] Svansen är något kortare än kroppen, vilket särskiljer den från svartråttan, vars svans är påtagligt längre än kroppen.[2] En adult (vuxen) brunråttehane väger i genomsnitt 550 gram, honor 350 gram, men stora individer kan nå 900 gram.[13][14][15] Råttor som väger över ett kilogram är ovanliga, och berättelser om råttor stora som katter är oftast överdrifter eller felidentifieringar av andra gnagare, såsom sumpbäver och bisamråtta.[16]

Brunråttan har god hörsel, är känslig mot ultraljud och har ett mycket välutvecklat luktsinne. Dess normala hjärtfrekvens är 300 till 400 slag per minut, med en andningsfrekvens på cirka 100 per minut. En pigmenterad råttas synskärpa är dålig, ungefär 6/180, medan en icke-pigmenterad råtta (albino) - som inte har någon pigmentansamling i ögonen - har en synskärpa på ungefär 6/360 och en rejäl ljusspridning inom synfältet.[a]

Brunråttan är en dikromat som uppfattar färger på nästan samma sätt som en människa med röd-grön färgblindhet, och deras förmåga att uppfatta färgmättnad är svag. Dock har brunråttan UV-receptorer som tillåter den att se ultraviolett ljus som andra arter inte kan.[17]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dessa mått är angivna i meter i den amerikanska skalan AMA (American Medical Association), där synskärpan hos en normalseende (1,0) är 6/6 och en albino brunråtta således har en skärpa som om den var 360 meter från syntavlan.[17]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Brunråttan är för det mesta nattaktiv.[2] De tillbringar mycket tid i hålor i marken eller i exempelvis avlopp och källare. Brunråttan är bra på att gräva, och gräver ofta omfattande hålsystem. Den är en god simmare, både på ytan och under vattnet, men till skillnad från den närstående svartråttan är den en dålig klättrare. En studie från 2007 visade att brunråttor har metakognition, en mental förmåga som annars bara hittats hos människor, en del primater och delfiner.[18] Denna tolkning ifrågasattes dock av en annan forskargrupp året efter.[19]

Brunråtta som äter solrosfrön.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Brunråttan är en äkta allätare och äter nästan vad som helst, men spannmål utgör en betydande del av kosten.[20]

Födosökbeteenden är ofta populationsspecifika, och varierar beroende på miljö och födotillgång. Brunråttor som bor nära en fiskodling i West Virginia fångar handskfingersfiskar.[21] Vissa råttkolonier längs floden Po i Italien, dyker efter blötdjur,[22][23], ett beteende som påvisar social inlärning bland medlemmar av denna art.[24] Råttor på ön Norderoog i Nordsjön jagar och dödar sparvar och änder.[25]

Fortplantning och livscykel[redigera | redigera wikitext]

Brunråttan kan fortplanta sig hela året om förhållandena är lämpliga. En honråtta föder upp till fem kullar per år. Dräktighetstiden är bara 22-24 dagar. Brunråttan får vanligen 6-8 ungar per kull men kan undantagsvis få upp till 20 ungar. Honan kan para sig omedelbart efter att hon har fött.[4] När honråttan har mjölk har den en 24-timmars rytm[26]

Den maximala livslängden är upp till fyra år,[12] även om de flesta vilda råttor sällan överlever ens ett år.[4] Den årliga dödligheten beräknas vara 95 procent. Rovdjur och konflikter inom arten är de huvudsakliga dödsorsakerna.[27]

Socialt beteende[redigera | redigera wikitext]

Råttsamhällets struktur och förhållandet mellan medlemmarna tolkas emellertid olika av forskarna. Det beror på att djur som lever inomhus och i laboratorier utvecklar beteendemönster som skiljer sig från det normala, men också på att det är svårt att utföra långvarigare beteendestudier på fritt levande populationer av djur som påverkas av mänskliga aktiviteter. Man vet dock att större råttsamhällen indelas i klaner eller storfamiljer som försvarar sig mot andra klaner och inkräktare utifrån.[28] Inom klanen råder en rangordningdär varje individ har sin egen plats.

Det är vanligt att råttor tvättar varandra och sover tillsammans. Grupper av råttor brukar "låtsasslåss", vilket kan innebära en kombination av hopp, förföljande, tumlande och boxning. Låtsasslagsmål innebär att råttorna överfaller varandras halsar, medan allvarliga slagsmål innebär angrepp mot den andras ryggslut.

Co-swand-09-12.jpg

Läten[redigera | redigera wikitext]

Ultraljudsläten[redigera | redigera wikitext]

Brunråttor kan framkalla ultraljudsläten. Råttungar använder olika typer av ultraljudsrop för att få fram och styra moderns sökbeteende, liksom att reglera moderns rörelser i boet. [29] När råttungar är en vecka gamla åstadkommer de ultraljud bland vilka råttor som helst. Vuxna råttor utsänder ultraljudsläten som svar på rovdjur eller upplevd fara. Frekvensen och varaktigheten på sådana rop beror på råttans kön och fortplantningsstatus. Honråttor avger också ultraljudsläten under parning.[30][31]

Brunråttor kan också ge ifrån sig korta, högfrekventa, socialt förosakade läten under våldsamma eller tumlande lekstunder, innan de får morfin, när de parar sig och när de blir kittlade. Ljudet beskrivs som ett tydligt "kvittrande", som liknar skratt, och tolkas som en förväntan på något givande.[32][33]

Andra ultraljudsläten, som ett lågfrekvensigt "boom" eller "whoom", kan produceras av hanråttor i lugnt tillstånd, när de tvättar sig eller slår sig ned för att sova.[34][35][36][37]

WildRat.jpg

För människan hörbara läten[redigera | redigera wikitext]

Brunråttor skapar också läten som kan höras av människor. Det vanligaste hörda lätet från tamråttor är tandknastrande, som i de flesta fall utlöses av lycka, men kan också vara "självtröst" i stressade situationer. Lätet beskrivs bäst som antingen ett snabbt klick eller skorrande ljud som varierar från råtta till råtta.[31]

Dessutom piper brunråttor i allmänhet längs en rad av toner från höga plötsliga skrik av smärta, till mjuka 'sjungande' ljud under möten.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 22 februari 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ruedas, L. 2008 Rattus norvegicus. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 21 November 2010.
  2. ^ [a b c d e f] Nationalencyklopedin 1990, s. 374
  3. ^ [a b] Will Storr (4 oktober 2008). ”Britain’s rat infestation” (på engelska). The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/earth/environment/3352843/Britains-rat-infestation.html. Läst 10 december 2014. 
  4. ^ [a b c] Johansson 2002, s. 94
  5. ^ Donaldson 1915, s. 13
  6. ^ Berkenhout 1769
  7. ^ Moore 1858, s. 398
  8. ^ William Chambers, Robert Chambers (1850). (på engelska)Chambers's Edinburgh Journal: sid. 132. 
  9. ^ Charles Dickens (1888) (på engelska). All the Year Round, New Series, Volume XLII, Number 1018. sid. 517. 
  10. ^ Miles 1895, s. 227
  11. ^ Cornish 1908, s. 159
  12. ^ [a b] Valste 1997, s. 122
  13. ^ ”Pest info- Rodents” (på engelska). BASF – The Chemical Company. http://www.pestcontrol.basf.com.au/pest-info/pest-info-rodents/. Läst 10 december 2014. 
  14. ^ Clark, B. R.; Price, E. O. (1981). ”Sexual maturation and fecundity of wild and domestic Norway rats (Rattus norvegicus)” (på engelska). Journal of Reproduction and Fertility "63" (1): sid. 215-220. 
  15. ^ Leslie, P. H.; Perry, J. S.; Watson, J. S.; & Elton, C. (1946). ”The Determination of the Median Body‐Weight at which Female Rats reach Maturity” (på engelska). Proceedings of the Zoological Society of London (Blackwell Publishing Ltd) "115" (3‐4): sid. 473-488. 
  16. ^ ”Råttor och möss – orsakar stor skada”. Anticimex. http://www.anticimex.com/globalassets/skadedjur/faktablad_rattor_moss.pdf. Läst 10 december 2014. 
  17. ^ [a b] Hanson, Anne (14 mars 2007). ”What Do Rats See?” (på engelska). Rat Behavior and Biology. ratbehavior.org. http://www.ratbehavior.org/RatVision.htm. Läst 10 december 2014. 
  18. ^ ”Rats Capable Of Reflecting On Mental Processes” (på engelska). Science Daily. 9 mars 2007. http://www.sciencedaily.com/releases/2007/03/070308121856.htm. Läst 10 december 2014. 
  19. ^ Smith, J. David; Beran, M. J.; Couchman, J. J.; Coutinho, M. V. C. (2008). ”The Comparative Study of Metacognition: Sharper Paradigms, Safer Inferences” (på engelska). Psychonomic Bulletin & Review "15" (4): sid. 679–691. doi:10.3758/pbr.15.4.679. http://pbr.psychonomic-journals.org/content/15/4/679.full.pdf+html. Läst 10 december 2014. 
  20. ^ Martin W. Schein och Holmes Orgain. ”A Preliminary Analysis of Garbage as Food for the Norway Rat” (på engelska). American Journal of Tropical Medicine and Hygiene "2" (6): sid. 1117–1130. PMID 13104820. http://www.ajtmh.org/cgi/content/abstract/2/6/1117. Läst 10 december 2014. 
  21. ^ Cottam, C.; Stickel, W. H.; Stickel, L. F.; Coleman, R. H.; Mickey, A. B.; Schellbach, L.; Schorger, A. W.; Negus, N. C.; Polderboer, E. B. (1948). ”Aquatic habits of the Norway rat” (på engelska). Journal of Mammalogy "29" (3): sid. 299. 
  22. ^ Gandolfi, G.; Parisi, V. (1972). ”Predazione su Unio Pictorum L. da parte del ratto, Rattus norvegicus (Berkenhout)” (på italienska). Acta Naturalia "8": sid. 1–27. 
  23. ^ Parisi, V.; Gandolfi, G. (1974). ”Further aspects of the predation by rats on various mollusc species” (på italienska). Bollettino di Zoologia "41" (2): sid. 87–106. doi:10.1080/11250007409430096. 
  24. ^ Galef, Jr.; Bennett, G. (1980) (på engelska). Diving for Food: Analysis of a Possible Case of Social Learning in Wild Rats (Rattus norvegicus). ""94"". sid. 416–425. doi:10.1037/h0077678. http://www.sociallearning.info/storage/pdf/comp%20psych%20943%20416-425.pdf. Läst 11 december 2014. 
  25. ^ Steiniger, Fritz (1950). ”Beitrage zur Sociologie und sonstigen Biologie der Wanderratte” (på tyska). Zeitschrift fur Tierpsychologie "7" (3): sid. 356–379. doi:10.1111/j.1439-0310.1950.tb01630.x. 
  26. ^ Grota, L. J.; Ader, R. (1969). ”Continuous recording of maternal behavior in Rattus norvegicus” (på engelska). Animal Behaviour "17" (4): sid. 722–29. doi:10.1016/S0003-3472(69)80019-9. 
  27. ^ ”Rattus norvegicus — Details – Brown Rat” (på engelska). EOL – Encyclopedia of Life. http://eol.org/pages/328448/details. Läst 11 december 2014. 
  28. ^ Valste 1997, s. 123-124
  29. ^ Valste 1997, s. 124
  30. ^ ”Science News 2001” (på engelska). http://www.sciencenews.org/articles/20010728/fob9.asp. Läst 11 december 2014. 
  31. ^ [a b] Panksepp, Jaak; Burgdorf, Jepp (2003). ”"Laughing" rats and the evolutionary antecedents of human joy?” (på engelska). Physiology & behavior "79" (3): sid. 533–547. doi:10.1016/S0031-9384(03)00159-8. PMID 12954448. http://courses.washington.edu/ccab/laughing%20rats.pdf. Läst 11 december 2014. 
  32. ^ Brunelli, Susan A.; Shair, Harry N.; Hofer, Myron A. (1994). ”Hypothermic vocalizations of rat pups (Rattus norvegicus) elicit and direct maternal search behavior” (på engelska). Journal of Comparative Psychology "108" (3): sid. 298–303. doi:10.1037/0735-7036.108.3.298. 
  33. ^ White, N.; Adox, R.; Reddy, A.; Barfield, R. (1992). ”Regulation of rat maternal behavior by broadband pup vocalizations” (på engelska). Behavioral and Neural Biology "58" (2): sid. 131–137. doi:10.1016/0163-1047(92)90363-9. 
  34. ^ Takahashi, L. K. (1992). ”Developmental expression of defensive responses during exposure to conspecific adults in preweanling rats (Rattus norvegicus)” (på engelska). Journal of Comparative Psychology "106" (1): sid. 69–77. doi:10.1037/0735-7036.106.1.69. PMID 1313347. 
  35. ^ Brudzynski, Stefan M. (2005). ”Principles of Rat Communication: Quantitative Parameters of Ultrasonic Calls in Rats” (på engelska). Behavior Genetics "35" (1): sid. 85–92. doi:10.1007/s10519-004-0858-3. 
  36. ^ Blanchard, R. J.; Agullana, R.; McGee, L.; Weiss, S.; Blanchard, D. C. (1992). ”Sex differences in the incidence and sonographic characteristics of antipredator ultrasonic cries in the laboratory rat (Rattus norvegicus)” (på engelska). Journal of Comparative Psychology "106" (3): sid. 270–277. doi:10.1037/0735-7036.106.3.270. PMID 1395496. 
  37. ^ Haney, M.; Miczek, K. A. (1993). ”Ultrasounds during agonistic interactions between female rats (Rattus norvegicus)” (på engelska). Journal of Comparative Psychology "107" (4): sid. 373–379. doi:10.1037/0735-7036.107.4.373. PMID 8112049. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • B. Jensen (1994). Nordens däggdjur. ISBN 91-46-16576-2 
  • Anders Bjärvall och Staffan Ullström (1995). Däggdjur. ISBN 91-46-16576-2 
  • Ulf Johansson (red.) (2002). Naturguiden – En praktisk vägvisare till vårt lands växter och djur. Reader’s Digest AB, Stockholm. ISBN 91-7030-333-9 
  • Juha Valste (red.) (1997). Däggdjur – Djur i Sveriges natur. Bertmarks förlag,. ISBN 91-973632-5-1 
  • Brunråtta. Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs. 1990. ISBN 91-7024-619-X 
  • Donaldson, Henry Herbert (1915). The Rat 
  • John Berkenhout (1769) (på engelska). Outlines Of The Natural History Of Great Britain And Ireland: Containing A systematic Arrangement and concise Description of all the Animals, Vegetables, and Fossiles which have hitherto been discovered in these Kingdoms : In Three Volumes. Comprehending the Animal Kingdom, Volym 1. Elmsly 
  • William W. Moore (1858). Friends' Intelligencer volym 14. Pennsylvania State University språk=engelska 
  • Miles, Alfred Henry (1895) (på engelska). Natural History. Dodd, Mead & Company 
  • Charles John Cornish (1908) (på engelska). The Standard Library of Natural History, Volume 1. The University Society, Inc 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]