Kråkfåglar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kråkfåglar
Korp (Corvus corax) fotograferad i Nationalparken Bryce Canyon i Utah, USA.
Korp (Corvus corax) fotograferad i Nationalparken Bryce Canyon i Utah, USA.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Kråkfåglar
Corvidae
Vetenskapligt namn
§ Corvidae
Utbredning
      Naturligt förekommande         Introducerad (eller återinförd) (Nya Zeeland, Mauritius, Réunion)        Nyligen utrotad (efter 1500) (Hawaii, Malta, Puerto Rico)        Historiskt utrotad (innan 1500) (Hawaii, Nya Zeeland)
      Naturligt förekommande


      Introducerad (eller återinförd) (Nya Zeeland, Mauritius, Réunion)


      Nyligen utrotad (efter 1500) (Hawaii, Malta, Puerto Rico)


      Historiskt utrotad (innan 1500) (Hawaii, Nya Zeeland)
Släkten
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kråkfåglar (Corvidae) är en familj i ordningen tättingar. Det är den familj som innehåller de största fåglarna inom ordningen. De flesta arterna är sociala fåglar med mestadels svart fjäderdräkt och grov näbb. Kråkfåglarna har spelat en viktig roll i myter och folktro.

Ursprung och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Kråkfåglarna härstammar förmodligen från Australien när kontinenten var mer isolerad än den är idag. När kontinenten närmade sig Eurasien för mellan 20 och 30 miljoner år sedan koloniserade dessa fåglar Asien och en i sammanhanget snabb evolutionär förändring skedde sedan när de fortsatte sin kolonisering av Europa och Amerika. Kråkfåglar förekommer över hela välden förutom i den sydligaste delen av Sydamerika och platser nära polerna.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Blåskrika (Cyanocitta cristata) som återfinns i Nordamerika.

Ofta häckar de kolonivis. Sina bon lägger de aldrig på marken, utan i träd, klippor, hus, murar och liknande. De flesta kråkfåglar är sociala och lever, med undantag för fortplantningstiden, tillsammans i stora, slutna flockar. De är vanligen allätare och de plundrar bon på ägg och ungar. Flera arter, exempelvis nötkråka, nötskrika och lavskrika, hamstrar föda inför vintern.[1] Kråkfåglar anses tillhöra de intelligentare djuren och de har stor inlärningförmåga och minne. Bland annat har kråkor i staden Sendei i Japan lärt sig att öppna hårda nötter genom att låta bilar köra över dem vid övergångställen. När det sedan blir rött ljus för bilarna plockar fåglarna upp maten. Det är också en av få fågelgrupper som verkar utföra saker utan någon särskild anledning, som om de lekte. Många ögonvittnen har berättat om kråkfåglar som plötsligt lägger sig på rygg i flykten och det finns berättelser om fåglar som åker kana på snö. De är lätta att hålla i fångenskap och blir då mycket tama. Se även Fåglars intelligens.

Fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Kråkfåglarna har främst svart fjäderdräkt med inslag av vitt, grått, brunt och ibland även grönt och blått. Deras främsta kännetecken är att hakvinkeln sträcker sig framför näsborrarna. Fötterna är vanligen stora och vingarna medelstora eller lite större, dock inte mer än 5 till 6 gånger tarsens längd. Dessa fåglar går vanligtvis säkert och gravitetiskt, och nickar med huvudet för varje steg. Vanligtvis är kråkfåglarna ganska dåliga sångare, och utmärker sig genom starka, kraxande läten. Vissa arter kan man lära att härma ord, toner med mera.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Arter och släkten som häckar i Holarktis[redigera | redigera wikitext]

Det finns drygt 100 olika kråkfågelarter i världen. Det exakta antalet beror på vad som räknas som goda arter respektive undertarter. Här listas de arter som förekommer i Holarktis.

Arter i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Kajan är en vanlig och välkänd fågel i Sverige.

Det häckar åtta arter av kråkfågel i Sverige.[2] Förutom kråka är det främst den mindre nästan helsvarta kajan, den svartvita skatan och den stora korpen som är Sveriges mest välkända kråkfåglar. I Skåne är råkan dock den överlägset vanligaste kråkfågeln. Övriga arter som häckar i Sverige är nötskrika, lavskrika och den ganska sällsynta nötkråkan. Svartkråka är ovanlig i Sverige och uppträder oftast i södra Sverige. I övrigt finns det ett fynd av klippkaja.

Markmes[redigera | redigera wikitext]

Tidigare klassificiserades den tibetanska fågeln markmes (Pseudopodoces humilis) till familjen kråkfåglar, och kallades då "markhackare". Genetiska undersökningar visar att denna fågel istället tillhör familjen mesfåglar.[3]

Kråkfåglarna i folktron[redigera | redigera wikitext]

Kråkfåglar har spelat en viktig roll som exempelvis tur- och oturssymboler och inte sällan förebådar de döden i folktron. För nordbor är nog de mest välkända kråkfåglarna korparna Hugin och Munin som var asaguden Odens två följeslagare. Dessa båda fåglar flög jorden runt och berättade för Oden vad dom sett och hört. Hugin var den tänkande och Munin mindes allt. Sigurd Fafnesbanes dotter Aslög fick enligt legenden namnet Kraka eller Kråka efter att hon omhändertagits av Åke och Grima.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brutus Östling, Susanne Åkesson (2009) Att överleva dagen: om fåglars sinnen och anpassningsförmåga.
  2. ^ Svensson, Lars (2009). Fågelguiden. Värnamo: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ www.blackwell-synergy.com - Pseudopodoces humilis, a misclassified terrestrial tit (Paridae) of the Tibetan Plateau

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]