Obsidian

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Obsidian
ObsidianOregon.jpg
Obsidian från Lake County, Oregon.
Kategori Vulkaniskt glas
Kemisk formel 70 – 75 % SiO2, plus MgO, Fe3O4
Färg Svart
Brott Conchoidalt
Hårdhet (Mohs) 5 - 6
Glans Glaskropp
Transparens Ogenomskinlig
Densitet ~2,4


Föremål av obsidian, Museo de Arte Popular, Mexico City

Obsidian är en bergart som bildas av lava som stelnat så hastigt att någon kristallin struktur inte hunnit bildas. Ämnet har därför amorf struktur, och stenarten är ett ogenomskinligt, vanligen mörkgrönt, mörkbrunt eller svart glas.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Med hänsyn till strukturen kan man skilja mellan ren obsidian, som bildar en kompakt glasmassa, porfyraktig obsidian, där utfällda kristaller av mineraler som sanidin, fältspat med mera ingår, sfärolitisk obsidian med strålig struktur, och blåsig obsidian, som utgör en övergång till pimpsten.

Obsidianens sammansättning kan variera beroende på de lavor som den bildats av, men den innehåller alltid mycket SiO2 (kiseldioxid) (oftast runt 70% eller högre) och en stor mängd alkalier, mest när den består av ryolit och mindre då den är bildad av.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Obsidian har hittats på många platser som haft ryolitiska utbrott och förekommer bland annat i Yellowstone National Park, i Mexiko, Melanesien och Anatolien. I Europa förekommer obsidian i Ungern, Lipari i Italien, Melos i Grekland. I traken av Tbilisi finns obsidianförekomster som bearbetats till smycken och andra konstföremål.[1]


Sin största utbredning i Norden har bergarten på Island.

Nära obsidian står så kallad pärlsten eller perlit, som är klotformigt (sfäroidiskt) utsöndrad. Hit räknas även en brun, ibland gul eller röd obsidian som förekommer vid floden Marekanka i Sibirien och som kallas marekanit.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Obsidian användes från stenåldern till vapen och verktyg, i modern tid[när?] till skalpeller. Eggen på nyslagna bitar är nämligen mycket vassa och endast ca tre nanometer tjock.

I Mexiko används den än idag för att tillverka dödsmasker, knivar och allehanda prydnadsföremål. Den svarta obsidianen som skimrar i regnbågsfärgerna är den mest eftertraktade.

En variant, som förekommer vid Moldau i Tjeckien och kallas moldauit, används till halsband, broscher och dylikt. Den är vackert grön och genomskinlig, påträffas oftast som små lösa stenar, och kallas även falsk krysolit eller buteljsten.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • ^ Uppfinningarnas bok band V, 2:a upplagan, s. 278.