Olof Ahlberg (skulptör)

Från Wikipedia
Version från den 1 december 2017 kl. 04.03 av Janee (Diskussion | Bidrag)
Se även Olof Ahlberg (entomolog) (1893-1967).
Far och son i Badhusparken i Östersund.
Fontän i Strängnäs.

Olof Ahlberg, född 18 november 1876 i byn Storhögen i Häggenås socken, Jämtland, död 8 juni 1956 i Stockholm,[1] var en svensk skulptör.

Biografi

Ahlberg föddes som son till hemmansägaren Olof Olofsson och Sara Olofsdotter. Vid 22 års ålder arbetade han i jordbruket, men bestämde sig då för att bli konstnär. År 1901 inskrevs han vid Tekniska skolan i Stockholm, och tvingades att bekosta sina studier med extraarbete tills han erhöll Kommerskollegiums stipendium 1906. För de stipendiepengarna reste han till Tyskland och Paris. När han återkom till Stockholm flyttade han tillsammans med sin fru in i en ateljévåning på Valhallavägen 116, som tidigare tillhört prins Eugen och där han kom att skapa de flesta av sina verk.[2] Andra studieresor till Italien 1921 och 1923 fick inflytande på hans stil; hans skulpturer bär tydliga drag av antik estetik och jugend. Flertalet verk är gjorda i brons eller marmor, men han har även experimenterat med trä och granit.

Olof Ahlberg är representerad på Nationalmuseum[3], Kalmar konstmuseum[4], Moderna museet[5], i Budapest, och på Stockholms stadsbibliotek. Han har även deltagit i utsmyckningen av Östersunds rådhus, Stora torget i Strängnäs samt flera kyrkor.

Under andra världskriget var Olof Ahlberg medlem i den pronazistiska Riksföreningen Sverige–Tyskland.[6] Han är begraven på Häggenås kyrkogård i Jämtland.[7]

Offentliga verk i urval

  • Far och son (1917) skänkt till Samfundet Manhem, i vars konstnärliga råd han ingick
  • Far och son (1922) Östersund (ej samma motiv som Far och son från 1917)
  • Innerlighet (1923)
  • Moderslycka
  • Sorg, granit, vid Alf Wallanders grav

Källor

Noter

Externa länkar