Oslos tunnelbana

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
T-Banen
Jernbanetorget stasjon with MX3000.JPG
Nya MX3000 tåg började levereras 2006
Allmänt
Plats Norge Oslo, Norge
Antal linjer 6
Antal hållplatser 95
Organisation
Invigd 1966
Banoperatör Oslo T-banedrift
Biljettoperatör Ruter
Tekniska fakta
Banlängd 80 kilometer
Spårvidd 1435 millimeter
Matning 750 V strömskena
Karta över tunnelbanenätet
Det moderna tunnelbanetåget MX3000.
Tunnelbanestationen Jernbanetorget
Tunnelbanetåg på Majorstua station

Oslos tunnelbana (T-Banen) är en tunnelbana i Oslo, Norge. Den är landets enda i sitt slag och drivs av Oslo T-banedrift, ett dotterbolag till KTP.

Banor[redigera | redigera wikitext]

Tunnelbanan, "T-banen", i Oslo har idag drygt 95 stationer fördelade på 6 linjer. Den totala spårlängden är ca 80 km. Den längsta tunneln som är 7 060 m är Majorstuen-Hasle genom centrum på linje 5. I förorterna är spåren mest i marknivå. Flera linjer är gamla spårvägsinjer som haft kontaktledning och gatukorsningar, framför allt i västra staden. De har efter hand uppgraderats till tunnelbanestandard utan gatukorsningar. Den sista linjen som byggts om var banan till Holmenkollen som öppnades den 6 december 2010. Denna har dock kvar sina plankorsningar och har korta plattformar så de bakre dörrarna måste hållas stängda.

Fordon[redigera | redigera wikitext]

Oslos tunnelbana använder tåg av följande typ:

  • MX3000 är 54 m långa 3-delade tåg som tillverkades 2005-2012. 85 tåg har levererats och det levereras nya kontinuerligt. De går bara på strömskena och har ersätt alla andra tåg. Alla linjer utom linje 1 kan trafikeras av dubbla tåg (108 m). Dessa tåg har betydligt färre sittplatser än de gamla tågen, men desto fler ståplatser.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förortsbanor[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingen mot en tunnelbana i Oslo startade med de förortsbanor som började anläggas kring 1900. Den första var Holmenkollbanan som stod klar 1898 mellan Majorstuen och Slemdal.

De västliga linjerna öppnades först, oftast som spårvägslinjer, en del byggda som eller konverterade till förortsjärnväg. Holmenkoll-linjen öppnade 1898 och gick mellan Majorstuen och Besserud. Denna bana är idag i en moderniserad version en del av tunnelbanenätet. 1916 förlängdes linjen till Frognerseteren, och 1928 öppnades tunneln mellan Majorstuen och Nationaltheateret. Smedstadlinjen (början på dagens Østeråsbana) öppnade 1912 och Sognsvannlinjen 1935.

Tunnelbanans historia anses börja 1928 då tunneln mellan Majorstua och Nationaltheatret i Oslos centrum öppnades. De var den första kollektivtrafiktunneln i Norden, fem år före Stockholm. I den kördes vissa spårvägslinjer med kontaktledning som hade höga plattformar, bland annat Holmenkollbanen och Smestadbanen. 1930 följde en ny sträcka från Lilleaker via Jar till Avløs.

De östliga linjerna byggdes med tanke på tunnelbana, men kördes som spårvägar. Först var linjen till Oppsal 1926. På 1960-talet började dessa linjer köras som riktig tunnelbana, med strömskena.

Modern tunnelbana[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget påbörjades planeringen för ett nät med tunnelbanestandard som en vidareutveckling av stadsbanenätet. 1949 grundade Oslo stad en tunnelbaneavdelning som skulle utveckla planer för ett nytt nät. 1954 lades en plan fram där fyra av de då fem spåvagnslinjerna i östra Oslo skulle byggas om till tunnelbana. Oslos kommunalstyrelse beslöt att bygga ett tunnelbanenät.

1957 började man byggandet av tunnlar och fram till 1966 byggdes en fem kilometer lång tunnelbana mellan centralstationen, Jernbanetorget och Bryseng. Mellan Jernbanetorget och Tøyen var arbetet komplicerat med klippterräng. I samband med tunnelbyggandet byggdes även ett skyddsrum på stationen.[förtydliga]

År 1966 öppnades ett riktigt tunnelbanenät med strömskena i östra Oslo. De två näten var först helt separata utan förbindelse, men 1987 öppnades tunneln från Nationaltheatret till Stortinget dit de östra linjerna gick. Det blev då gångavstånd mellan den två näten vid Stortinget station.

På 1970-talet började man bygga tunneln genom centrum, och de östliga linjerna nådde Stortingets station då denna öppnades 1977, och 1986 blev också de västliga linjerna förlängda dit. Passagerarna fick byta där, då tågen hade olika standard. De västliga linjerna hade luftledning.

På 1990-talet slogs de östliga och de västliga linjerna ihop, och då började samma tåg trafikera både östra och västra Oslo. Vissa tåg hade fått utrustning för både luftledning och strömskena, fast strömskena hade införts på de flesta västlinjer.

20 augusti 2006 öppnades den sista länken i den nya ringbanan (T-baneringen), mellan Storo och Carl Berners plass, med Sinsen som den senast öppnade stationen. Ringbanan trafikeras av linjerna 4 och 6 på hela sträckningen mellan Ullevål stadion och Carl Berners plass, samt av linje 5 mellan Ullevål stadion och Storo. Linjerna 4 och 6 är ihopkopplade, så att ett tåg på linje 4 från Bergkrystallen skyltar om till linje 6 på ringen och fortsätter till Åsjordet, och tvärtom.

Linje 2 Bjørnsletta - Kolsås (9 km) är under ombyggnad till metrostandard. Detta påbörjades 2009 och planeras avslutas 2014. I slutet av 2013 är detta klar till Avløs.

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Nr Linjesträckning
1 Frognerseteren - Jernbanetorget - Helsfyr - Ellingsrudåsen
2 Avløs - Jernbanetorget - Helsfyr - Ellingsrudåsen
3 Storo - Jernbanetorget - Helsfyr - Mortensrud
4 Ringen - Ullevål stadion - Jernbanetorget - Helsfyr - Bergkrystallen
5 Østerås - Jernbanetorget - Vestli
6 Sognsvann - Jernbanetorget - Ringen

Stationer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]