Oslos tunnelbana

T-Banen
Nya MX3000 tåg började levereras 2006
Allmänt
Plats	Oslo, Norge
Antal linjer	6
Antal hållplatser	105
Organisation
Invigd	1928
Banoperatör	Oslo T-banedrift
Linjekarta

Karta över tunnelbanenätet

Det moderna tunnelbanetåget MX3000.

Tunnelbanestationen Jernbanetorget

Tunnelbanetåg på Majorstua station

Oslos tunnelbana (T-Banen) är en tunnelbana i Oslo, Norge. Den är landets enda i sitt slag och drivs av Oslo T-banedrift, ett dotterbolag till KTP.

Banor

Tunnelbanan, "T-banen", i Oslo har idag drygt 100 stationer fördelade på 6 linjer. Den totala spårlängden är ca 84 km. Den längsta tunneln som är 7 060 m är Majorstuen-Hasle genom centrum på linje 5. I förorterna är spåren mest i marknivå. Flera linjer är gamla spårvägsinjer som haft kontaktledning och gatukorsningar, framför allt i västra staden. De har efter hand uppgraderats till tunnelbanestandard utan gatukorsningar. Den sista linjen som byggts om var banan till Holmenkollen som öppnades den 6 december 2010. Denna har dock kvar sina plankorsningar och har korta plattformar så de bakre dörrarna måste hållas stängda.

Fordon

Oslos tunnelbana använder tåg av följande typ:

• MX3000 är 54 m långa 3-delade tåg som tillverkades 2005-2012. 85 tåg har levererats och det levereras nya kontinuerligt. De går bara på strömskena och har ersätt alla andra tåg. Alla linjer utom linje 1 kan trafikeras av dubbla tåg (108 m). Dessa tåg har betydligt färre sittplatser än de gamla tågen, men desto fler ståplatser.

Historia

Förortsbanor

Utvecklingen mot en tunnelbana i Oslo startade med de förortsbanor som började anläggas kring 1900. Den första var Holmenkollbanan som stod klar 1898 mellan Majorstuen och Slemdal.

De västliga linjerna öppnades först, oftast som spårvägslinjer, en del byggda som eller konverterade till förortsjärnväg. Holmenkoll-linjen öppnade 1898 och gick mellan Majorstuen och Besserud. Denna bana är idag i en moderniserad version en del av tunnelbanenätet. 1916 förlängdes linjen till Frognerseteren, och 1928 öppnades tunneln mellan Majorstuen och Nationaltheateret. Smedstadlinjen (början på dagens Østeråsbana) öppnade 1912 och Sognsvannlinjen 1935.

Tunnelbanans historia anses börja 1928 då tunneln mellan Majorstua och Nationaltheatret i Oslos centrum öppnades. De var den första kollektivtrafiktunneln i Norden, fem år före Stockholm. I den kördes vissa spårvägslinjer med kontaktledning som hade höga plattformar, bland annat Holmenkollbanen och Smestadbanen. 1930 följde en ny sträcka från Lilleaker via Jar till Avløs.

De östliga linjerna byggdes med tanke på tunnelbana, men kördes som spårvägar. Först var linjen till Oppsal 1926. På 1960-talet började dessa linjer köras som riktig tunnelbana, med strömskena.

Modern tunnelbana

Efter andra världskriget påbörjades planeringen för ett nät med tunnelbanestandard som en vidareutveckling av stadsbanenätet. 1949 grundade Oslo stad en tunnelbaneavdelning som skulle utveckla planer för ett nytt nät. 1954 lades en plan fram där fyra av de då fem spåvagnslinjerna i östra Oslo skulle byggas om till tunnelbana. Oslos kommunalstyrelse beslöt att bygga ett tunnelbanenät.

1957 började man byggandet av tunnlar och fram till 1966 byggdes en fem kilometer lång tunnelbana mellan centralstationen, Jernbanetorget och Bryseng. Mellan Jernbanetorget och Tøyen var arbetet komplicerat med klippterräng. I samband med tunnelbyggandet byggdes även ett skyddsrum på stationen.^{[förtydliga]}

År 1966 öppnades ett riktigt tunnelbanenät med strömskena i östra Oslo. De två näten var först helt separata utan förbindelse, men 1987 öppnades tunneln från Nationaltheatret till Stortinget dit de östra linjerna gick. Det blev då gångavstånd mellan den två näten vid Stortinget station.

På 1970-talet började man bygga tunneln genom centrum, och de östliga linjerna nådde Stortingets station då denna öppnades 1977, och 1986 blev också de västliga linjerna förlängda dit. Passagerarna fick byta där, då tågen hade olika standard. De västliga linjerna hade luftledning.

På 1990-talet kunde tåg börja gå mellan de båda näten och de var då hopslagna. Det krävdes fordon som kunde gå med strömskena eller kontaktledning Grønland.^{[förtydliga]} På 1990-talet slogs de östliga och de västliga linjerna ihop, då det var samma tåg som trafikerade både östra och västra Oslo. Vissa tåg hade utrustning för både luftledning och strömskena, fast strömskena hade införts på de flesta västlinjer.

20 augusti 2006 öppnades den sista länken i den nya ringbanan (T-baneringen), mellan Storo och Carl Berners plass, med Sinsen som den senast öppnade stationen. Ringbanan trafikeras av linjerna 4 och 6 på hela sträckningen mellan Ullevål stadion och Carl Berners plass, samt av linje 5 mellan Ullevål stadion och Storo. Linjerna 4 och 6 är ihopkopplade, så att ett tåg på linje 4 från Bergkrystallen skyltar om till linje 6 på ringen och fortsätter till Åsjordet, och tvärtom.

Sträckningen Jar - Kolsås är tills vidare^[när?] stängd för ombyggnad till så kallad metrostandard. Husebybakken - Åsjordet öppnades efter ombyggnad den 18 augusti 2008 och Åsjordet-Jar öppnades 1 december 2010.

Linjer

Nr	Linjesträckning
1	Frognerseteren - Jernbanetorget - Helsfyr (- Ellingsrudåsen)
2	Østerås - Jernbanetorget - Helsfyr - Ellingsrudåsen
3	Sognsvann - Jernbanetorget - Helsfyr - Mortensrud
4	Ringen - Ullevål stadion - Jernbanetorget - Helsfyr - Bergkrystallen
5	Storo - Jernbanetorget - Vestli
6	Bekkestua - Jernbanetorget - Ringen

Stationer

Tøyen station

• Brynseng - linje 1, 2, 3 och 4
• Carl Berners plass - linje 5
• Eiksmarka - linje 2
• Ellingsrudåsen - linje 2
• Forskningsparken
• Jernbanetorget - linje 1, 2, 3, 4, 5 och 6
• Kringsjå - linje 3
• Lijordet - linje 2
• Sognsvann - linje 3
• Storo - linje 4, 5 och 6
• Stortinget stasjon
• Tøyen

Se även

• Oslos spårväg

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Oslos tunnelbana.
  Bilder & media
• T-banen (officiell webbplats)
• Urbanrail.net: T-banen i Oslo (engelska)