Oslos spårväg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Oslos spårväg (Trikken i Oslo) är ett spårbundet kollektivtransportmedel i Norges huvudstad Oslo. Oslo Sporvognsdrift står för driften av skenor och 72 spårvagnar, men Kollektivtransportproduksjon AS står för underhåll av spårvagnar och infrastruktur. Spårvagnen går också under namnen "blåtrikken" och "bytrikken", dels för att skilja den från tunnelbanan i Oslo, som på västra sidan av staden också kallas för "trikk".

Spårvägen i Oslo har ca 40 miljoner passagerare per år, vilket motsvarar 20 procent av lokaltrafiken i Oslo.[1]

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Idag finns det sex olika linjer:

Varje linje har vanligtvis 10 minuters avgångar, men på kvällen och på helgerna är det 20 minuter mellan varje avgång. Om två linjer trafikerar samma sträcka, ligger avgångarna så att det blir en spårvagn var femte minut. Detta är en del av Oslo Sporvognsdrifts "rullande trottoaren"-strategi.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Underhållsarbete vid vagnhallen på Sagene, 1920.
En gammal Oslo-trikk: Vagn 70 byggd 1913 av Falkenried för Kristiania Sporveisselskap.
Vagn 70 på Briskeby i Oslo 2009.
  • Verksamheten startade 1875 med Kristiania Sporveisselskap och stadens första hästdragna spårvagn med linjer från Stortorvet till Homansbyen, Vestbanen och Gamlebyen, som då hette Oslo. Senare utvidgades verksamheten med elektrisk spårvagn från Akersgata till Sagene och Rødeløkka. Senare även med linje från Tollbugata till Vippetangen (Grønntrikken).
  • 1894 börjar Kristiania Elektriske Sporvei (Blåtrikken) med Skandinaviens första elektriska spårvägslinje, Briskebylinjen, från Jernbanetorvet över Briskeby till Majorstuen, och med sidlinje till Skarpsno.
  • Hästdragen spårvagn upphör år 1900.
  • Linjenumrering införs 1910.
  • Under 1924 använde staden Oslo sin inlösenrätt för spårvagnsföretagen Kristiania Elektriske Sporvei (Blåtrikken) och Kristiania Sporveisselskab (Grønntrikken) och bildade AS Kristiania Sporveier.
  • Staden byter namn till Oslo 1925 och spårvägsföretaget byter namn till AS Oslo Sporveier.
  • Det öppnades ständigt nya linjer och när spårvagnslinjen till Sinsen öppnas 1939 är linjenätet som störst.
  • Kommunfullmäktige godkänner att successivt stänga spårvägen 1960, och flera linjer ersätts med buss, och från 1964 med tunnelbana.
  • Kommunfullmäktige upphäver nedläggningsbeslutet 1977.
  • Den linje som går genom Vika över Aker Brygge öppnas1995.
  • Linjen till Rikshospitalet öppnade 1999.
  • Från 20 augusti 2007 fortsatte Lilleakerlinjen från Jar station till Bekkestua. 1924 öppnades en spårvägslinje över exakt samma sträckning. Förlängningen kommer som en följd av en överenskommelse mellan Akershus fylkesting og Oslo Sporveier, och den kompletterade ersättningsbussar för Kolsåsbanan för ett år.
  • Från 16 februari 2009 var sträckan Lilleaker - Bekkestua stängt under en period av 2 år.[2] Orsaken är att Kolsåsbanan uppgraderas.

Framtida utvidgningar[redigera | redigera wikitext]

Godkända utvidgningar[redigera | redigera wikitext]

  • I Fjordbyen kommer spårvagnslinje att byggas, spårvägen vara en hörnsten i kollektivtrafiken i området. Fjordbyen kommer inte bara att innehålla nya hållplatser, banan på linjen till Ljabru kommer också att förändrats.
  • Från Lysaker station till Fornebu kommer i framtiden att byggas förstadsbana. Som en regional lösning på detta ska linjen gå till Lysaker, och vidare till Skøyen. Ursprungligen var tanken att knyta den till Lilleakerbanen vid hållplatsen Furulund (750 meter fågelvägen från Lysaker), men höjdskillnaden var för stor. Banan hamnar därför troligt på dagens E18, när nya E18 har byggts i tunneln. Man kan också teoretiskt sett använda Drammenbanan eftersom infrastrukturen är densamma, men denna järnvägssträcka har redan full kapacitet, och utvidgningen av Askerbanen till Skøyen ingår inte i den nationella transportplanen.

Potentiella utvidgningar[redigera | redigera wikitext]

  • Trikk till Kværnerbyen, antingen över Grønland eller över Bispegata - Oslo torg.
  • Förlänga spårvägslinjen från Sinsen längs Trondheimsveien till Tonsenhagen.
  • Förlänga spårvägslinjen från Ljabru till Hauketo.
  • Spårvägslinje mellan Skøyen och Majorstuen.
  • Förlänga spårvägslinjen i Schweigaardsgate till Helsfyr.

Möjliga kombinationsbanor[redigera | redigera wikitext]

En kombinationsbana är en bana som kan gå på olika nät. I Osloregionen, som på de flesta ställen, kommer detta att innebära att växla mellan spårvagnsnätet och järnvägsnätet, eftersom infrastrukturen är densamma. I Osloregionen, har detta tidigare förekommit på järnvägslinjerna Østfoldbanen till Kolbotn, Hovedbanen i och till Lørenskog, och Gjøvikbanen i Oslo. Studierna kom fram till att detta kunde genomföras, men att dagens alternativ var bättre. För Østfoldbanen till Kolbotn kan en kombibana bli aktuell efter att Follobanen blir byggd.

Vagntyper[redigera | redigera wikitext]

Trikk typ SL-79-I, vagn nr. 106.
Trikk typ SL-79-II, vagn nr. 137.
Trikk typ SL-95, vagn nr. 169.

Spårvägen i Oslo har 40 vagnar av typen SL-79 (numrerade från 101 till 140) och 32 vagnar av typen SL-95 (numrerade från 141 till 172). Vagnarna ägs av Oslo Vognselskap AS. [3]

SL-79[redigera | redigera wikitext]

SL-79 (kort för "Spårvagn ledad, beställd 1979") är den äldre typen av vagnar på nätet. De är bara utrustade med förarplats i ena änden och används normala inte på Gaustadlinjen, eftersom ändhållplatsen "Rikshospitalet" saknar slinga för vändning. (Den tidigare ändhållplatsen John Colletts plass, har en sådan slinga.)

Vagnarna levererades i två serier. 1982 levererades 25 vagnar i den första serien, SL-79/I, och sattes i drift. De senare 15 vagnarna, SL-79/II, kom 1989. Utseendemässigt är de två serierna relativt likartade, även om det är en något annorlunda interiör II-serien, och några mindre tekniska skillnader. SL-79/I-serien hade en enkel bakdörr på den vänstra sidan, det saknade SL-79/II-serien. Duewag i Dusseldorf producerade de första 10 vagnarna i Tyskland och Strømmens Værksted (EB Strømmens Verksted från 1988) tillverkade resten på licens. Vagnarna har 71 sittplatser och plats för cirka 92 stående. SL-79 har en "korg" framför/under vagnen, en så kallad bondfångare, vilket ska vara ett skydd om något eller någon är framför spårvagnen. Korgen faller ner och "fångar" upp det som står i vägen. På SL-95 utelämnades denna "finnes".

SL-95[redigera | redigera wikitext]

SL-95 (kort för Spårvagn ledad, beställd 1995) är en större och tyngre spårvagnstyp tillverkad av Ansaldo / Firema (nu Ansaldobreda) i Italien. Denna typ av vagn är inte i normal trafik till Majorstuen, eftersom några kurvor i Homansbyen är för tvära och på vissa ställen är utrymmet litet mellan spåren. Planer finns för reparation av banan så att SL-95 kan användas i hela spårvagnsnätet. Trikkarna är utrustade med lågt golv vid alla dörrar utom den främsta dörren. Vagnarna är också utrustade för att köras i båda riktningarna, då det finna förarplats i båda ändar, säten mittemot varandra och dörrar på båda sidor. Vagnarna väger cirka 65 ton och har 88 sittplatser och plats för cirka 124 stående.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ruter.no - Ruters strategiske kollektivtrafikkplan, s. 74
  2. ^ - Trikken Trikken.no - Trikken snur på Lilleaker fra 16. februar (Besökt 14 november 2009)
  3. ^ Oslo Vognselskap AS

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norskspråkiga (bokmål) Wikipedia