Otello (opera, Verdi)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Otello (Verdi))
Hoppa till: navigering, sök
Operor av Giuseppe Verdi
Verdi.jpg

Oberto, greve från San Bonifacio (1839)
Kung för en dag (1840)
Nebukadnessar (1842)
Lombarderna vid första korståget (1843)
Ernani (1844)
De två Foscari (1844)
Orleans jungfru (1845)
Alzira (1845)
Attila (1846)
Macbeth (1847)
Rövarna (1847)
Jerusalem (1847)
Piraten (1848)
La battaglia di Legnano (1849)
Luisa Miller (1849)
Stiffelio (1850)
Rigoletto (1851)
Trubaduren (1853)
La traviata (1853)
Sicilianska aftonsången (1855)
Simon Boccanegra (1857)
Aroldo (1857)
Maskeradbalen (1859)
Ödets makt (1863)
Don Carlos (1867)
Aida (1871)
Otello (1887)
Falstaff (1893)

Den här artikeln handlar om Verdis opera. För Rossinis opera med samma namn, se Otello (opera, Rossini). För andra betydelser, se Othello (olika betydelser).

Otello är en italiensk opera i fyra akter med musik av Giuseppe Verdi. Libretto av Arrigo Boito som bygger på Shakespeares skådespel.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Giuseppe Verdi skrev Otello som sin näst sista opera, när han var 74 år, och rent musikaliskt betraktas denna som ett mycket moget och mästerligt verk där tonsättaren visar upp avancerad instrumentering och färdigheter i psykologisk gestaltning som krävs av ämnet och den utmanande lyriken. Librettot utarbetades av Arrigo Boito efter Shakespeares verk i översättning av Giulio Carcano och Victor Hugo. Operans handling följer originalet mycket nära. Verdi hade redan i Macbeth (1847) arbetat med Shakespeare, och hade även umgåtts med planer på att tonsätta Kung Lear men gav upp på grund av att han hade problem att göra verket trovärdigt som opera.[1] Han återuppväckte alltså sitt djupa intresse för den engelske mästaren i sina två sista operor – Otello och Falstaff.

Otello uruppfördes i MilanoTeatro alla Scala den 5 februari 1887 under ledning av dirigenten Faccio. För uppsättningen i Paris 1894 hade Verdi i den tredje akten infört en stor ”etnografisk” balett med motiv från Venedig och Orienten.[1]

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 27 maj 1890 och den iscensattes åter med premiär den 6 mars 1908, den 28 januari 1937 och den 14 maj 1966 i en nyöversättning av Axel Strindberg.[2]

Den sattes upp på Folkoperan med premiär den 23 september 1995.[3]

Trots det shakespeariska temat är operan mycket italiensk och verdisk till sin form, även om Verdi förde in nya lösningar som exempelvis avsaknad av förspel till den första akten[1] och istället använde en körscen uppbackad av en stor symfonisk orkester. Verdi använde expressiva recitativ som flexibelt utvecklas, ofta med kromatiska element. De vokala partierna är alltid överordnade orkestern som på ett finstämt sätt kontrasterar och kompletterar utan att begränsas till rent ackompanjemang som i vissa tidigare Verdi operor.

Operan erbjuder flera omtyckta och krävande avsnitt som till exempel kärleksduetten mellan Desdemona och Otello i första akten Già nella notte densa, Jagos berömda Credo in un Dio crudel i den andra akten, Desdemonas Ave Maria piena di grazia i den fjärde akten och den efterföljande dramatiska finalen.

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Otello, av morisk härkomst, befälhavare över den venetianska flottan och ståthållare över Cypern för republiken Venedigs räkning (tenor)
  • Jago, fänrik (baryton)
  • Cassio, löjtnant vid livvakten (tenor)
  • Roderigo, venetiansk adelsman (tenor)
  • Lodovico, sändebud från Venedig (bas)
  • Montano, Otellos företrädare som ståthållare över Cypern (bas)
  • En härold (bas)
  • Desdemona, Otellos gemål (sopran)
  • Emilia, Jagos maka (alt)

Soldater och sjömän från Venedig. Invånare på Cypern. Krigare från Grekland, Dalmatien och Albanien. Barn. En värdshusvärd. Fyra uppassare.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Frances Alda som Desdemona och Leo Slezak som OtelloMetropolitan 1909.

Operan utspelar sig i en sjöstad på Cypern i slutet av 1400-talet. Föreställningen varar omkring tre timmar.

Akt 1[redigera | redigera wikitext]

Cypern på 1400-talet. Otellos skepp går in i hamnen efter segerrikt krig mot turkarna. Det råder full storm och på landet råder stor fruktan att skeppet ska förlisa. Jago, besviken och avundsjuk på att Cassio utnämnts till kapten, börjar intrigera för att Cassio ska komma i onåd och får Cassio och Montano att duellera, vilket gör att Otello degraderar Cassio. Akten avslutas med en kärleksscen mellan Desdemona och Otello.

Akt 2[redigera | redigera wikitext]

Jago bestämmer sig för att bryta ner Otello, och deklamerar sin filosofi och tro (Credo). Han lurar Cassio att försöka ställa in sig hos Desdemona för att få förlåtelse hos Otello, och samtidigt försöker han väcka Otellos svartsjuka genom att antyda att Cassio uppvaktar Desdemona. Jago stjäl Desdemonas näsduk, som var en kär gåva från Otello. Vidare intrigerande får Otello att svära att hämnas och får stöd av Jago (ed-duetten).

Akt 3[redigera | redigera wikitext]

Otello ställer Desdemona till svars, men hon svär sig oskyldig. Jago utfrågar Cassio om hans kärleksaffär med en Bianca, som Otello uppfattar som erkännande att Desdemona var otrogen. Jago drar då fram näsduken som sista beviset. Trumpeter anmäler att ambassadören Ludivico anländer. Innan Otello möter gästerna utnämner han Jago till kapten. Vid festen meddelar Ludovico att Otello är kallad till Venedig och Cassio ska bli den nye guvernören. Otello förolämpar offentligt Desdemona.

Akt 4[redigera | redigera wikitext]

Desdemona förbereder sig för att gå till sängs och ber Ave Maria. Otello kommer in i sovrummet och vill tvinga Desdemona att erkänna sin otrohet. När hon bedyrar sin oskuld tre gånger stryper han henne. Då rusar Emilia in och berättar gråtande att Cassio har dödat Roderigo. Hon ser den döende Desdemona och ropar på hjälp. Jago, Lodovico och Cassio rusar in. Emilia inser då hur vansinnet började och avslöjar sin mans svek, varefter Jago flyr och Otello tar sitt liv med en dolk och säger farväl till sin hustru.

Berömda sångnummer[redigera | redigera wikitext]

  • Akt 1. Jublen alla! (Otello); "Eldkören". Eld utav glädje; "Dryckesvisan". Skänk i den milda saft (Jago); "Kärleksduetten". Nu uti nattens tystnad, då varje ton dör bort (Otello och Desdemona).
  • Akt 2. "Jagos credo". Han som har danat mig och mina likar efter sitt sinn (Jago); "Svartsjuketemat" som en vampyr av ditt hjärteblod frossar (Jago); Men nu för evigt farväl lyckliga tider (Otello); "Edsduetten" Nu vid himlens varv däruppe, detta ord bekräftas må (Otello och Jago).
  • Akt 3. "Otellos monolog". Vad annan smärta och sorg som än sändes av himlens vrede (Otello); "I stoftet" (Desdemona).
  • Akt 4. "Videvisan". Hon tårar fällde på trolös kärlek med sorg i barmen (Desdemona); "Ave Maria" O bed för alla dem som tåligt lida (Desdemona); "Otellos död" Frukten icke ...och du blek som den dräkt du bär! Förstummad men fager i döden (Otello).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Alfred Einstein, Music in the Romantic Era (1947)
  2. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  3. ^ Folkoperan
  • Rabe, Julius (1939). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna för radiolyssnarna. [1]. Stockholm: Radiotjänst. sid. [115]-130. Libris 8224610 
  • Ralf, Klas (1955). Operakvällar : Röda volymen. Stockholm: Forum. sid. 122-[130]. Libris 8222030 
  • Sandberg, Ingrid (1943). Våra populäraste operor och operetter. Bd 1. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. sid. [357]-372. Libris 420180 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Brolinson, Per-Erik (1998). ”Evviva Otello!”. OV-revyns årsbok (Stockholm : Operavännerna, 1989-1998) 1997/98,: sid. 138-144. 1100-8415. ISSN 1100-8415.  Libris 12552121
  • Otello: 12, 15, 18 20 juni 2010 Uppsala universitet. Uppsala: Uppsala universitet. 2010. Libris 11941074 
  • Petersén, Gunilla (1998). ”Giuseppe Verdi och Otello”. Operan. Spelåret ... (Stockholm : Kungl. teatern, [19--]-) 1997/98:20,: sid. 22-26.  Libris 3293439
  • Verdi, Giuseppe; Shakespeare, William; Boito, Arrigo; Strindberg, Axel (1983). Otello : lyriskt drama i fyra akter. Operans textböcker, 0282-0420 ; 24. Stockholm: Operan. Libris 7756355. ISBN 91-86260-07-3