Pälsänger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pälsänger
Attagenus.pellio.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Underklass Bevingade insekter
Pterygota
Ordning Skalbaggar
Coleoptera
Infraordning Bostrichiformia
Överfamilj Bostrichoidea
Familj Ängrar
Dermestidae
Släkte Attagenus
Art Pälsänger
A. pellio
Vetenskapligt namn
§ Attagenus pellio
Auktor Linnaeus, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Pälsänger (Attagenus pellio) är en art som tillhör familjen ängrar.

Pälsänger är en parasit som i larvstadiet lever i pälsen på djur eller i håret eller på kroppen på människor. Pälsängern är betydligt mindre än fläskängern och känns igen på att den har två ljusa prickar på täckvingarna. Utomhus söker de vuxna föda i blommor och larverna lever i exempelvis fågelbon. Pälsängern kan också flyga in i hus och göra skada på pälsar och yllesaker. Man känner lätt igen en pälsänger då den har en vit fläck på varje sida av de svarta täckvingarna. I bakän­dan på larven sitter penselformat knippe borst. Baggarna flyger utomhus under sommaren och besö­ker ofta blommor där de äter pollen och nektar. De kan förirra sig inomhus och man kan träffa på dem som tillfälliga gäster i de flesta hus. Honan lägger från 50 upp till 100 ägg. Ut­vecklingen från ägg till vuxen skalbagge tar ända upp till tre år. Äg­gen läggs van­ligtvis i mus- eller fågelbon där larverna livnär sig på hår, fjädrar och avfall. Skalbaggarna är alla ovalt avlånga till formen, brunfärgade i olika nyanser och mönster samt mellan 3-6 mm långa. Beroende på temperatur tar det lite olika lång tid för ett pälsängerägg att kläckas (och bli en larv), vid 18°C tar det cirka 22 dagar och vid 30°C efter 6 dagar. Larvstadiet varar sedan allt från 6 månader upp till 2-3 år, beroende på levnadsförhållanden och kost, innan den blir en skalbagge.

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Inomhus lägger skalbaggarna ägg direkt på ylle eller i springor i golv, där det samlas ylledamm eller annat organiskt material. Larverna kan äta skinn och uppstoppade djur, angriper även lagrat spannmål. Av den anledningen är det farligt om de dyker upp på ett mu­seum.

Allmän beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera varianter av ängrar, och de vanligaste i våra svenska hem är pälsängern och fläskängern. I naturen fungerar ängrarna som renhållare eftersom de äter sådant som blir över när andra djur fällt ett byte, skinnet och pälsen, men i våra hem kan de ställa till stor skada. Som många andra småkryp som plötsligt dyker upp i en bostad kommer pälsängern ofta in med varor eller föremål som vi tar in. Pälsängern sprider sig lätt mellan bostäder genom besök från grannar och vänner som hälsar på och kanske inte vet eller ignorerar att det har krypen där hemma. Pälsängrar är skalbaggar som under sin larvperiod lever av organiskt material som ylle, päls och även bomull. Larverna tuggar i sig tyg eller garn och lämnar små runda hål efter sig. Allt eftersom larverna växer sig större ömsar de skinn och lämnar efter sig tomma larvskal. Efter en period övergår larven till puppa, som sedan blir en skalbagge. Själva skalbaggen äter inte och ställer alltså inte till skada på ull respektive mat, men lägger nya ägg som blir hungriga larver.

Ägg[redigera | redigera wikitext]

Skalbaggen pälsänger kan ibland flyga in i hus för att lägga ägg. På grund av att skalbaggen är så pass liten men ändå  har en god flygförmåga kan den lätt ta sig in. Skalbaggen lägger gärna sina ägg på en bomullstygbit, päls eller dun. Den bygger gärna ett litet bo med det som finns till hands så som en dunfjäder eller gamla hårrester. Äggen ser vanligtvis ut som små beiga kulor och är ett par milimeter stora och har ingen lukt. Normalt sett kan de enkelt borstas bort men det är lätta att missa så därför bör även andra metoder användas. Äggen ser ut som små vita smulor och läggs ofta någonstans där vi inte direkt upptäcker dem. Därför kan problemet vara ganska stort när pälsängrarna väl upptäcks. När ägget har kläckts kommer nästa fas i pälsängerns liv: larvstadiet.

Larv[redigera | redigera wikitext]

När äggen kläcks bildas små larver som i huvudsak äter animaliskt material. Då larverna kläcks är de ganska  lika äggen både till färg och form. Senare får larverna ett annat utseende allt eftersom de samlar sina exkrementer på kroppen. Larverna genomgår fyra larvstadier innan de förpuppas. Ungefär 90 % av larvernas gnagskador orsakas av de två sista larvstadierna. Temperaturen påverkar alla delar i livscykeln. Insekten gynnas mest av temperaturer över 20 grader. Pälsängerns larv är fullvuxen cirka 1 cm lång men kläcks som små mikroskopiska larver på bara någon millimeter. Därför är larverna mycket svåra att upptäcka innomhus och det man oftast ser är resterna från larver när de växer och ömsar skinn. I en inomhus miljö är de skadedjur som äter upp kläder, ylletyger, ulltröjor, ull, hår, dun, fjädrar mm. Utomhus är de nyttiga kryp som städar i naturen. Pälsängern befinner sig denna fas i cirka ett år, ibland längre. Det är i den här fasen som pälsängern är som störst problem för oss i våra hem, det är som larv pälsängern gör hål i dina textilier och kläder eller till och med matvaror. Detta kan enkelt förhindras genom att använda rödceder eller insektsgift. Pälsängerns larv äter helst textilier som bomull, ylle, skinn och fjädrar. De vågbandade pälsängrarnas larv är chokladbrun och tvärstrimmig. Längst bak har den en borstig tofs. Pälsängerns och den vågbandade pälsängerns larver påminner om varandra. Skillnaden mellan dem är att den pälsängerlarven har fina fjäll på buksköldens led, dessa fjäll saknas hos den vågbandade pälsängens larv.

Puppa[redigera | redigera wikitext]

Efter cirka ett år förpuppas larverna till puppor för att sedan förvandlas till skalbaggar. När larven har bytt skinn för sista gången, ungefär efter ett år, så stannar den upp för att förpuppas, larven stannar i puppan några veckor innan den blir till skalbagge.

Fullbildad skalbagge[redigera | redigera wikitext]

När pälsängern blivit skalbagge är det dags att lägga ägg igen för att sluta livscykeln. Om detta sker på hösten brukar skalbaggen stanna kvar på den plats där den kläcks över vintern. När sommaren väl har kommit söker sig skalbaggen till solen och värmen. Man kan då få syn på dessa skalbaggar vid sina fönster, och då vet man att man tidigare också haft larver i sitt hus. Den fullbildade pälsängerskalbaggen är 5 mm lång. Den vuxna pälsängern känns igen på de två silvergrå fläckarna på täckvingarna. De vuxna vågbandade pälsängrarna är mörkbruna och på ryggskölden har de ett brett, sågtandat gulaktigt band. På hela ryggen har de en kort men tät päls. Känselspröten är korta och tjockare i spetsen.

Tålighet[redigera | redigera wikitext]

Döda djur och andra döda kvarlevor bör man avlägsna från sitt hem för att undgå pälsänger. Pälsänger och insekter överlag kan överleva leva i temperaturer från plus 65 till minus 18 grader men trivs bäst i normal utomhus temperatur eller innomhus klimat. Pälsänger tycker inte om doften av rödceder och försvinner självmant från ytor behandlade med detta. Spreja rödcederolja längs med golvlister och under mattor, överallt där krypen befinner sig. Eftersom rödcederolja inte dödar krypen måste den appliceras på hela hemmet annars flyttar de sig bara från rum till rum. Var dock försiktig med att använda rödcederoljan på textilier då du annars riskerar att få oljefläckar. Rödceder tillverkas av Blyerts-en (Juniperus virginiana), som är en cypressväxtart som först beskrevs av Carl von Linné. Blyerts-en ingår i släktet enar, och familjen cypressväxter. Trädet förekommer i Sverige, men kan inte reproducerar sig. Rödceder går även att framställa som olja. Lavendel, lagerblad och ättika sägs också hålla pälsängern på avstånd.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]