Paul Bremer
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Lewis Paul Bremer III, född 30 september 1941 i Hartford, Connecticut, är en amerikansk diplomat. Han är mest känd för att ha lett den civila administrationen i Irak efter den USA-ledda invasionen 2003. Han efterträdde Jay Garner på denna position den 6 maj 2003. Den 28 juni 2004 överlämnade han officiellt makten till Iyad Allawi, som tillträdde som Iraks premiärminister.
Han utbildades vid Yale, Harvard och universitet i Paris på 1960-talet. Strax efter sin examen arbetade Bremer för olika myndigheter i bl.a. Afghanistan och Malawi. Under 1970-talet var han verksam vid olika amerikanska myndigheter, både i USA och internationellt. Han har bl.a. arbetat för Henry Kissinger och Alexander Haig (1981). Under 1980-talet innehade Bremer posten som ambassadör i Nederländerna och arbetade för Kissingers internationella konsultfirma Kissinger Associates samt försäkrings- och riskkapitalföretaget Marsh & McLennan Companies, Inc. På 1990-talet arbetade Bremer för olika amerikanska myndigheter som arbetar med säkerhetsfrågor och har ofta konsulterats av den amerikanska kongressen som expert på internationell terrorism.
Paul Bremer har fått mycket kritik för att han den 23 maj 2003 utfärdade en order om att upplösa den irakiska armén, en åtgärd som av många anses vara en starkt bidragande orsak till den kaotiska säkerhetssituation och det omfattande väpnade uppror som uppstod i Irak efter USA:s invasion.
Utnämningen av Bremer efter invasionen i Irak kritiserades av människorättsgrupper eftersom Bremer var ledande i att lätta på restriktionerna kring CIA:s samarbete med individer och grupper som gjort sig kända för att bryta mot de mänskliga rättigheterna.[1]
Bremer har varit gift med Frances Winfield med vilken han har fått två barn. Bremer talar, förutom engelska, också franska, norska, persiska och tyska.
Se även
Källor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Paul Bremer.
