Central Intelligence Agency

Från Wikipedia
(Omdirigerad från CIA)
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”CIA” leder hit. För andra betydelser, se CIA (olika betydelser).
Central Intelligence Agency
CIA
CIA.svg
CIA:s sigill.
Säte George Bush Center for Intelligence
Langley, Fairfax County, Virginia, USA
Syfte Underrättelseverksamhet
Föregångare Office of Strategic Services (OSS)
Inrättad 26 juli 1947
Generaldirektör John O. Brennan
Budget Sekretessbelagt[1][2]
Antal anställda Sekretessbelagt[3] 20 000 uppskattat[4]
Webbplats www.cia.gov

Central Intelligence Agency (CIA), som ungefär betyder 'centrala underrättelsemyndigheten', är den amerikanska hemliga underrättelsetjänsten. CIA skapades då National Security Act antogs den 26 juli 1947 och ersatte då den förutvarande underrättelsetjänsten Office of Strategic Services (OSS). CIA leds av en generaldirektör (Director of the Central Intelligence Agency), som utses av presidenten, vars utnämning i sin tur måste godkännas av senaten.

Huvudkontoret är beläget i Langley i Fairfax County, Virginia som ligger på andra sidan floden Potomac i förhållande till Washington. CIA har uppskattningsvis runt 20 000 anställda[4] i USA och åtskilliga tusen utanför landets gränser.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Minnesväggen med en stjärna för varje CIA-anställd som omkommit i tjänsten.

Byrån inrättades 1947, i efterdyningarna av attacken mot Pearl Harbor 1941, av president Harry S. Truman ur nämnda Office of Strategic Services från andra världskrigets dagar. OSS upplöstes i oktober 1945 men skaparen av det, William J. Donovan, hade 1944 lagt fram ett förslag till president Franklin D. Roosevelt att en ny organisation skulle bildas som stod direkt underställd presidenten. Trots stark motsättning från militären, utrikesdepartementet och FBI så bildade Truman 1946 Central Intelligence Group. Den 18 september 1947 bildades National Security Council och Central Intelligence Agency.

Efter terrorattackerna mot New York och Washington DC har USA kraftfullt byggt ut sitt allra hemligaste strids- och informationsnätverk. I juli 2010 redovisade tidningen Washington Post ”det topphemliga USA”: säkerhets- och underrättelsetjänster, militärkommandon, leverantörer och underleverantörer av materiel och en tilltagande privatindustri av rådgivning, spionage och agentverksamhet som anlitas av den amerikanska regeringen. Nästan en miljon människor arbetar i den innersta verksamheten. En stor del av arbetet utförs av privata företag, nästan tvåtusen stycken.[5]

Interventioner i andra länder[redigera | redigera wikitext]

Under det kalla kriget var CIA inblandat i bland annat störtandet av Guatemalas demokratiskt valda regering 1953, störtandet av den demokratiskt valde premiärministern Mohammad Mosaddeq i Iran 1953 (Operation Ajax), störtande av Guatemalas demokratiskt valde president Jacobo Arbenz Guzmán 1954[6], invasionsförsöket mot Kuba vid Grisbukten 1961, störtandet av den demokratiskt valde presidenten Salvador Allende i Chile[7], stöd till uppbyggandet av gerillagruppen Contras som bekämpade sandinisterna i Nicaragua på 1980-talet[8], samt stöd till mujahedingerillan i Afghanistan som bekämpade Sovjetunionens militära närvaro i landet på 1980-talet. De har också erkänt att de har försökt att mörda Kubas president Fidel Castro ett dussintal gånger. En omfattande dokumentation av hemliga, olagliga och andra interventioner ges i Blums bok[9].

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Illegala operationer[redigera | redigera wikitext]

Under år 2006 har det rapporterats av bland annat organisationerna de mänskliga rättigheterna och Amnesty International om illegala CIA-flygningar i Europa och CIA:s ökända fängelsen i Europa. Enligt en rapport publicerad 2013 har 54 länder runt om i världen, bl.a Sverige, på olika sätt samarbetat med CIA i "kriget mot terrorismen" [10] CIA har sedan början av 2000-talet hjälpt colombianska regeringstrupper att hitta och mörda representanter för FARC-gerillan.[11]

Mord och mordförsök[redigera | redigera wikitext]

Listan över framträdande utlänningar där USA sedan slutet av andra världskriget har varit inblandat i mordet på eller planerat att mörda innehåller enligt William Blum följande namn:[12]

Förhörsmetoder[redigera | redigera wikitext]

Hemliga förhörsmetoder blev en del av myndighetens verksamhet, både vad gäller utveckling och utförande, i ett tidigt skede som redskap i kalla kriget. Psykologisk tortyr har CIA intresserat sig för ända sedan 1950-talet då man inspirerades av tekniker som användes av den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB.[13] 1963 utfärdade myndigheten en manual för olika förhörsmetoder inklusive exempel på hur man kan ge elchocker till fångar.[14] För CIA:s hemliga operationer i Latinamerika på 1980-talet rekommenderades att överraska misstänkta tidigt på morgonen, sätta på dem ögonbindel, ta av deras kläder, hålla dem helt isolerade från omvärlden i mörka rum utan fönster och störa ut deras normala dygnsrutiner gällande mat och sömn.[15][16]

Under kriget mot terrorismen har CIA:s förhörsmetoder på personer som misstänks utgöra ett hot mot USA:s intressen återigen uppmärksammats.[17] Exempel på förhörsmetoder under Bushadministrationen inkluderade skendränkning, pressa fångars huvuden i isvatten, återupprepade slag mot kroppen och att dunka deras huvuden i väggar.[18][19][20] CIA har anklagats för att ha ljugit om användbarheten av information från torterade fångar vid ett flertal tillfällen.[21] Med hjälp av så kallade black sites, hemliga fängelsen i andra länder, har man kunnat utnyttja ett legalt vakuum där amerikansk lagstiftning inte gäller och även få tillgång till lokal expertis i tortyrliknande förhörsmetoder.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

CIA leds av en generaldirektör (Director of the Central Intelligence Agency) som utses av presidenten med Senatens råd och samtycke. Generaldirektören rapporterar sedan den 25 april 2005 till USA:s nationella underrättelsedirektör (Director of National Intelligence). Innan dess var generaldirektörens titel Director of Central Intelligence och var överhuvud för underrättelsesamfundet och ständigt adjungerad underrättelserådgivare i Nationella säkerhetsrådet.

CIA är indelat i fyra avdelningar:

  • Underrättelse, ansvarigt för insamlandet av upplysningar.
  • Operationer, ansvarigt för hemliga operationer.
  • Vetenskap och teknik, ansvarigt för den tekniska utvecklingen.
  • Administration, som förutom administrationen också ansvarar för personalens säkerhet.

En person som är anställd och tränad inom byrån kallas internt för officer medan en person utanför byrån som rekryteras till att arbeta för CIA kallas för agent (exempelvis en icke-amerikansk diplomat).

Generaldirektörer sedan 1947[redigera | redigera wikitext]

Nr Porträtt Namn Tillträdde Avgick President
1. Sidney W. Souers.jpg Sidney Souers 23 januari 1946 10 juni 1946 Harry S. Truman
2. Hoyt Vandenberg.jpg Hoyt Vandenberg 10 juni 1946 1 maj 1947 Harry S. Truman
3. Roscoe H. Hillenkoetter.gif Roscoe H. Hillenkoetter 1 maj 1947 7 oktober 1950 Harry S. Truman
4. Ambassador Walter Bedell Smith.jpg Walter Bedell Smith 7 oktober 1950 9 februari 1953 Harry S. Truman
Dwight D. Eisenhower
5. Allen w dulles.jpg Allen W. Dulles 26 februari 1953 29 november 1961 Dwight D. Eisenhower
John F. Kennedy
6. John McCone.jpg John McCone 29 november 1961 28 april 1965 John F. Kennedy
Lyndon B. Johnson
7. William Francis Raborn.jpg William Raborn 28 april 1965 30 juni 1966 Lyndon B. Johnson
8. Richard M Helms.jpg Richard M. Helms 30 juni 1966 2 februari 1973 Lyndon B. Johnson
Richard M. Nixon
9. James Schlesinger official DoD photo.jpg James R. Schlesinger 2 februari 1973 2 juli 1973 Richard M. Nixon
10. William Colby.jpg William E. Colby 4 september 1973 30 januari 1976 Richard M. Nixon
Gerald R. Ford
11. George H. W. Bush, President of the United States, official portrait.jpg George H. W. Bush 30 januari 1976 20 januari 1977 Gerald R. Ford
12. Admiral Stansfield Turner, official Navy photo, 1983.JPEG Stansfield Turner 9 mars 1977 20 januari 1981 Jimmy Carter
13. William Casey.jpg William J. Casey 28 januari 1981 29 januari 1987 Ronald Reagan
14. Williamwebster.jpg William H. Webster 26 maj 1987 31 augusti 1991 Ronald Reagan
George H.W. Bush
15. Robert Gates CIA photo.jpg Robert M. Gates 6 november 1991 20 januari 1993 George H.W. Bush
16. R James Woolsey.jpg R. James Woolsey 5 februari 1993 10 januari 1995 Bill Clinton
17. John Deutch, Undersecretary of Defense, 1993 official photo.JPEG John M. Deutch 10 maj 1995 15 december 1996 Bill Clinton
18. George Tenet portrait headshot.jpg George J. Tenet 11 juli 1997 11 juli 2004 Bill Clinton
George W. Bush
19. Porter goss.jpg Porter J. Goss 24 september 2004 6 maj 2006 George W. Bush
20. Michael Hayden, CIA official portrait.jpg Michael V. Hayden 30 maj 2006 13 februari 2009 George W. Bush
Barack Obama
21. Leon Panetta official portrait.jpg Leon Panetta 13 februari 2009 6 september 2011 Barack Obama
22. DCIA David Petraeus.jpg David Petraeus 6 september 2011 9 november 2012 Barack Obama
23. John Brennan CIA official portrait.jpg John O. Brennan 8 mars 2013 Barack Obama

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kopel, Dave (25 juli 1997). ”CIA Budget: An Unnecessary Secret” (på engelska). Cato.org. http://www.cato.org/publications/commentary/cia-budget-unnecessary-secret. Läst 15 april 2007. 
  2. ^ ”Cloak Over the CIA Budget” (på engelska). Fas.org. 29 november 1999. http://www.fas.org/sgp/news/1999/11/wp112999.html. Läst 4 juli 2008. 
  3. ^ ”CIA Frequently Asked Questions” (på engelska). Central Intelligence Agency. 28 juli 2006. https://www.cia.gov/about-cia/faqs/index.html#employeenumbers. Läst 4 juli 2008. 
  4. ^ [a b] Crile, George (2003) (på engelska). Charlie Wilson's War. Grove Press. ISBN 0-87113-854-9 
  5. ^ http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/alla-presidentens-hemliga-man_5019707.svd
  6. ^ http://www.gwu.edu/~nsarchiv/NSAEBB/NSAEBB4/index.html - CIA and Assassinations: The Guatemala 1954
  7. ^ http://www.gwu.edu/%7Ensarchiv/NSAEBB/NSAEBB8/nsaebb8.htm - Chile and the United States: Declassified Documents relating to the Military Coup, 1970-1976 National Security Archives Online
  8. ^ http://www.fas.org/irp/offdocs/walsh/ - Final Report of the Independent Counsel for Iran/Contra Matters
  9. ^ Blum, William; Lindholm, Johnny (1998). CIA och USA:s verkliga utrikespolitik. Göteborg: Epsilon Press. Libris 7589293. ISBN 91-7007-011-3 [sidnummer behövs]
  10. ^ http://www.opensocietyfoundations.org/reports/globalizing-torture-cia-secret-detention-and-extraordinary-rendition
  11. ^ http://www.washingtonpost.com/sf/investigative/2013/12/21/covert-action-in-colombia/
  12. ^ Blum, William; Lindholm, Johnny (1998). CIA och USA:s verkliga utrikespolitik. Göteborg: Epsilon Press. sid. 514. Libris 7589293. ISBN 91-7007-011-3 
  13. ^ http://www.salon.com/2009/06/11/mccoy/
  14. ^ ”Prisoner Abuse: Patterns from the Past”. National Security Archive Electronic Briefing Book No. 122. http://www.gwu.edu/~nsarchiv/NSAEBB/NSAEBB122/index.htm. Läst 2006-09-05. 
  15. ^ ”CIA, Human Resource Exploitation Training Manual - 1983”. National Security Archive. http://www.gwu.edu/%7Ensarchiv/NSAEBB/NSAEBB122/index.htm#hre. Läst 2006-09-05. 
  16. ^ ”CIA, KUBARK Counterintelligence Interrogation, July 1963”. National Security Archive. http://www.gwu.edu/%7Ensarchiv/NSAEBB/NSAEBB122/index.htm#kubark. Läst 2006-09-05. 
  17. ^ Weiner, Tim (2007). Legacy of Ashes. [[Doubleday (publisher)|]]. ISBN 978-0-385-51445-3 
  18. ^ http://www.bbc.com/news/world-us-canada-26831756
  19. ^ http://uk.reuters.com/article/2014/04/01/us-usa-cia-interrogations-idUKBREA300JJ20140401
  20. ^ http://www.washingtonpost.com/world/national-security/cia-misled-on-interrogation-program-senate-report-says/2014/03/31/eb75a82a-b8dd-11e3-96ae-f2c36d2b1245_story.html
  21. ^ http://www.nytimes.com/2014/03/12/opinion/the-cia-torture-cover-up.html?_r=0

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]