Penater

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Penater, eller på latin Penates eller Di Penates, var i romersk religion hos forntidens romare skyddsgudar för hus och härd. Deras namn är besläktat med ordet penu, "förråd", då husets välstånd berodde på Penaterna.

Penaternas dyrkan var närmast förenad med Vesta (gudinnan för härden) och invid denna stod också deras bilder. Elden på härden var helgad åt dem. De stod i föreställningen nära larerna men skilde sig från dem genom att larerna ofta sammanföll med förfädernas andar, liksom genom den vård, som de tänktes ägna åt själva hushållet eller husets förråd. Till en början tänktes de utan bestämd personlighet och dyrkades utan bild men personifierades senare i form av gudar valda ur den erkända gudakretsen och dessas bilder fick då plats på härden.

Penaternas kult ansågs på republikens tid ha kommit från Lanuvium och Alba Longa, men den augustiska teologien lät dessa ställen vara endast mellanstationer. Efter Trojas fall skulle Aeneas på sin flykt ha tagit med stadens skyddsgudar, som sålunda överflyttades till Lanuvium och Alba Longa samt slutligen till Rom. Staden Roms skyddsgudar eller de romerske penaterna hade sin plats i Vestas helgedom, där den heliga elden brann och där det även fanns ett förrådsrum för vad som behövdes till offren

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.