Frankrike behåller Alsace (inklusive Strasbourg) och överlämnar Freiburg im Breisgau, Breisach och Philippsburg till det tysk-romerska riket, återfår Pondicherry (efter att ha betalat holländarna en summa av 16 000 pagoder) och Nova Scotia, Spanien återfår Katalonien från Frankrike och barriärfästningar Mons, Luxemburg och Kortrijk. Hertigdömet Lothringen återställdes till Leopold Joseph från Frankrike.
Kriget orsakades av de anspråk Ludvig XIV vid huset Pfalz-Simmerns utslocknande 1685 genom sin svägerska Elisabeth Charlotte av Pfalz gjorde anspråk på vissa områden i Pfalz. För att kunna möta dessa anspråk bildade 1686 Augsburgförbundet, varefter krig 1688 utbröt mellan Frankrike och tyske kejsaren. Franska trupper härjade 1689 Pfalz, varefter England, Nederländerna, Spanien och Savojen slöt sig till kejsaren och förklarade Frankrike krig. 1690 besegrade dock de franska trupperna under François-Henri de Montmorency de allierade i slaget vid Flerus, därefter vann man även slaget vid Steenkerken och slaget vid Neerwinden på den nederländska krigsskådeplatserna.[2]
Även i Italien och Spanien hade Frankrike framgångar. Till sjöss gick dock kriget annorlunda. Visserligen lyckades den från Englands tron fördrivne Jakob II landstiga på Irland i spetsen för franska trupper, men besegrades i slaget vid Boyne 1690, och 1692 led franska flottan nederlag i slaget vid Berfleur och slaget vid La Hougue. De svåra avbräcken för den franska handeln som orsakades av kriget tvingade 1696 landet att i freden i Turin sluta fred med Savojen och året därefter genom freden i Rijswijk med de övriga krigförande.[2]
Referenser
^Skottlands armé integrerades i den engelska styrkan.
^ [ab] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 569