Philippe Pétain

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pétain och Hitler, Montoire-sur-le-Loir, 24 oktober 1940.

Henri Philippe Omer Pétain, född 24 april 1856 i Cauchy-à-la-Tour i Pas-de-Calais, död 23 juli 1951L'Île-d'Yeu i Vendée, var en fransk militär och politiker. Han var fransk statschef 1940–1944.

Pétain blev officer vid infanteriet 1878, överste och regementschef 1912.[1] I augusti 1914 var Pétain en överste som inväntade pensionering, men efter krigsutbrottet befordrades han till brigadgeneral (général de brigade) 30 augusti vid tiden för Artois-offensiven och till generalmajor (général de division à titre temporaire) 14 september efter första slaget vid Marne. I juli 1915 gavs han befälet över den 2e Armée och förde denna under början av slaget vid Verdun. Det berömda citatet "Ils ne passeront pas!" (De kommer inte förbi!) tillskrivs ofta Pétain men uttalades av hans assistent Robert Nivelle som befordrades förbi honom för att ersätta Joseph Joffre som överbefälhavare. Efter slaget vid Verdun utropades dock Pétain som slagets segrare i Frankrike. Tyskarnas första storoffensiv i väster hade definitivt slagits tillbaka. Att tyskarna var missnöjda med slagets utgång bevisas av att Erich von Falkenhayn tvingades avgå som tysk generalstabschef till förmån för Paul von Hindenburg. Kejsardömmet Tyskland hade dock inte förlorat någon terräng jämfört med före slaget.

Pétain ersatte Nivelle som överbefälhavare efter den misslyckade Nivelleoffensiven som ledde till myteri i den franska armén. Han utnämndes till marskalk av Frankrike 21 november 1918. Efter första världskriget blev Pétain nationalhjälte och kallades ofta "Hjälten från Verdun".

Pétain blev i november 1918 medlem av Högsta krigsrådet, 1919 dess vicepresident och var 1919-31 generalinspektör för armén. Under denna tid var han 1925 överbefälhavare i fälttåget mot Marocko 1925. 1931 blev Pétain generalinspektör för luftförsvaret med vidsträckta befogenheter. Han invaldes 1929 i Franska akademien och utgav 1929 La bataille de Verdun.[2]

Pétain blev ambassadör i Spanien 1 mars 1939 och när Tyskland anföll Frankrike blev han 18 maj 1940 konseljpresident. Han slöt vapenstillestånd med Tyskland och Italien i juni samma år och var statschef i Vichyregimen och samtidigt överbefälhavare för de franska styrkorna 11 juli 1940 - 20 augusti 1944. Pétain bildade regering och försökte bevara en viss självständighet gentemot den tyska ockupationsmakten. Han bar dock det yttersta ansvaret för samarbetspolitiken och ställdes efter andra världskriget inför rätta som landsförrädare. Han dömdes till döden, en dom som dock omvandlades till livstids fängelse av Charles de Gaulle på grund av hans ålder och insatser under första världskriget.

Petain avtjänade straffet i fortet på ön L'Île-d'Yeu och dog där 1951. Han ligger begravd på ön och fortet bevaras som ett monument.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Albert Lebrun
Frankrikes president
Vichyfrankrikes statschef
1940–1944
Efterträdare:
Charles de Gaulle
Ordförande för Frankrikes provisoriska regering

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1937
  2. ^ Svensk Uppslagsbok, Malmö 1937