Pjotr Stolypin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pjotr Stolypin

Pjotr Arkadjevitj Stolypin (ryska: Пётр Арка́дьевич Столы́пин), född 2 april (NS: 14 april) 1862 i Dresden, död 5 september (NS: 18 september) 1911 i Kiev, var en rysk politiker. Han var ministerpresident under tsar Nikolaj II 1906-1911 och blev känd för sina hårdhänta försök att bekämpa revolutionära grupper och för sin jordbruksreform.

Stolypin var en högboren medlem av den ryska aristokratin, på sin faders sida släkt med poeten Michail Lermontov. Familjen höll på de aristokratiska traditionerna till en sådan utsträckning att Stolypins äldre bror dödades i en duell, varpå Stolypin utmanade mördaren i en ny duell, i vilken han skadade sin högerarm, som därefter blev nästan helt förlamad. Han fick en god utbildning vid universitetet i Sankt Petersburg och tjänstgjorde inom den statliga byråkratin. År 1902 utsågs Stolypin, som då var yngre än någon av sina kollegor, till guvernör, först över Grodno, sedan över Saratov, där han blev känd för sitt brutala undertryckande av bondeoroligheterna under den ryska revolutionen 1905. Hans framgångar gjorde att han blev utsedd till inrikesminister under Ivan Goremykin, för att ett par månader senare avlösa Goremykin som premiärminister.

Som regeringschef sökte Stolypin reformera det eftersatta ryska jordbruket genom att bryta upp bondbyar och främja utflyttning till Sibirien och därigenom skapa en klass av självägande och marknadsorienterade jordbrukare. Han drev hänsynslöst igenom sina reformer utan att vare sig rådfråga duman eller jordbrukarna själva. Stolypin mördades av socialistrevolutionären Dmitrij Bogrov i samband med ett besök i Kievs operahus.


Företrädare:
Pjotr Durnovo
Rysslands inrikesminister
19061911
Efterträdare:
Aleksandr Makarov
Företrädare:
Ivan Goremykin
Rysslands premiärminister
21 juli 190618 september 1911
Efterträdare:
Vladimir Kokovtsov


Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia