Prokaryoter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Procaryotae eller Prokaryotae, prokaryoter, även Monera, är en taxonomisk grupp för encelliga organismer utan kärnmembran, dit bland annat bakterier hör. Detta var tidigare den andra domänen vid sidan om eukaryoter, men delas numera upp i domänerna eubakterier (Bacteria) och arkéer (Archaea). Prokaryoter kan vara autotrofa (fotoautotrofa), heterotrofa eller kemoautotrofa. I det senare fallet både genom fotosyntes och syntes med oorganiska kemiska ämnen. Fortplantning sker genom asexuell celldelning.

Schematisk bild av en typisk prokaryot cell.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Äldst av alla levande varelser på jorden är de prokaryota organismerna. Utifrån fossiler har det konstaterats att både arkéer och bakterier utvecklades för 3–4 miljarder år sedan.

Prokaryota celler[redigera | redigera wikitext]

Prokaryota celler är små, enkla celler som saknar cellkärna, av storleksordningen 1–10 mikrometer.

Prokaryota celler skiljer sig från eukaryota i flera avseenden. Prokaryoten saknar cellkärna (och således kärnmembran) och har sitt DNA i form av en packad kromosom fri inne i cellens cytosol (denna region kallas nukleoid). Vidare saknar prokaryoter egentliga intracellulära organeller (såsom det endoplasmatiska nätverket, Golgiapparaten, mitokondrier, lysosomer och vakuol, vilka återfinns hos eukaryoter). Prokaryoter har ofta en kapsel som består av ett kolhydratskikt som omger cellen och skyddar den mot omgivningen. Flagell och pili är två andra vanliga komponenter; dessa är former av utskott från prokaryoten bestående av protein. En flagell är en form av molekylär motor som under inverkan av ett komplicerat inre system av proteiner kan rotera, och därmed förflytta prokaryoten i en vattenlösning. En pilus är en receptor, med vars hjälp bakterien kan binda till en yta. Liksom eukaryoter har prokaryoter även ribosomer.

Struktur[redigera | redigera wikitext]

Vidare egenskaper hos prokaryoter:

  • De flesta prokaryoter har en cellvägg (dock finns undantag, till exempel mykoplasma). Cellväggens kemiska struktur är uppbyggd som en polymer bestående av peptider som alterneras med mindre kolhydratgrupper. Cellväggen utgör en barriär mot framförallt osmos som annars riskerar att spränga cellen, eftersom den intracellulära miljön har en högre koncentration av partiklar i förhållande till den yttre miljön. Dock förekommer cellväggar hos vissa eukaryota växtceller och svampar, men sammansättningen är olika.
  • Kromosom - den prokaryota cellen är cirkulär och inte linjär som ofta är fallet i eukaryoter. Prokaryoter har dessutom ofta enbart en enkel kromosom och inte kromosompar. Det är även vanligt att prokaryoter är bärare av mindre cirkulära DNA-molekyler kallade för plasmider. Sådana plasmider innehåller ofta enbart någon enstaka gen och kan överföras bakterier emellan.
  • Celldelning utan mitos (istället binär fission).
  • Mindre ribosomer än hos eukaryoter.
  • Saknar cellulosa i cellväggarna.
  • Mesosomen - anses vara en biprodukt av en kemisk fixeringsmetod för att förbereda prover för undersökning med elektronmikroskåp
  • Pilus - används bland annat vid konjugation, för att överföra plasmider till andra celler.[1]
  • Plasmider innehåller ofta ett tiotal gener. Donatorcellen bildar en pilus på sin yta, som därefter ansluts till mottagaren. En kopia av plasmid-DNA förs genom pilus över till recipienten. Hos bakterier kallas detta bakteriell konjugation.[1]

Skillnader mellan Bacteria och Archaea[redigera | redigera wikitext]

Uppdelningen av prokaryoter i två domäner, Bacteria och Archaea, föreslogs 1990. Anledningen är att dessa skiljer sig lika mycket från varandra som från eukaryoter.

Archaea har:

  • Förekomst av introner
  • Membranlipider - grenad kolkedja eterbindning
  • Deras rRNA liknar eukaryoters
  • RNA-polymeras: mer komplexa

Bacteria har:

  • Antibiotikakänslighet
  • Murein i cellväggen
  • Membranlipider - ogrenad kolkedja, esterbindning
  • RNA-polymeras är relativt små och enkla.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Thougaard, Herluf (2007). Grundläggande mikrobilogi (1:1 uppl. 2007). ISBN 978-91-44-00621-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]