Skogsbrand

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den svenska dokumentärfilmen med samma namn, se Skogsbrand (film)
En skogsbrand i USA.

En skogsbrand är en okontrollerad eld i skogsmark. Se också svedjebruk för kontrollerad skogsbrand

Skogsbrandstyper[redigera | redigera wikitext]

Skogsbrand i Brandenburg, Tyskland

Låg löpbrand[redigera | redigera wikitext]

Bränslet finns i markvegetationen, död vegetation och låga buskar. De flesta skogsbränder som förekommer är eller startar som låg löpbrand. Spridningshastigheten ligger oftast på max 10 meter/minut.

Hög löpbrand[redigera | redigera wikitext]

Bränslet består nu förutom markvegetationen även av grenar och trädtoppar. Spridningshastigheten ökar även till ca 10-20 meter/minut.

Toppbrand[redigera | redigera wikitext]

Toppbranden sprider sig från trädtopp till trädtopp utan att markvegetationen behöver antändas. Förutsättningen är att skogen är tät och trädtopparna därmed ligger rätt så nära varandra. Toppbranden är inte så vanlig och den stannar oftast vid backkrönet. Spridningshastigheten är ca 20–50 m/min.

Torvbrand[redigera | redigera wikitext]

Bränslet finns i denna typ av brand under marken i form av rötter och död vegetation. Torvbränder är glödbränder och kan gå relativt djupt ner i marken såvida det finns tillräckligt med bränsle. Efter att det har brunnit över marken kan det fortsätta brinna under marken i flera månader om eftersläckningen inte gjorts ordentligt. Branden kan sedan övergå till löpbrand igen. Anledningen till att brandförloppet är så pass långsamt är att det inte finns tillräckligt mycket syre under marken för att det ska bli en kraftig brand.

Flygbrand[redigera | redigera wikitext]

Vid en skogsbrand kan glödande partiklar föras med vinden och sätta eld i skogen utanför den befintliga skogsbranden. Detta kan orsaka problem eftersom det då brinner framför fronten. Vid en eventuell ändring av vindriktningen kan det även uppstå flera fronter.

Spridning[redigera | redigera wikitext]

Spridningshastigheten beror förutom brandtypen på bränslet, topografin och vädret.

Bränslet[redigera | redigera wikitext]

Affisch som varnar för faran att slänga cigaretter i skogen.

De vanligaste typerna av bränsle i skogen är mossa, gräs, buskar och träd. För att avgöra bränslets betydelse för spridningshastigheten går det att titta på följande.

  • Fukthalten i bränslet. Ju fuktigare bränslet är desto mer energi/värme behövs det för att förånga vattnet och antända bränslet. Temperaturhöjningar i branden tyder på minskad fuktighet. Mörk rök = ökad förbränning = snabbare spridning.
  • Storleken på bränslet. Finare bränsle som buskar, löv, gräs och barr antänder lättare och har ett snabbare brandförlopp än kompakt bränsle som grenar och stammar. Men om det kompakta bränslet väl fått fyr är det mer svårsläckt än det finfördelade. Då en brand övergår från en typ av bränsle till en annan ändras även spridningshastigheten. En buskbrand som övergår till gräsbrand fördubblar till exempel hastigheten.
  • Mängden bränsle. Generellt sett så får branden ett kraftigare brandförlopp ju mer bränsle den har att tillgå. Självklart spelar bränslets placering, fukthalten och proportionerna mellan finfördelat och kompakt bränsle även in här.
  • Kontinuitet. Vertikal kontinuitet innebär att det finns ”trappsteg” för branden att sprida sig mellan lägre och högre bränsle. Längst ner i en barrskog finns rötter och förmultnat trä. I lagret över finns barr, döda kvistar och risväxter. Det är i detta lager som initialbranden oftast uppstår. I nästa lager finns trädens lägre grenar som oftast är döda och torra. De utgör ett perfekt ”trappsteg” högre grenar och vidare upp till trädtopparna. Horisontell kontinuitet innebär att det finns ett heltäckande mönster av bränsle. Genom att bryta kontinuiteten går det att stoppa spridningen av skogsbranden. Till exempel går det att ta bort lägre grenar från träden eller skrapa bort bränsle från markvegetationen. Ett annat sätt är att se till att barriärerna som ska stoppa branden finns naturligt i naturen.

I en lövskog ser det lite annorlunda ut. Där innehåller träden mer fukt vilket gör att det nästan alltid bara är markvegetationen som brinner. I odlad skog där alla träden är lika stora är brandförloppet kraftigare för yngre planteringar än äldre.

Topografin[redigera | redigera wikitext]

  • Sydsluttningar är oftast torrare och varmare än nordsluttningar och där sprids elden lättare.
  • Ju brantare sluttning desto snabbare brandförlopp, detta bland annat på grund av att lågorna hamnar närmare bränslet som skall antändas och "förvärmer" det.
  • I dalgångar och raviner kan det sugas in stora luftmassor till branden vilket gör att spridningshastigheten kan bli mycket häftig.

Vädret[redigera | redigera wikitext]

  • Temperaturhöjningar i branden innebär att fuktigheten i bränslet har sjunkit.
  • Vind för med sig syre till branden. Varm luft pressas genom branden och torkar ut bränslet framför brandfronten vilket ökar spridningshastigheten.
  • Den relativa luftfuktigheten visar även hur mycket fukt det finns i dött bränsle. Levande bränsle följer också den relativa fuktigheten men trögare.
  • Det är bättre med lite regn under en längre period än mycket under en kort.
  • Stabila luftmassor är oftast bättre än instabila. En vertikal luftpelare visar på att luften är instabil.
  • Under olika tider på dygnet är bränslet olika mycket uppvärmt av solen. Precis innan soluppgången är brandfaran som minst och mellan 10-18 är den som störst. Maximum ligger runt 15-tiden.
  • Molniga dagar värmer inte solen upp bränslet lika bra som under soliga.

Skogsbrandsbekämpning[redigera | redigera wikitext]

Skogsbränder är ofta både farliga och svåra att bekämpa. Organisationen för bekämpningen liknar ett krigsslag med fronter, flanker och ryggar som man anfaller från marken och luften.

Metoder[redigera | redigera wikitext]

En helikopter hämtar vatten från en bassäng för att hälla på en skogsbrand.

Det finns två huvudmetoder vid bekämpning av skogsbrand; den våta respektive torra metoden, dessutom kan man använda sig av moteld.[1]

  • Den torra metoden innebär att man skiljer bränslet från branden med brandgator.
  • Den våta metoden innebär som det låter att man applicerar olika släckningsmedel på branden eller bränslet. Detta sker antingen genom slangar eller från flygfarkoster.
  • Moteld är ett mycket effektivt sätt att släcka bränder men ovanlig i Sverige. Moteld anläggs framför en skogsbrand och när de närmar sig varandra sugs eldarna mot varandra och utplånar varandra om allt går som avsett. Moteld är förenat med stora risker och kräver stor kunskap.

Vattenbegjutning från luften[redigera | redigera wikitext]

Det mest effektiva sättet att bekämpa en skogsbrand är med helikopter och moderna vattenbehållare med vilka 600-1000 liter finfördelat vatten snabbt appliceras över rätt område. Med snabb hämtning av nytt vatten, ofta med bara minuten mellan tömningarna, blir bekämpningen mycket effektiv. Helikoptern har ofta varit avgörande för att skogsbränder kunnat avgränsas och släckas effektivt.[2] Bevattning från luften används också för att kontrollera s.k. miljöbränning av skog.

Släckmedelstillsatser[redigera | redigera wikitext]

I USA och annorstädes används ofta släckmedelstillsatser i vattnet för effektivare skogsbrandbekämpning[3]

Efter branden[redigera | redigera wikitext]

Dagen efter en skogsbrand i juni 2006, vid Sisjön utanför Göteborg.

Direkt efter branden[redigera | redigera wikitext]

Under skogsbranden frigörs näringsämnen, stora mängder död och bränd ved blir kvar och en del äldre tallar överlever. Insekter dras till den brända veden och därmed även en del fåglar. Av värmen och näringsämnen som frigjorts börjar en del växter att gro.

2 till 20 år efter branden[redigera | redigera wikitext]

Gräs, buskar och lövträd växer fort och tar därför över. Älg, som gillar asp, flyttar in i området. Även hare, blåbär och vitsippa etablerar sig.

80 till 100 år efter branden[redigera | redigera wikitext]

Granen som växer långsammare än lövträd har nu växt förbi lövskogen och har mer och mer tagit över. I den blandskog som nu finns trivs många arter av insekter, djur och mossor.

Brandgynnade och brandberoende arter[redigera | redigera wikitext]

Exempel på arter som gynnas eller är beroende av skogsbränder är: Tall, sälg, svedjenäva, brandnäva, mjölkört, nattskärra, älg, rådjur, skogshare, tretåig hackspett, sotsvart praktbagge (Melanophila acuminata),fyrprickad brandlöpare (Sericoda quadripunctata)[4], korthårig kulhalsbock(Acmaeops septentrionis)[5], blåpraktbagge, barrträdslöpare, brun barkbock, tallbock[6], skiktdynemott, dyster barkskinnbagge och stor plattnosbagge.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Släckning av skogsbränder, D-uppsats av brandingenjör Daniele Coen vid Luleå tekniska universitet
  2. ^ Skogsbrandsbekämpning med helikopter - Jämtlands Flyg
  3. ^ "Släckmedelstillsatser för skogsbrandbekämpning" (Räddningsverket) R53-119, 1995, Rosvall Anne Andersson Anja
  4. ^ Sveriges lantbruksuniversitet Efter brand kommer liv (läst 2008-09-16)
  5. ^ P Bohman, A Vedman: Inventering av brandinsekter i Norrbottens län år 2005 (läst 2008-09-16)
  6. ^ http://www-skogsskada.slu.se/SkSkPub/MiPub/Sida/SkSk/Read/ReadDetails.jsp?DiagnosisID=73

Se även[redigera | redigera wikitext]