Psycho

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Psycho
(Psycho)
Genre(r) Rysare
Skräck
Regissör Alfred Hitchcock
Producent Alfred Hitchcock
Manus Robert Bloch (roman),
Joseph Stefano
Skådespelare Anthony Perkins,
Janet Leigh,
Vera Miles,
John Gavin,
Martin Balsam
Originalmusik Bernard Herrmann
Produktionsbolag Universal Studios
År 1960
Speltid 105 minuter
Land  USA
Språk Engelska
Uppföljare Psycho II
Nyinspelningar Psycho (1998)
IMDb
Till höger motellet där mordet äger rum. Till vänster huset där Norman Bates och hans mor bor.

Psycho är en amerikansk rysare/skräckfilm från 1960, i regi av Alfred Hitchcock.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Kontoristen Marion Crane (Janet Leigh) tar 40 000 dollar från sin arbetsgivare när hon befinner sig i Phoenix för att lösa de ekonomiska problem som hennes älskare har. På väg till sin älskare i Kalifornien, tar hon in på ett motell som drivs av den unge Norman Bates (Anthony Perkins).

Mr. Bates och Marion äter middag tillsammans på kvällen. Samtalet är till en början stillsamt, men Norman brusar upp när Marion föreslår att han borde skaffa sig hjälp med att ta hand om sin gamla moder. Marion ursäktar sig och förklarar att hon har en lång bilfärd framför sig under morgondagen eftersom hon skall köra tillbaka till Phoenix.

Inne på sitt rum bestämmer sig Marion för att lämna tillbaka de stulna pengarna. Norman observerar genom ett hål i väggen på sitt kontor hur hon klär av sig. Marion tar en lång dusch i ett badrum. En dunkel kvinnlig gestalt inträder och hugger henne till döds med en kniv. En förtvivlad Norman hittar den blodiga kroppen, städar upp brottsplatsen och dumpar Marions bil i ett träsk.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Okrediterade (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Det inflytande som Psycho har på film kan inte underskattas; där tidigare skräckfilmer berättat historier som erbjudit trygghet och ett avslut, men framförallt berättat för åskådaren vem han eller hon skulle sympatisera med i filmen, så skulle Psycho utmana detta synsätt på film och istället leda in tittaren i en amoralisk värld grundad endast på de mentala intrycken som gjordes hos och på huvudpersonerna.[1]

Dess kända scen, i vilken en kvinna blir mördad när hon duschar, har blivit legendarisk och har även skapat det så kallade "Psycho-syndromet" (som innebär att man är rädd för att duscha). Det finns många senare filmer som innehåller liknande scener.

Psycho har även fått tre uppföljare; Psycho II (1983), Psycho III, (1986) och Psycho 4 (1990). Alla uppföljare är inspelade i färg, den första filmen från 1960 är svart-vit dock. 1998 gjordes en nyinspelning av Psycho, se Psycho (1998).

Den personlighetskluvne Norman Bates är löst baserad på en verklig seriemördare, Ed Gein.

Filmmusik[redigera | redigera wikitext]

Musiken i Psycho är komponerad av Bernard Herrmann. Till en början var filmen, främst av ekonomiska skäl, tänkt att vara helt eller till stora delar utan musik. Tanken var då att filmljudet i stor utsträckning skulle ersätta musik. Det var därför först efter att filmen inte fått tillräckligt stort genomslag hos Paramount Pictures som regissör Hitchcock började samarbeta med Herrmann. [2]

Musiken utgörs av dubbel uppsättning av instrumenten violin, viola, cello och kontrabas, och skall genom disharmoni representera Norman Bates psyke. I den tidigare nämnda dusch-scenen har Herrmann dessutom använt rytm för att efterlikna knivhuggen, och ljudet av skriken. [2]

Trivia[redigera | redigera wikitext]

  • Norma "Mother" Bates (moder till Norman Bates) uppträder endast som röster.
  • Anne Dore var utvald av Alfred Hitchcock till "body-double" för Anthony Perkins i dusch-scenen i Psycho, eftersom han inte ville att någon av Perkins fysiska attributer skulle förråda hans identitet vid denna punkt i filmen. Dore bar Norma Bates' kostym och gjorde alla handlingar med kniv.[3]
  • Patricia "Pat" Hitchcock (f. 1928) är dotter till Alfred Hitchcock och Alma Reville.
  • Alfred Hitchcock kan bli sedd genom ett fönster – klädd i en Stetson-hatt – stående utanför Marion Cranes kontor. Kostymansvariga Rita Riggs har sagt att Hitchcock valde denna scen för sin cameo så att han kunde vara i en scen med sin dotter (som spelade en av Marions kollegor). Andra har förslagit att han valde detta tidiga framträdande i filmen för att undvika att distrahera dess publik.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wells, Paul (2000). The horror genre – from Beelzebub to Blair Witch
  2. ^ [a b] Bryngelsson, P: "Filmmusik", Liber, 2006
  3. ^ http://www.IMDb.com/name/nm0233469/
  4. ^ Rebello, Stephen (1990). Alfred Hitchcock and the making of Psycho. London: Boyars. Libris 5499702. ISBN 0-7145-2915-X 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]