Psycho

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Psycho
Psycho
Genre Skräckfilm
Regissör Alfred Hitchcock
Producent Alfred Hitchcock
Manus Robert Bloch (roman)
Joseph Stefano
Skådespelare Anthony Perkins
Janet Leigh
Vera Miles
Originalmusik Bernard Herrmann
Produktionsbolag Universal Studios
År 1960
Speltid 105 minuter
Land USA USA
Språk Engelska
Uppföljare Psycho II
Nyinspelningar Psycho (1998)
Till höger motellet där mordet äger rum. Till vänster huset där Norman Bates och hans mor bor.

Psycho är en amerikansk film, rysare, från 1960 i regi av Alfred Hitchcock.

Innehåll

[redigera] Handling

Kontoristen Marion Crane (Janet Leigh) stjäl 40 000 dollar från sin arbetsgivare när hon befinner sig i Phoenix för att lösa de ekonomiska problem som hennes älskare har. På vägen till sin älskare i Kalifornien tar hon in på ett motell som drivs av den unge Norman Bates (Anthony Perkins). Bates och Marion äter middag tillsammans på kvällen. Samtalet är till en början stillsamt men Norman brusar upp då Marion föreslår att han borde skaffa sig hjälp med att ta hand om sin gamla mor. Marion ursäktar sig och förklarar att hon har en lång bilfärd framför sig under morgondagen då hon ska köra tillbaka till Phoenix. Inne på sitt rum bestämmer sig Marion för att lämna tillbaka de stulna pengarna. Norman observerar hur hon klär av sig genom ett hål i väggen på sitt kontor. Marion tar en lång dusch. En kvinnlig gestalt mördar Marion med en kökskniv. En förtvivlad Norman hittar den blodiga kroppen, städar upp brottsplatsen och dumpar Marions bil i ett träsk...

[redigera] Om filmen

Psychos inflytande på film kan inte underskattas; där tidigare skräckfilmer berättat historier som erbjudit trygghet och ett avslut men framförallt berättat för åskådaren vem han eller hon skulle sympatisera med i filmen, så ville Psycho utmana detta synsätt på film och istället leda in tittaren i en amoralisk värld grundad endast på de mentala intrycken som gjordes hos och på huvudpersonerna.[1]

Scenen där en kvinna blir mördad när hon duschar är legendarisk och har skapat det s.k "Psycho-syndromet" (som innebär att man är rädd för att duscha). Det finns många senare filmer som innehåller liknande scener.

Psycho har även fått tre uppföljare; Psycho II (1983), Psycho III, (1986) och Psycho 4 (1990). Alla uppföljarna är inspelade i färg, första filmen från 1960 är i svartvitt. 1998 gjordes en nyinspelning av Psycho, se Psycho (1998).

Norman Bates är löst baserad på en verklig seriemördare, Ed Gein.

[redigera] Filmmusiken

Musiken i Psycho är komponerad av Bernard Herrmann. Till en början var filmen, främst av ekonomiska skäl, tänkt att vara helt eller till stora delar utan musik. Tanken var då att filmljudet i stor utsträckning skulle ersätta musik. Det var därför först efter att filmen inte fått tillräckligt stort genomslag hos Paramount Pictures som Hitchcock började samarbeta med Herrmann. [2]

Musiken utgörs av dubbel uppsättning av instrumenten violin, viola, cello och kontrabas, och ska genom disharmoni representera Norman Bates psyke. I den tidigare nämnda duschscen har Herrmann dessutom använt rytm för att efterlikna knivenhuggen, och ljudet skriket. [2]

[redigera] Rollista

[redigera] Externa länkar

[redigera] Källor

  1. ^ Wells, Paul (2000) The horror genre – from beelzebub to blair witch
  2. ^ [a b] Bryngelsson, P: "Filmmusik", Liber, 2006

Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk