Studie i brott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Studie i brott
(Vertigo)
Studie i brott
Genre(r) Thriller, drama
Regissör Alfred Hitchcock
Producent Alfred Hitchcock
Manus Samuel A. Taylor efter Pierre Boileaus roman d'Entre les morts
Skådespelare James Stewart
Kim Novak
Originalmusik Bernard Herrmann
Produktionsbolag Paramount Pictures
Premiär 1958
Speltid 128 minuter
Land Förenta staterna
Språk Engelska
IMDb

Studie i brott (originaltitel: Vertigo) är en amerikansk långfilm från 1958.

Synopsis[redigera | redigera wikitext]

Efter att kriminaldetektiven Scottie Ferguson slutar hos polisen blir han ombedd av en gammal kompis att hålla ett öga på dennes hustru Madeleine. Hon kör omkring till synes planlöst och Scottie fascineras av henne. När hon försöker dränka sig drar Scottie upp henne och förälskar sig i henne.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Alfred Hitchcock besökte San Francisco 1951 inför premiär på sin film Främlingar på tåg och insåg att staden skulle vara den perfekta spelplatsen för en thriller. Pierre Boileau och Thomas Narcejac skrev en roman, d'Entre les morts som publicerades 1954 och som Hitchcock köpte filmrättigheterna till. Uppdraget att bearbeta boken till ett filmmanus gick till Maxwell Anderson men dennes manus, Listen Darkling, ansågs vara helt oanvändbart. Uppdraget gick då till Alec Coppel men inte heller detta ansågs tillräckligt bra. Den tredje manusförfattaren blev Samuel Taylor som skrev det slutliga manuset och döpte detta till Vertigo (det vill säga "svindel").

Hitchcock gav kompositören Bernard Herrmann fria händer att skriva filmmusiken. På grund av en strejk kunde Herrmann dock inte medverka vid inspelningen, denna ägde rum i London och Wien.

Den kvinnliga huvudrollen var tänkt att spelas av Vera Miles och hon medverkade i kostymtest under vintern/våren 1957. Därefter sköts inspelningen upp av flera skäl och när inspelningen skulle börja var Miles gravid och kunde inte längre medverka. Rollen gick istället till Kim Novak. Hon hade visserligen anställd på Columbia men bolaget lånade ut henne till Paramount på villkor att James Stewart medverkade i någon av Columbias filmer. Detta skedde i filmen Hokus pokus 1958.

Inspelningen började den 30 september och slutade den 19 december 1957. 16 dagar användes för inspelning utomhus, resten spelades in i Paramounts studio i Hollywood. Den spanska missionsstationen som används är San Juan Bautista söder om San Francisco. Platsen valdes trots att det inte finns något klocktorn där. Klocktornet byggdes upp i studio, dels i naturlig storlek, dels en mindre modell som användes för att spela in den speciella kameraåkning som symboliserar Scottie Fergusons höjdskräck. Denna cinematografiska effekt skapades genom att man zoomade in samtidigt som man drog kameran bakåt (dolly zoom).

Filmen brukar ofta beskrivas som 1950-talets bästa och som en av de bästa filmerna någonsin, i klass med Orson Welles Citizen Kane och Stanley Kubricks 2001 – Ett rymdäventyr. När filmen först visades blev den ingen kommersiell framgång. Tillsammans med fyra andra av sina egna filmer som Hitchcock köpte visningsrätten till var den länge inte tillgänglig. Dessa började distribueras igen omkring 1984 och filmens konstnärliga kvalitéer började uppmärksammas först då.

1996 hade en nyrestaurerad version av filmen premiär. Denna version är i 70 mm-format och är inspelad med digitalt ljud.

När Mel Brooks skulle parodiera Alfred Hitchcock valde han Studie i brott som utgångsfilm, och kallade till och med sin film High anxiety som är en synonym till Vertigo. På svenska fick Brooks film titeln Det våras för galningarna.

Saul Bass gjorde filmaffischen och titelsekvenserna. Han kom att arbeta med Hitchcock igen med I sista minuten och Psycho.

Skådespelare[redigera | redigera wikitext]

Handling[redigera | redigera wikitext]

En brottsling flyr över San Franciscos hustak. Skott utväxlas. En kriminaldetektiv som ska hoppa mellan två hus slinter, tappar taget och blir hängande högt över marken i takrännan. En uniformerad polis försöker hjälpa honom men faller istället handlöst till marken.

Flera veckor senare sitter kriminaldetektiven, Scottie, hemma hos en kompis, den före detta fästmön Midge. Scottie har nu slutat hos polisen på grund av sin höjdrädsla. Något skrivbordsjobb är han inte intresserad av utan nu ligger framtiden öppen

Scottie besöker en vän från universitetstiden, Gavin Elster, som har blivit chef på ett skeppsvarv i San Francisco. Han ber Scottie om en tjänst; att hålla ett öga på sin hustru Madeleine. Det verkar ibland som att hon faller i trans och kör omkring långa sträckor i San Francisco. Men Scottie känner sig tveksam och vill helst inte bli indragen. Elster ber honom att gå till restaurangen Ernie's samma kväll - där kommer äkta paret Elster att äta middag och då kan Scottie få se hur hon ser ut.

Samma kväll sitter Scottie i baren. Inredningen går helt i rött och är utsmyckad med röda och vita blommor. Scottie får se henne på nära håll när paret Elster ska gå och hon stannar precis bakom honom. Hon är klädd i en vacker grön aftonklänning (Madeleine är ofta klätt i grönt) med det blonda håret uppsatt. Scottie tittar på henne ur ögonvrån och fascineras genast av denna kvinna. Utan att träffa Elster bestämmer han sig genast för att anta uppdraget.

Nästa dag lämnar Madeleine Elster deras lägenhet vid Nob Hill och kör omkring i sin gröna bil till olika ställen i staden - hon svänger höger och vänster medan Scottie kör strax bakom henne (notera att färden ofta går i nedförsbacke, en slags synonym till att falla nedåt): till en blomsteraffär där hon köper en bukett med röda och vita blommor, sedan till en gammal kyrkogård. Där står hon en stund framför en gravsten med texten "Carlotta Valdes, född 3 december 1831, död 5 mars 1857".

Därefter fortsätter hon till ett konstgalleri och blir sittande framför ett porträtt av en ung kvinna. Scottie upptäcker att kvinnan på porträttet håller i en röd-vit bukett och att Madeleine har håret uppsatt på samma sätt. Kvinnan på porträttet har ett alldeles speciellt rött halsband, Madeleine bär ett identiskt. Han frågar en vaktmästare vad det är för ett porträtt - det är Porträtt av Carlotta.

Madeleine fortsätter sedan till ett enkelt pensionat, McKittrick Hotel, och Scottie får se henne i fönstret i ett rum på andra våningen. Scottie går in och pratar med föreståndarinnan. Hon berättar att kvinnan heter Carlotta Valdes och har bott där i två veckor. Hon kommer några gånger i veckan - men hon har inte varit där idag. Föreståndarinnan visar att nyckeln finns kvar bakom disken. Tillsammans går de in i rummet och när Scottie tittar ut ser han att Madeleines bil är försvunnen.

Scottie fortsätter till Midges lägenhet och frågar henne om hon vet någon som kan berätta om San Franciscos historia, den historia som inte står i böckerna. Midge tar med honom till Pop Liebels bokhandel. Pop kan berätta den tragiska historien om Carlotta. Carlotta Valdes var älskarinna åt en rik man. När hon födde ett barn och han tröttnade på henne byggde han ett hus åt henne, det hus som nu är McKittrick Hotel. När han tog barnet ifrån henne blev hon galen och begick så småningom självmord.

Scottie möter Elster på nytt och berättar vad han vet. Elster berättar då att Madeleine är släkt i rakt nedstigande led till Carlotta. Men det märkliga är att Madeleines mamma aldrig berättade om Carlotta för henne, hon är helt ovetande. Den enda länken mellan Carlotta och Madeleine är de smycken som Madeleine fick ärva från sin mormor - Carlottas enda barn - när hon tog livet av sig, och nu tror Elster att även Madeleine ska göra samma sak.

Även nästa dag följer Scottie efter Madeleines till synes planlösa bilåkande. Hon åker ned till vattnet precis under Golden Gate-bron. Hon ställer sig vid vattnet och kastar i blomblad efter blomblad från den röd-vita bukett hon har med sig. Plötsligt slänger hon sig i vattnet. Scottie kastar sig i efter henne och lyckas rädda henne. Svårt medtagen tar han henne med sig till sin lägenhet.

Hon sover djupt (i sömnen mumlar hon den galna Carlottas "Har du sett mitt barn?"). När hon till slut vaknar i Scotties säng vet hon inte var hon är. Alla hennes kläder hänger på tork och Scotty stänger dörren till rummet så att hon kan klä på sig (Att Madeleine vaknar naken i Scotties säng kan ses som en symbolisk seger i hans försök att lära känna henne). När de senare sitter i vardagsrummet och dricker kaffe är det tydligt att Scottie är mycket förtjust i henne. Hon minns att hon svimmade ute vid bron, däremot minns hon inte att hon varit vid galleriet. När Gavin Elster ringer för att fråga om allt är bra passar hon på att klä på sig och försvinna.

Nästa dag kommer Madeleine tillbaka för att tacka för hjälpen. Han föreslår att de ska åka någonstans tillsammans och de åker till en skogsparti med urgamla träd. Madeleine faller sakta i trans och pekar på årsringarna på ett nedhugget träd: Här någonstans föddes jag. Och där dog jag. För dig var det bara ett kort ögonblick.. Scottie börjar fråga ut henne om varför hon hoppade i vattnet. Hon berättar om de drömbilder och syner hon sett, bland annat ett klocktorn som kanske är i Spanien. Sedan springer hon ned till vattnet där Scottie omfamnar henne. De kysser varandra.

När Madeleine kommer hem till Scottie nästa dag berättar hon i detalj om sin dröm där hon såg en vitkalkad spansk kyrka med ett klocktorn och ett torg. Scottie tycker sig känna igen det som missionsstationen i San Juan Bautista söder om San Francisco. De reser dit och Madeleine känner genast igen sig. Hon förklarar att hon älskar honom och att om något händer så vet han. Hon springer in i kyrkan och klättrar upp i klocktornet. Scottie springer efter men i den smala trappan slår hans höjdskräck till. Han hör en kvinnas skrik - det är Madeleine som hoppat från kyrktornet och slagit ihjäl sig.

En undersökning friar Scottie från alla misstankar. Gavin Elster berättar att han ska avveckla affärerna och flytta långt bort. Kvar finns nu Scottie som lider av mardrömmar och till slut blir intagen för psykiatrisk vård. När Midge besöker honom är han helt katatonisk.

Flera månader senare kan han lämna kliniken. Minnet av Madeleine håller honom besatt och han besöker alla de platser som hon besökte: galleriet, Ernies och så vidare. En dag får han se en kvinna som är påfallande lik Madeleine, men med annan sminkning och dialekt. Han följer efter henne hem och när hon öppnar dörren är hon både fascinerad och äcklad när Scottie berättar att hon påminner om någon han kände en gång. Till slut får han komma in med ytterdörren öppen. Hon heter Judy, kommer från Kansas och jobbar som expedit någonstans. När de pratat en stund bjuder Scottie henne på middag samma kväll och Judy accepterar.

När han gått minns hon tillbaka vad som verkligen hände - hur Madeleine sprang uppför alla trappor till toppen där Gavin Elster stod beredd med sin riktiga fru ihjälslagen och kastade ut kroppen.

Judy börjar packa sina grejor och skriver ett brev till Scottie för att berätta vad som verkligen hände; att allt var en plan för att ta livet av Gavin Elsters hustru. Elster visste att Scottie aldrig skulle kunna klättra uppför alla trappor. Men planen räknade inte med en sak - att hon skulle förälska sig i Scottie. Men så river hon sönder brevet och bestämmer sig för att trots allt möta Scottie en sista gång.

Efter middagen ber han att få träffa henne ytterligare en gång och hon går med på det. Han tar med henne till en dyr damekiperingsaffär och väljer ut samma gråa kavaj som Madeleine bar. Hon förstår vad Scottie är ute efter men går ändå med på det för att han ska kunna älska Judy för hennes egen skull. Några dagar senare ber han henne att färga håret blont. Han får henne till slut att se ut precis som Madeleine. En kväll innan de ska gå ut vill hon ta på sig ett speciellt halsband. När Scottie får se detta röda halsband går sanningen upp för honom - Judy spelade Madeleine, men den Madeleine som dog var den riktiga Madeleine, Elsters hustru. Elster har använt honom i ett fult spel för att ta livet av sin hustru.

Han säger inget utan förklarar att de ska hitta någonstans att äta långt utanför staden. Han kör mot San Juan Bautista och Judy förstår snart vad det är frågan om. När de är framme drar han henne mot klocktornet och mer eller mindre släpar henne uppför trapporna till klocktornet. Han bombarderar henne med frågor om hur hon låtsades vara avsvimmad när hon hoppade i vattnet, hur hon fejkade sina transtillstånd och så vidare. "Jag älskade dig så mycket, Maddy" (Maddy = Madeleine + Judy), förklarar han innan de kysser varandra. Plötsligt får Judy se en svartklädd figur. Hon rycker till, tar ett steg bakåt och faller ned från klocktornet. Hon trodde det var spöket från frun hon hjälpt mörda, men egentligen var det bara en nunna.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]