Rebecca (film)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rebecca
(Rebecca)
Genre(r) psykologisk thriller
Regissör Alfred Hitchcock
Producent David O. Selznick
Manus Daphne du Maurier
Joan Harrison
Robert E. Sherwood
Skådespelare Laurence Olivier
Joan Fontaine
Judith Anderson
Originalmusik Franz Waxman
Produktionsbolag Selznick International Pictures
Premiär 1940
Speltid 130 minuter
Land USA
Språk Engelska
Budget $1 288 000
IMDb

Rebecca är en Oscarvinnande psykologisk thriller från 1940 i regi av Alfred Hitchcock. Filmen var Hitchcocks första i USA och bygger på den brittiska författaren Daphne du Mauriers roman med samma namn från 1938. Filmen producerades av David O. Selznick.[1] med manus av Robert E. Sherwood och Joan Harrison. Huvudrollerna spelas av Laurence Olivier som Maxim de Winter, Joan Fontaine som hans andra fru, och Judith Anderson som hans förra frus hushållerska, Mrs. Danvers.

Filmen är en gotisk berättelse grundad och med ständiga anspelningar, på minnena av titelkaraktären Rebecca, vilken fortfarande, långt efter sin död, tycks kontrollera sin efterlevande man, dennes nya fru, och hushållerskan i deras bostad, Manderley.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Mrs. Danvers och Mrs. de Winter.

Filmen berättas ur en ung vacker föräldralös kvinnas perspektiv och kan sägas vara indelad i tre delar, varav den mycket suggestiva otäcka mittdelen utgör filmens tyngdpunkt. Joan Fontaine spelar en ung kvinna som arbetar som sällskapsdam till den adliga damen Mrs. Van Hopper (Florence Bates).

Hon träffar den rika änklingen och ägaren till det enorma Manderleygodset i Cornwall, Gerorge Fortescue Maximilian "Maxim" de Winter (Laurence Olivier) i Monte Carlo. Via andras skvaller får hon höra att de Winter är helt nedbruten sedan hans hustru, den vackra Rebecca, som haft flicknamnet Hildreth, omkommit i en tragisk olycka. De blir trots detta kära i varandra och bestämmer sig hastigt för giftermål.

Maxim tar med sin nya fru till sin bostad Manderley, där hans förste betjänt Mr. Firth behandlar den nya Mrs. de Winter vänligt och artigt, vilket emellertid inte är fallet med herrgårdens kvinnliga chef, Mrs. Danvers (Judith Anderson), en kuslig och dyster alltid mörkklädd kvinna som ständigt talar om den första Mrs. de Winter, Rebecca, som dött ett år tidigare under mystiska omständigheter ombord på en liten båt.

Det visar sig efterhand att Mrs. Danvers är sjukligt besatt av Rebecca på alla sätt och vis, och bevarar och sköter fortfarande om hennes tidigare sovrum. Det är underförstått att hon var Rebeccas guvernant innan Rebecca gifte sig. Sakta men säkert försöker Mrs. Danvers att bryta ner den nya Mrs. de Winter - vars namn aldrig omnämns i filmen, varken förnamn eller flicknamn. Att Rebecca istället nämns allt mer ofta förstärker i hög grad filmens suggestiva och dunkla budskap. Slutligen tar Mrs. Danvers steget fullt ut och uppmanar den nya Mrs. de Winter att begå självmord. Detta lyckas nästan, men förhindras i sista sekunden av ett skeppsbrott och allmän uppståndelse.

I samband med detta skeppsbrott upptäcker dykare dock den båt som Rebecca använt sig av när hon dog. Detta blir inledningen till filmens tredje fas, ett slags kriminaldrama där Maxim de Winter anklagas för att ha mördat Rebecca. I filmens avslutande scener återkommer berättelsen till det dystra Manderley och Mrs. Danvers.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Filmen är med sina 2 timmar och 4 minuter mycket lång för sin tid och nationalitet. (I Europa finns ett flertal längre filmer redan från 20-talet regisserade av bland andra Fritz Lang). Till skillnad från den tidens normala sätt att göra film, dröjer det innan handlingen får sin egentliga form.

Producenten David O. Selznick var 1940 en av filmindustrins mest inflyteslerika medlemmar efter framgångar med bland andra filmen Borta med vinden (1939), men Alfred Hitchkock anses med Rebecca vara den förste regissören av betydelse i Hollywood. I filmens barndom kunde samma film regisseras av ett otal regissörer, det var producenten som styrde och ställde. Det sättet att göra film, där producenten avskedade och tillsatte regissörer efter eget tycke och smak föll snabbt ihop under åren som följde.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Paul Duncan, Alfred Hitchcock, The Complete Films, London 2011.
  • Donald Spoto, The Art of Alfred Hitchcock - Fifty Years of His Motion Pictures, Anchor Books, New York 1992.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ RebeccaInternet Movie Database

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]