Rebecca (film)
| Rebecca Rebecca |
|
| Genre | psykologisk thriller |
|---|---|
| Regissör | Alfred Hitchcock |
| Producent | David O. Selznick |
| Manus | Daphne du Maurier Joan Harrison Robert E. Sherwood |
| Skådespelare | Laurence Olivier Joan Fontaine Judith Anderson |
| Originalmusik | Franz Waxman |
| Produktionsbolag | Selznick International Pictures |
| År | 1940 |
| Speltid | 130 minuter |
| Land | USA |
| Språk | Engelska |
| Budget | $1 288 000 |
Rebecca är en Oscarvinnande psykologisk thriller från 1940 i regi av Alfred Hitchcock som hans första amerikanska projekt. Rebecca är en omarbetning av Joan Harrison och Robert E. Sherwood från den brittiska författaren Daphne du Mauriers roman med samma namn från 1938. Filmen producerades av David O. Selznick.[1] Skådespelare i filmen är bland annat Laurence Olivier som Maxim de Winter, Joan Fontaine som hans andra fru, och Judith Anderson som hans förra frus hushållerska, Mrs. Danvers.
Filmen är en gotisk berättelse av det kvarvarande minnet av titelkaraktären, vilken fortfarande kontrollerar hennes man, hans nya fru, och hushållerskan i deras bostad, Manderley, långt efter sin död.
Innehåll |
[redigera] Handling
Filmen berättas ur en ung vacker föräldralös kvinnas perspektiv och kan sägas vara indelad i tre delar, varav den mycket suggestiva otäcka mittdelen utgör filmens främsta värde. Joan Fontaine spelar en ung kvinna som arbetar som sällskapsdam till aristokraten Mrs. Van Hopper (Florence Bates).
Hon träffar den rika änklingen och ägaren till det enorma Manderleygodset i Cornwall, Gerorge Fortescue Maximilian "Maxim" de Winter (Laurence Olivier) i Monte Carlo. Via andras skvaller får hon höra att de Winter är helt nedbruten sedan hans hustru, den vackra Rebecca (som haft flicknamnet Hildreth) omkommit i en tragisk olycka. Detta till trots blir de kära i varandra och bestämmer hastigt sig för att gifta sig.
Maxim tar med sin nya fru till sin bostad Manderley. Maxims förste betjänt Mr. Firth behandlar den nya Mrs. de Winter både vänligt och artigt. Så är emellertid inte fallet med herrgårdens kvinnliga chef, Mrs. Danvers (Judith Anderson), en kuslig och dyster alltid mörkklädd kvinna som ständigt talar om den första Mrs. de Winter, Rebecca, som dött ett år tidigare under mystiska omständigheter ombord på en liten båt.
Det visar sig efterhand att Mrs. Danvers är sjukligt besatt av Rebecca på alla sätt och vis, och bevarar och sköter fortfarande om hennes tidigare sovrum. Det är underförstått att hon var Rebeccas piga innan Rebecca gifte sig. Sakta men säkert försöker Mrs. Danvers att bryta ner den nya Mrs. de Winter - vars namn medvetet aldrig omnämns i filmen (vare sig förnamn eller flicknamn). Att Rebecca istället nämns allt mer ofta förstärker i hög grad filmens suggestiva och dunkla egenskap. Slutligen tar Mrs. Danvers steget fullt ut och uppmanar den nya Mrs. de Winter att begå självmord. Detta lyckas så när, men förhindras i sista sekunden av ett skeppsbrott på havet och allmän uppståndelse.
I samband med detta skeppsbrott upptäcker dykare dock den båt som Rebecca använt sig av när hon dog. Detta blir inledningen till filmens tredje fas, ett slags kriminaldrama där Maxim de Winter anklagas för att ha mördat Rebecca. I filmens avslutande scener återkommer berättelsen till det dystra Manderley och Mrs. Danvers.
[redigera] Övrigt
Filmen är med sina 2 timmar och 4 minuter mycket lång för sin årgång och nationalitet (Från Europa finns ett flertal längre filmer redan från 20-talet gjorda av bl a Fritz Lang). Till skillnad från den tidens normala sätt att göra film, tar det tid innan handlingen tar sin egentliga form. M.a.o. man kan missa de första 5-10 minuterna och ändå komma in i handlingen, sådant var åtminstone mycket ovanligt 1940.
Producenten David O. Selznick var 1940 världsberömd efter bl.a. Borta med vinden (1939), men Alfred Hitchkock anses med denna film vara den förste riktige regissören av betydelse i Hollywood. I filmens barndom kunde samma film regisseras av ett otal regissörer, det var producenten som styrde och ställde. Det sättet att göra film, där producenten avskedade och tillsatte regissörer efter eget tycke och smak föll snabbt ihop under åren som följde.
[redigera] Rollista
- Laurence Olivier som 'Maxim' de Winter
- Joan Fontaine som den andra Mrs. de Winter
- George Sanders som Jack Favell
- Judith Anderson som Mrs. Danvers
- Nigel Bruce som Major Giles Lacy
- Reginald Denny som Frank Crawley
- C. Aubrey Smith som Colonel Julyan
- Gladys Cooper som Beatrice Lacy
- Florence Bates som Mrs. Edythe Van Hopper
- Melville Cooper som Coroner
- Leo G. Carroll som Dr. Baker
- Leonard Carey som Ben
- Lumsden Hare som Tabbs
- Edward Fielding som Frith
- Forrester Harvey som Chalcroft
- Mary Williams - The Head Maid
- Keira Tate - The Parlour Maid
- Rose Trace - The Parlour Maid
- Sandra Phillip - The Parlour Maid
- Kelly Sanderton - The Parlour Maid
- Herietta Bodvon - The Housemaid
[redigera] Referenser
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
[redigera] Externa länkar
- Rebecca (film) på Internet Movie Database (engelska)
- TCM Movie Database
|
||||||||||||||||||||
