Från anslutningen till Drottningholmsvägen vid Fridhemsplan skulle leden föras i en tunnel under Kronobergsparken och Sankt Eriksområdet och sedan via en trafikplats över Barnhusviken och nå Torsgatan i höjd med byggnaden för Stockholm Vatten. Vid Torsgatan skulle Rådmansleden försvinna i en lång tunnel under Rådmansgatan, fram till Sveavägen. Sträckningen skulle ha inneburit att Ferdinand Bobergs och Gustaf de Frumeries byggnad för dåvarande gasverket (nu Stockholm Vatten) hade blivit tvungen att rivas.
Barnhusbron, som uppfördes 1968-69, var en del i den framtida trafikplatsen. I projektet för Rådmansleden kallades bron "Tegnérbron" och var en av tre broar över Barnhusviken i en stor trafikplats.[3] Den nya Lidingöbron (invigd 1971) konstruerades med tre körfält i vardera riktningen med tanke på den framtida leden. Orsaken till att Rådmansleden inte byggdes var främst en svängande opinion, brist på medel samt att Storstockholm inte växte befolkningsmässigt i den takt som var förutspådd.