Ferdinand Boberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ferdinand Boberg
Boberg 1903.jpg
Ferdinand Boberg 1903, vid sitt eget hem "Vintra" på Djurgården.
Personfakta
Nationalitet Sverige Svensk
Född 11 april 1860
Födelseplats Falun, Sverige
Död 7 maj 1946 (86 år)
Dödsplats Stockholm, Sverige
Arbeten
Betydande projekt Stockholmsutställningen 1897

Gustaf Ferdinand Boberg, född 11 april 1860 i Falun, död 7 maj 1946 i Stockholm, var en svensk arkitekt och formgivare.

Boberg genomgick, efter studier vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, Konstakademiens arkitekturskola 1882-84 och erhöll vid avgåendet den kungliga medaljen. Därefter följde 1885-86 den första studieresan, till Italien och Frankrike, vilken sedan följdes av flera andra (bland annat England, Frankrike, Spanien 1888 och Tyskland, Frankrike 1889). År 1897 blev han ledamot av Konstakademien. Han var sedan 1888 gift med Anna Scholander som var en känd konstnär.[1]

Innehåll

Biografi[redigera]

Första åren[redigera]

Fadern Lars Gustaf Boberg var gruvfogde och familjen bosatte sig året efter Ferdinand Bobergs födelse i Norberg där fadern blev gruvingenjör vid Kärrgruvan. 11 år gammal flyttade Ferdinand Boberg tillbaka till Falun för att börja vid läroverket där. Efter studentexamen 1878 kom han till Stockholm där han skrevs in vid Kungliga Tekniska Högskolan för att studera vill maskiningenjör. Mötet med flera blivande arkitekter, däribland Isak Gustaf Clason påverkade dock Boberg att andra sina planer och 1882 avlade han istället arkitektexamen.[2]

1882-84 fortsatte han sina studier vid Kungliga Akademien för de fria konsterna. 1885-86 företog han en utlandsresa genom Italien och Frankrike och kom då i kontakt med arkitekturteoretikern och restaureringsarkitekten Eugène Viollet-le-Ducs skrifter. Ett av Bobergs första arbete blev ett hus i Hallsberg åt vännen Carl Larssons svärföräldrar Adolf och Hilda Bergöö.[3]

Redan 1890 framträdde han med en massiv och borgliknande brandstation i Gävle, därpå följde 1892 Stockholms första elektricitetsverk, Brunkebergsverket, vid Regeringsgatan/Smålandsgatan, vars fyndigt komponerade portal väckte stor uppmärksamhet (rivet 1960, portalen flyttad till Tulestationen på Tulegatan) och 1893 Värtagasverket i Hjorthagen, Stockholm, där ritade han mer eller mindre en hel stad med ett 20-tal röda tegelbyggnader. År 1896 följde Skagershults kyrka, 1897 Mosebacke vattentorn i Stockholm och Munktells verkstäder i Eskilstuna. Tillsammans med Gustaf Wickman och Georg Ringström utarbetade han de fyndiga och originella ritningarna till ett nytt riksdagshus på Riddarholmen och till riksbanksbyggnad på Helgeandsholmen. 1903 byggde han till sig och hustrun Anna hemmet "Vintra" på Djurgården, där de bodde till sin emigration till Paris 1925.

Liv och verk[redigera]

Anna och Ferdinand Boberg på Baltiska utställningen i Malmö 1914.
Rosenbad i Stockholm 1902.
NK-varuhuset i Stockholm.
Posthuset i Malmö.
Oakhill på Djurgården.
Waldemarsudde på Djurgården.
Djurgårdsstationen.
Etsningen Regn, ett exempel på Bobergs verksamhet som grafisk konstnär.
Vintra 1903, Boberg på balkongen.

Boberg var en av sin tids främsta svenska arkitekter, även om hans sökande efter nya former blev olika bedömt. Oavsett om han upptog gamla historiska stilar och använde dem för moderna behov eller skapade nya, så var hans behandling fri från schablon, personlig och alltid intresseväckande.

I sina tidigare arbeten, till exempel olika elektricitetsverk och omformarstation för Stockholms elektricitetsverk (Brunkebergsverket, Värtaverket, Tulestationen, Katarinastationen, Djurgårdsstationen) eller Gävle brandstation, betonade han starkt byggnadernas och deras olika delars ändamål och sambandet mellan deras yttre och inre. I sina senare byggen synes han huvudsakligen ha sökt stora samlade massor, kraftfulla och verksamma silhuetter. Detaljer, såsom ornament eller kapitäler, kan vara både fyndiga och smakfulla, festliga i sin fantasistyrka och i sin lekande omväxling.

Boberg ritade även möbler, skåp, pianinon, kakelugnar, vaser, och fat m.m. Bjertorp slott är ett exempel där han både ritade byggnaden, inredningen och många av möblerna. Efter första världskriget blev han allt mindre anlitad – hans stil ansågs föråldrad. Han ägnade en stor del av 1920-talet åt att resa runt i Sverige och dokumentera äldre byggnader. Särskilt intressant är hans stora antal teckningar av vanliga bondgårdar, ekonomibyggnader med mera, som genom tiderna har dokumentats i mycket mindre omfattning än adelns och kyrkans byggnader. Han utförde även etsningar, oftast med arkitekturmotiv (domkyrkorna i Uppsala, Chartres, Toledo m.fl.), men även stämningar (snöväder, ljusskenseffekter).

Därutöver var Boberg en framstående formgivare och som sådan mångsidigt verksam. Han kom att få mycket stor betydelse för den svenska jugenstilens utformning inom konsthantverket. Bobergs möbler i jugend lånar ofta inslag från rokoko och empir. Hans större möbler och spegelramar har ofta en yttäckande rikt skuren dekor av blommer, tallkvistar, kottar eller liknand. Boberg gjorde även förlagor till textilier åt Handarbetets vänner. Han har formgett keramikpjäser för Gustavsberg och Rörstrand, silver för Hallbergs Guldsmeds AB och glas för Kosta och Reijmyre glasbruk.[4]

Efter första världskrigets utbrott minskade beställningarna på nya hus, och Boberg övergick i stället till ett arbete med att dokumentera äldre svenska byggnader. Den ursprungliga avsikten var främst att dokumentera bergslagen och gruvhanteringen men utvigdades efterhand till Svenska bilder, en samling av omkring 3.000 skisser och 1.200 kolteckningar från hela Sverige, främst olika kulturhistoriska byggnader.[5]

Utställningar och andra senare verk[redigera]

Till Stockholmsutställningen 1897 utförde han tillsammans med Fredrik Lilljekvist industrihallen och ensam den smakfulla konsthallen, vidare Kopparbergs bergslags byggnad, maskinhallen, skogsutställningens byggnad och flera småpaviljonger. Därefter ritade han Sveriges paviljong på världsutställningen i Paris 1900, Carlbergska huset i fonden av Vasagatan i Stockholm, nybyggnaden vid Rosenbad (fullbordad 1903) och Centralposthuset (färdigt 1904). Parkudden på Djurgården åt prins Carl byggdes om efter hans planer, han ritade prins Eugens nya utställningshall på Waldemarsudde, sin egen villa på Djurgården och svenska huset på världsutställningen i Saint Louis 1904. I Norberg invigdes 1904 Östra kyrkogårdens gravkapell som Norbergs församling betällt två år tidigare i samband med att en ny kyrkogård anlagts.

År 1906 uppfördes NKs paviljong på Industriutställningen i Norrköping samt posthuset i Malmö (1906). På Konstindustriutställningen 1909 i Stockholm höll Boberg i hela konceptet, från utställningskatalogen till utställningsbyggnaderna. År 1914 anlitades han att än en gång utforma de svenska byggnaderna vid Baltiska utställningen i Malmö. Slutligen kan även nämnas Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden 1913 och Nordiska Kompaniets stora nybygge på Hamngatan i Stockholm (ritningar 1913).

Arbeten (urval, i kronologisk ordning)[redigera]

Se även[redigera]

Litteratur[redigera]

  • Bobergiana: anteckningar av och om Ferdinand Boberg (red. John Nihlén & Ragnar Josephson), Stockholm 1958
  • Ulf Sörenson: Ferdinand Boberg: arkitekten som konstnär, Höganäs 1992, ISBN 91-7024-721-8

Källor[redigera]

  1. ^ Sveriges befolkning 1890, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
  2. ^ Ferdinand Boberg, artikel av Elisabet Hesseborn i Dalarnas hembygdsbok 2001
  3. ^ Ferdinand Boberg, artikel av Elisabet Hesseborn i Dalarnas hembygdsbok 2001
  4. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  5. ^ Ferdinand Boberg, artikel av Elisabet Hesseborn i Dalarnas hembygdsbok 2001

Externa länkar[redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ferdinand_Boberg&oldid=21689405"