STS-41-C

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
STS-41-C
STS-41-C patch.png
Uppdrag 11
Rymdfärja Challenger (5)
Startplats Startplatta 39A vid Kennedy Space Center i Florida
Start 6 april 1984, 08:58 (EST)
Landningsplats Edwards Air Force Base
Landning 13 april 1984, 05:38 (PST)
Färdens tid 6 dagar, 23 timmar, 40 minuter, 7 sekunder
Sträcka 4,619 miljoner km
Varv st
Apogeum 468 km
Perigeum 222 km
Banlutning 28,5°
Besättning
Befälhavare Robert Crippen (3)
Pilot Francis R. Scobee (1)
Uppdragsspecialister George D. Nelson (1)

James van Hoften (1)

Terry J. Hart (1)
STS-41-C-crew-small.jpg
Kronologi
Föregående uppdrag Nästa uppdrag
STS-41-B Sts-41-b-patch.png STS-41-D Sts-41-d-patch.png


STS-41-C var den elfte flygningen i det amerikanska rymdfärjeprogrammet och den femte i ordningen för rymdfärjan Challenger. Det var också den andra flygningen som följde den nya uppdragsnumreringen.

Start och landning[redigera | redigera wikitext]

Starten skedde klockan 08:58 (EST) 6 april 1984 från Pad 39A vid Kennedy Space Center i Florida.

Landningen skedde klockan 05:38 (PST) 13 april 1984 vid Edwards Air Force Base i Kalifornien.

Uppdragets mål[redigera | redigera wikitext]

STS-41-C hade två huvudmål. Ett var att placera LDEF (Long Duration Exposure Facility) i omloppsbana. Denna satellit innehöll 57 olika experiment för att undersöka effekter av långtidsexponering på elektronik, optik och olika material. I januari 1990 plockade STS-32 ner LDEF. Det andra målet var att fånga, reparera och sedan placera tillbaka den trasiga satelliten Solar Max i sin omloppsbana.

Noterbart[redigera | redigera wikitext]

Besättningen hade tagit med sig en IMAXkamera.

Besättning[redigera | redigera wikitext]