STS-41-C
| STS-41-C | ||||||
| Uppdrag | 11 | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Rymdfärja | Challenger (5) | |||||
| Startplats | Startplatta 39A vid Kennedy Space Center i Florida | |||||
| Start | 6 april 1984, 08:58 (EST) | |||||
| Landningsplats | Edwards Air Force Base | |||||
| Landning | 13 april 1984, 05:38 (PST) | |||||
| Färdens tid | 6 dagar, 23 timmar, 40 minuter, 7 sekunder | |||||
| Sträcka | 4,619 miljoner km | |||||
| Varv | st | |||||
| Apogeum | 468 km | |||||
| Perigeum | 222 km | |||||
| Banlutning | 28,5° | |||||
| Besättning | ||||||
| Befälhavare | Robert L. Crippen (3) | |||||
| Pilot | Francis R. Scobee (1) | |||||
| Uppdragsspecialister | George D. Nelson (1) Terry J. Hart (1) |
|||||
| Kronologi | ||||||
|
||||||
STS-41-C var den elfte flygningen i det amerikanska rymdfärjeprogrammet och den femte i ordningen för rymdfärjan Challenger. Det var också den andra flygningen som följde den nya uppdragsnumreringen.
Innehåll |
Start och landning [redigera]
Starten skedde klockan 08:58 (EST) 6 april 1984 från Pad 39A vid Kennedy Space Center i Florida.
Landningen skedde klockan 05:38 (PST) 13 april 1984 vid Edwards Air Force Base i Kalifornien.
Uppdragets mål [redigera]
STS-41-C hade två huvudmål. Ett var att placera LDEF (Long Duration Exposure Facility) i omloppsbana. Denna satellit innehöll 57 olika experiment för att undersöka effekter av långtidsexponering på elektronik, optik och olika material. I januari 1990 plockade STS-32 ner LDEF. Det andra målet var att fånga, reparera och sedan placera tillbaka den trasiga satelliten Solar Max i sin omloppsbanna.
Noterbart [redigera]
Besättningen hade tagit med sig en IMAXkamera.
Besättning [redigera]
- Robert L. Crippen (3), befälhavare
- Francis R. Scobee (1), pilot
- George D. Nelson (1), uppdragsspecialist
- James D. A. van Hoften (1), uppdragsspecialist
- Terry J. Hart (1), uppdragsspecialist
|
||||||||