Sankta Ingrid av Skänninge

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ingrid Elofsdotter
Ingrid Elofsdotter
Ruinerna efter Sankta Ingrids kloster i Skänninge
Sankta Ingrid av Skänninge
Död 9 september 1282
Vördas inom svenskt romersk-katolskt
Helgedom Vadstena klosterkyrka

Sankta Ingrid av Skänninge, eller bara Sankta Ingrid, Ingrid Elofsdotter, död i Skänningen 9 september 1282, är ett svenskt romersk-katolskt helgon. Hon var grundaren av Skänninge nunnekloster.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ingrid var dotter till en östgötsk högfrälseman, Elof, om vilken man inte vet mycket mer än att han med sin hustru begravdes i Alvastra kloster. Hennes släkt, Elofssönernas ätt, tillhörde rikets dåvarande högsta aristokrati. Hon var syster till ordensriddaren Johan Elofsson och godsägaren Anders Elofsson. De fyra syskonens Förutom fädernegodsen ägde ätten också gårdar i Ottenby på Öland. Johan Elofsson var riddare av Tyska Orden i Livland och svärfar till Upplandslagmannen och riddaren Birger Persson, heliga Birgittas far. Ingrid gifte sig med en riddare, möjligen en herr Sigge, som avled senast 6 april 1271.

Ingrid blev som änka medlem i dominikanorden. Hon tillhörde en krets av fromma kvinnor kring dominikanen Petrus de Dacia, som då var lektor i Skänninge konvent, och anlade tillsammans med denna grupp kvinnor, bland dem hennes syster Kristina, dominikanordens dräkt och började följa dess regler. Petrus beskriver i ett av sina brev det asketiska liv med mystiska upplevelser som levdes av en av hans "andliga döttrar", som tros ha varit Ingrid.

Hon grundade dominikansystrakonventet i Skänninge omkring 1272, men till en början var klostret informellt och inte officielt godkänt. Hon lyckades efter flera personliga besök i Rom utverka påven Martin IV:s godkännande för klostret. Enligt en långt senare källa ska hon även ha vallfärdat till Jerusalem. Ingrid åtföljdes på i varje fall en pilgrimsfärd av Mechtild.

Klostergrundandet understöddes ekonomiskt av hennes bröder Anders och Johan, av vilka den sistnämnde var ordensriddare i Tyska orden. Först 1281 kunde klostret bli formellt invigt. Hon avled året därpå.

Hennes brorsdotter Kristina var gift med upplandslagmannen Birger Persson i hans första äktenskap. Man har därför antagit att Ingrid var ett föredöme och en viktig inspirationskälla för Birgers dotter i hans andra äktenskap: Heliga Birgitta.

Kanonisering[redigera | redigera wikitext]

Ingrid dog 1282. Hon blev efter sin död föremål för helgondyrkan, men hon var inte officiellt erkänd som helgon utan fungerade snarare som ett så kallat lokalhelgon. När hennes släkting, heliga Birgitta, blev officielt helgonförklarad år 1391, började man vidta åtgärder för att också få Ingrid formellt helgonförklarad.

konsiliet i Konstanz 1414 försökte man förgäves från svensk håll utverka hennes kanonisation. 1499 lyckades man dock utverka påve Alexander IV:s tillstånd om skrinläggning av hennes reliker, vilket ägde rum 1507.[1] Relikerna ska ha förvarats i Skänningeklostret och efter reformationen flyttats till Heliga Birgittas relikskrin i Vadstena klosterkyrka.

Kraniemysteriet[redigera | redigera wikitext]

1645 besöktes kyrkan av den franske balettmästaren Antoine de Beaulieu, vilken stal ett kranium från relikskrinet i tron att det var Heliga Birgittas kranium. Han blev därefter rädd att som enda katolik i sällskapet misstänkas för brottet och överlämnade tre år senare kraniet till den franske ambassadören Gaspard Coignet de la Thullerie. Denne tog med sig kraniet till Frankrike och skänkte det kort för sin död till kyrkan i Courson-les-Carrières i Bourgogne. Kraniet gavs 1959 till birgittinklosteret i Uden i Nederländerna, där det i dag ställs ut som Heliga Birgittas kranium.[2][3] Om det i själva verket rör sig om Ingrids kranium, är idag okänt. Däremot visar en C14-datering av relikerna i Heliga Birgittas skrin att ett kranium i skrinet kan vara från 1200-talet.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 1097 
  2. ^ DNA skriver historia - Forskning & Framsteg
  3. ^ Birgittas stulna skalle, en kriminalgåta på väg att lösas? - Barbro Lindqvist, Signum
  4. ^ Sveriges Radio