Romersk-katolska kyrkan

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Katolik)
Hoppa till: navigering, sök
Katolska kyrkan
Grundad Första århundradet e. Kr.
Typ Kristet trossamfund
Juridisk status Internationellt rättssubjekt
Säte Heliga stolen
Plats Vatikanstaten belägen i Rom, Italien
Position 41°54′08″N 12°27′12″E / 41.902185°N 12.453379°Ö / 41.902185; 12.453379Koordinater: 41°54′08″N 12°27′12″E / 41.902185°N 12.453379°Ö / 41.902185; 12.453379
Betjänad region Världen
Medlemmar 1,2 miljarder [1]
Officiella språk Latin
Påve Franciskus
Kardinal-
statssekreterare
Pietro Parolin
Nyckelpersoner Kardinalskollegiet, biskopskollegiet
Huvudorgan Romerska kurian
Webbplats Vatican.va
Tidning L'Osservatore Romano
Nyhetsutskick Acta Apostolicae Sedis
För andra betydelser, se katolska kyrkan (olika betydelser) och katolicism.
Denna artikel är en del i Wikipedias serie om

Vatican Tiber View 2003-06-08.jpg
Peterskyrkan i Vatikanstaten, Rom.

 
Organisation
Påven: Franciskus
Heliga stolen  · Vatikanstaten
Kardinalskollegiet  · Biskopskollegiet
Ekumeniska koncilier  · Kanoniska rätten
Latinska kyrkan  · Katolska östkyrkor
Bakgrund
Tio budorden · Katolicism · Kyrkohistoria
Apostolisk succession · Kyrkofäderna
Kyrkolärare · Jesu: korsfästelse, uppståndelse, himmelsfärd; Maria
Teologi
Treenigheten: Fadern, sonen, helig ande
Frälsning · Dop · Bibeln · Sakramenten
Apologetik · Mariologi · Helgon
Liturgi
Trosbekännelsen  · Bön · Eukaristin
Bibelkanon · Liturgiskt år

Riter: romersk, armenisk, alexandrinsk, byzantisk, antiokensk, västsyrisk, östsyrisk

Katolska kyrkan i Sverige
Stockholms katolska stift  · Biskop Anders Arborelius  · Kyrkohistoria  · Katolska domkyrkan  · Newmaninstitutet  · Caritas Sverige  · Vikariatet för de östkatolska kyrkorna  · Nordiska biskopskonferensen
Stockholms katolska stifts heraldiska vapen

Katolska kyrkan, även kallad romersk-katolska kyrkan, är världens största kristna kyrka och religiösa samfund med över 1,2 miljarder medlemmar.[1] Som en av världens största och äldsta institutioner, grundad första århundradet e. Kr., har den haft avgörande roll i Västvärldens utveckling. Kyrkan organiseras av biskopar ledda av biskopen av Rom, känd som påven, med hjälp av kuria och kardinaler. Nuvarande påve är Franciskus. Anhängarna, omfattande samtliga 23 självbestämmande delkyrkor i full gemenskap med påven, kallas katoliker.

Påve Franciskus, biskop av Rom och katolska kyrkans ledare.

Katolska kyrkan anser sig sig vara grundad av Jesus Kristus och räknar sina biskopar som Jesu lärjungars direkta efterföljare, varav aposteln Petrus högsta ansvarsuppdrag den Heliga stolen än i dag genom påveämbetet anser sig förvalta.

Förutom dygder som tro, hopp och kärlek, att förkunna evangeliet och utöva barmhärtighet, ingår i katolskt trosliv sju sakrament: dopet, konfirmationen, eukaristin, försoningen, de sjukas smörjelse, ordinationen och äktenskapet. Kyrkan vördar särskilt Jesu mor jungfru Maria såsom Guds moder. Utöver detta varierar betoning på teologi, doktrin och liturgi inom olika katolska delkyrkor och religiösa institut, inklusive munk- och nunneordnar.

Kyrkan uppmanar till goda gärningar. Bland annat genom katolsk sociallära till stöd för sjuka, fattiga, äldre, svaga och utsatta. Hon är världens största icke statligt organiserade givare av utbildning och hälsovård, med ett världsomspännande nätverk av katolska barnhem, skolor, universitet, sjukhus och välgörenhetsorganisationer.

Katolska kyrkan har vidare både präglats av och inspirerat västerländsk filosofi, vetenskap, konst och kultur under två årtusenden. Under medeltiden ersatte hon Romarriket som Europas enande kraft.

Katolska kyrkan har existerat i Sverige sedan 800-talet och företräds i nutid formellt genom Stockholms katolska stift.

Organisation och demografi[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan organiseras av 186 kardinaler och över 5000 biskopar ledda av biskopen av Rom, känd som påven, med romerska kurian som huvudorgan. Nuvarande påve är Franciskus.

Därutöver omfattas 412 236 präster, 721 935 nunnor och 335 502 lekmannamissionärer.

Katolska kyrkan kyrkan driver världen över cirka 70 544 förskolor, 92 847 grundskolor och 43 591 gymnasieskolor. I kyrkans välgörenhetsarbete ingår cirka 5 305 sjukhus, 18 179 kliniker, 17 223 ålderdomshem och handikappsboenden samt 9 882 barnhem för föräldrarlösa.[1]

Över hälften av alla kristna i världen är katoliker. De tillhör i egenskap av detta en av världens mest förföljda religiösa tillhörigheter, särskilt i Mellanöstern, med en av världens största enskilda religiösa diasporor som följd.

Teologi och liturgi[redigera | redigera wikitext]

Denna artikel är en del i serien

Korset på Heliga gravens kyrka i den kristna delen av Jerusalem. Många kristna anser att det är platsen där Jesus korsfästes.

 
Jesus Kristus
Jesu liv enligt Nya testamentet · Uppståndelsen · Påsk
Grundande
Kyrka · Apostlarna · Guds rike · Evangelium · Tidsaxel · Paulus · Petrus
Bibeln
Gamla Testamentet · Nya Testamentet ·
Kanon · Apokryferna
Teologi
Frälsning · Dop · Treenighetsläran · Fadern · Sonen · Den Helige Ande · Teologihistoria · Mariologi · Apologetik
Historia och traditioner
Kyrkofäderna · Konstantin · Koncilier · Trosbekännelserna · Mission · Stora schismen 1054 · Korståg · Reformationen · Motreformationen
Riktningar
Allmänt
Predikan · Bön · Ekumenik · Musik · Konst · Liturgi och riter · Kalender · Symboler
P christianity.svg Kristendomsportalen

Religion
Religious syms.svg

Den katolska tron är i sin helhet officiellt utlagd i Katolska kyrkans katekes. Se nedan under Källor.

Gud[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gud

Människan kan enligt katolsk tro få kunskap om Gud på två sätt: genom förnuftet och uppenbarelse. Genom förnuftet kan alla människor nå kunskap om att Gud skapar och upprätthåller världen[2] samt är dess yttersta källa och mål.[3] Men Gud har också enligt katolsk tro uppenbarat sig för mänskligheten på olika sätt genom historien. Inte bara som skapare och upprätthållare, utan också som kärlek, och såsom treenig. Att Gud är treenig betyder att Gud är en men tar sig uttryck i tre personer: Fader, Son och helig Ande, som alla delar samma enda gudomliga natur.

Jesus Kristus[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Jesus

Katolska kyrkan lär att Gud, som är kärlek, har sänt sin ende son – sitt Ord (grekiska: Λόγος), treenighetens andra person – till mänskligheten. Gud, som enligt katolsk tro skapade människorna till sin avbild, utgav sin son till mänskligheten för att människans synder (bortvändhet från Gud) skulle förlåtas och världen därmed räddas eller, som det också kallas i detta sammanhang, frälsas. Han har blivit människa ”genom den helige Ande, av jungfru Maria[4] så att människorna, å sin sida, ska kunna upptas i Guds inre, treeniga liv och kärlek.

Guds son blev människa i Jesus från Nasaret. Jesus verkade offentligt under ett antal år runt år 30 i den då romerska provinsen Palestina, och blev korsfäst när Pontius Pilatus var romersk ståthållare där. Han återuppstod från de döda, undervisade under fyrtio dagar apostlarna, och uppsteg till himlen. Han sitter nu ”på Faderns högra sida”,[5] vilket betyder att han blivit förhärligad av Fader, treenighetens första person.

Kristus är enligt katolsk tro sann Gud och sann människa med både mänsklig och gudomlig natur samtidigt i en person, Jesus Kristus.

Peterskyrkan i skymningsljus. Peterskyrkan, som är Katolska kyrkans huvudkyrka, är belägen i Vatikanstaten i Rom, Italien.
Interiör med altare i Peterskyrkan.

Kyrkan[redigera | redigera wikitext]

Jesus samlade lärjungar omkring sig och av dessa utsåg tolv män till apostlar. Dessa lärjungar och apostlar är enligt katolsk tro den urcell som sedan blev hans kyrka. Helig Ande ”utgöts” på den första pingsten, vilket räknas som kyrkans egentliga grundande. I apostlaskaran hade Petrus ett särskilt uppdrag,[6] ett uppdrag som biskopen av Rom, känd som påven, för vidare.

Katolsk teologi anger flera namn för kyrkan. Ett är ”Kristi kropp”[7] – kyrkan är Kristi lemmar på jorden sedan hans upptagning till himlen. Ett annat är ”Kristi brud”[8] – kyrkan är det nya Israel, de trogna, ständigt inväntande sin brudgums, Jesus Kristus, återkomst i härlighet på den så kallade yttersta dagen. Ett tredje namn är ”de heligas gemenskap” (communio sanctorum)[9] – de som genom dopet är upptagna i Kristi kropp har också del i hans helighet. De som i denna mening är heliga sägs kunna vara på tre olika stadier i sin själavandring mot målet, ibland refererat till som det himmelska Jerusalem: på jorden (”den stridande kyrkan”), i skärselden eller i fullbordan i himlen.

Kyrkan, Kristi kropp, ”subsisterar”, vilket betyder ungefär "förverkligas", enligt katolsk tro i katolska kyrkan,[10] men kommer också till uttryck om än på ofullständigt sätt i andra kyrkogemenskaper, varav de ortodoxa kyrkorna står särskilt nära.[11]

Maria[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Jungfru Maria

Jungfru Maria vördas i hela katolska kyrkan som det främsta av helgonen. Maria är enligt katolsk lära Jesu mor, och attribueras därför också Guds moder i tiden. Katolska kyrkan lär också att Maria är född utan arvsynd samt kroppsligen upptagen och krönt i himlen. Hon anses av katolska kyrkan vara den första människa som nått det himmelska målet, och vördas som en förebild och förebedjerska.

Sakrament[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sakrament

Katolska kyrkans katekes beskriver sakrament på följande vis: ”Sakramenten är tecken som kan uppfattas med våra sinnen (ord och handlingar) och som är tillgängliga för vår mänskliga natur så som vi nu känner den. De meddelar på ett verksamt sätt den nåd som de betecknar i kraft av Kristi handlande och den helige Andes makt.”[12]

I katolska kyrkan finns sju sakrament:

Historia[redigera | redigera wikitext]

För katolska kyrkans historia i Sverige, se Katolska kyrkan i Sverige.

Antiken och romartiden[redigera | redigera wikitext]

Begreppet katolska kyrkan nämns för första gången i ett brev från Ignatios av Antiochia (död cirka 107) och ordet ”katolsk” (grekiska: καθολικός) kan härledas från orden kata (från, enligt) och holos (det hela) och översätts ofta med ’universell’, ’allmännelig’ eller ’allmän’.

Efter en period av sporadisk men intensiv förföljelse från de romerska ledarna, deklarerade Konstantin den store år 313 religionsfrihet i det romerska riket genom det milanesiska toleransediktet. Konstantin mottog enligt traditionen dopet på sin dödsbädd, och kallades den ”förste kristne kejsaren” av Lactantius och Eusebios.

Under medeltiden spreds den latinska kristendomen över västra och norra Europa. Under denna tid formades teologin av skolastiken, framför allt av teologen Thomas av Aquino. Under samma tid bildades också olika typer av klosterordnar som kom att få stor betydelse. Till dem hörde de så kallade tiggarordnarna: dominikanordenfranciskanorden och karmelitorden.

Splittringen mellan Väst- och Östrom 395 ledde till en gradvis separation av Väst- och Östkyrkan. Efter Västroms fall 476 försvårades kommunikationen mellan väst och öst ytterligare.

Katolsk nunna på motorcykel.

Medeltiden och renässansen[redigera | redigera wikitext]

Den medeltida kyrkan präglades av kontroverser kring hennes inflytande i Europa, samtidigt som den feodala maktuppdelningen under perioden medförde att somliga furstar gjorde anspråk på politiskt inflytande över kyrkan och dess rikedomar.

Östliga schismen 1054[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Östliga schismen

År 1054 inträffade den stora östliga schismen, en schism med den västliga och östliga kristenheten, vars brytning blev definitiv då påvens sändebud lämnade en bannbullaaltaret i Hagia Sofia i Konstantinopel. Sedan dess har den romerska och de ortodoxa kyrkorna varit skilda åt, även om samtal mellan kyrkorna återupptagits på senare tid.

Västliga schismen 1378-1417[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Västliga schismen

Sekelskiftet 1300 firades som jubelår i Rom, men det kommande århundradet skulle innebära bekymmer för kyrkans integritet. Förbindelserna med tysk-romerska kejsarmakten motsvarades inte av den franska kungamakten, som skulle visa sig vara mindre beskedlig.

I början av 1300-talet krävde kung Filip IV att de franska biskoparna skulle betala tribut, ungefär detsamma som extraskatt, något som katolska kyrkan i Frankrike tidigare frivilligt gjort, men nu ville alltså Filip tvinga fram skatt. Då kyrkan traditionellt varit skattebefriad, protesterade påve Bonifatius VIII mot detta världsliga krav genom en bulla, Unam sanctam 1302, i vilken han hävdade kyrkan andliga överhöghet över furstarna. Filip ignorerade denna bulla med stöd av det franska prästerskapet, och beskattade kyrkan i alla fall. Bonifatius VIII svarade med att bannlysa Filip, som i sin tur kontrade med att 1303 låta tillfångata den 68-årige påven. Han befriades snart, men dog samma år och i hans ställe valdes en fransman till påve. Bonifatius VIII omedelbare efterträdare var dock Benedictus XI (1303-1304) Den av kungen valde Clemens V slog sig 1309 på Filips initiativ ned i Avignon i Frankrike istället för i Rom. Där kom påvarna, samtliga fransmän, sedan att residera fram till 1377 under starkt inflytande av den franska kungamakten, något som kom att kallas påvarnas babyloniska fångenskap. En av många som försökte förmå påven att flytta tillbaka till Rom var svenskan Birgitta. Hon hann emellertid gå ur tiden innan det förverkligades.

Filips åtgärder slutade inte med detta. När han hade kontrollen över den påvliga förvaltningsapparaten använde han sig av sin makt för att lägga beslag på tempelherrarnas vid denna tid ansenliga förmögenhet.

Det var inte bara detta som försvagade kyrkan; det finns fler faktorer bakom nedgången. Korstågen hade misslyckats och det innebar en väsentlig prestigeförlust för kyrkan och påvemakten. Andra anledningar till sänkt anseende var det moraliska och kunskapsmässiga förfallet inom den kyrkliga organisationen.

1377 återvände påven till Rom, men dog året därpå. Då valdes en ny påve i Rom, men parallellt med det även en i Avignon. Under den stora västliga schismen 1378-1417 fanns alltså två påvar. 1409 försökte man genom ett kyrkomöte i Pisa lösa schismen genom att avsätta bägge påvarna och istället välja en ny. De två tidigare vägrade dock att finna sig i detta och plötsligt hade kyrkan tre påvar. Schismen löstes 1417, men då var den högmedeltida kyrkans internationella anseende skadat. Under schismen hade de nationellt avgränsade katolska kyrkorna närmat sig respektive kungamakt, vilket också beredde marken för reformationen.

Reformationstiden[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Reformationen

Reformationen under 1500-talet gjorde att den katolska kyrkan förlorade i inflytande i stora delar av norra Europa. Kyrkan samlade sig till motreformation vid Konciliet i Trient 15451563 varvid den omorganiserades och nya ordnar bildades varav till exempel Jesuitorden.

Vid tiden för de stora koloniseringarna kom katolicismen att spridas via spansk och portugisisk kolonisation till Latinamerika, Afrika och Indien.

Efter Andra Vatikankonciliet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Andra Vatikankonciliet

Andra Vatikankonciliet (1962–1965) hade stor betydelse för hur katolska kyrkan skulle förhålla sig till det moderna samhället och omvärlden. Det anses av många vara 1900-talets viktigaste kyrkohistoriska händelse och en av de viktigaste händelserna i den katolska kyrkans historia. Företrädare för liberala inriktningar förespråkade en radikal reformation av kyrkan för att möta en ökande sekulariserad omvärld, medan mer konservativa argumenterade för bevarandet av traditioner.

Andra Vatikankonciliet producerade fyra konstitutioner, nio dekret och tre deklarationer. Efter konciliet deltar katolska kyrkan mer i ekumeniskt arbete.

Andra Vatikankonciliet skapade en debatt om huruvida katolska kyrkans doktriner eller dogma ändrats.

1969 införde påve Paulus VI en ny mässordning för den Latinska delkyrkan. Som följd kan gudstjänst i den romerska riten numera firas på andra språk än latin, som dock förblir den latinska kyrkans normerande språk också i liturgin. Den 7 juli 2007 förklarade påve Benedictus XVI i sin skrivelse Summorum pontificum att den romerska ritens äldre form förblir en levande och aktuell del av den katolska kyrkans gudstjänstliv.

Ekumenik[redigera | redigera wikitext]

Katolska kyrkan menar sig vara den av Kristus enda, sanna, grundade kyrkan. Protestantisk ekumenik av det slag som bland annat den svenske teologen Nathan Söderblom stod för, kallad grenteorin, som ser varje kyrka som jämbördig, är därför oförenlig med katolsk lära. Fram till 1950-talet avvisades således ekumenik av protestantiskt slag.

Påve Johannes XXIII och Andra Vatikankonciliet införde ny praxis som mera tog fasta på goda relationer med andra kristna än på läroskillnaderna. Bön med icke-katoliker tilläts i kontrast till tidigare kyrkolag.

Vatikanens Troskongregation arbetar bland annat med ekumenik med de protestantiska och ortodoxa kyrkorna. Dokumentet Responsa ad quaestiones (2007), som bär kardinal William Joseph Levadas signum, hänvisar till vad som beslutades under Andra Vatikankonciliet och därefter åter fastslagits av Vatikanen upprepade gånger, senast i dokumentet Dominus Iesus (2000). Responsa ad quaestiones fastslår att samfund utanför katolska kyrkan inte uppfyller villkoren som kyrkor i egentlig mening, undantaget ortodoxa kyrkor som upprätthåller den katolska synen på sakramenten och prästämbetet. Där upprepar också katolska kyrkan klagomål mot de protestantiska kyrkosamfundens sakramentssyn. När det gäller ekumeniska diskussioner hävdas det i dokumentet att ”dialog bara är konstruktiv om deltagarna visar trohet mot den katolska identiteten”.

Bland utmaningarna i relationerna mellan katolska kyrkan och de protestantiska kyrkorna, däribland Svenska kyrkan, under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, ingår till exempel Svenska kyrkans öppnade för välsignandet av samkönade parrelationer 2005 .[13]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Katolska församlingar i Sverige i urval[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] http://www.globalpost.com/dispatch/news/afp/130310/the-roman-catholic-church-facts-and-figures
  2. ^ Romarbrevet 1:20.
  3. ^ Gud refereras traditionellt till som ”Han” i katolska kyrkan. Gud anses dock vara varken man eller kvinna, även om man menar att såväl manliga som kvinnliga egenskaper återspeglar något av Guds egenskaper. Se Katolska kyrkans katekes, § 370.
  4. ^ Nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen
  5. ^ Nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen
  6. ^ Matteusevangeliet 16:18.
  7. ^ Jfr. Till exempel Första Korintierbrevet 12:27.
  8. ^ Jfr. Till exempel Uppenbarelseboken 21:2.
  9. ^ Jfr. Till exempel Första Petrusbrevet 1:15f.
  10. ^ Lumen gentium, 8:1.
  11. ^ Se till exempel dokumenten Dominus Iesus och Responsa ad quaestiones.
  12. ^ ”Kristi verk i liturgin (1084)”. Katolska kyrkans katekes. http://www.katekesen.se/index.htm?kkk1066-.htm#1084. 
  13. ^ http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/km/2005/nyheter/nyheter-03.shtm

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]