Senaten för Finland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kejserliga senaten för Finland, även kallad senaten, var namnet på den kansliorganisation som bistod regeringsmakten i Finland under den ryska tiden. Regeringsmakten utövades formellt i konselj där generalguvernören som kejsarens ställföreträdare fattade beslut i de ärenden som framlades från detta kansli. Rådsmöten i konselj hölls löpande från det att Finland blivit ett ryskt storfurstendöme 1809, men det var först från 1816 som kansliorganisationen börjar kallas kejserlig senat.

Senaten fungerade både som regering och som högsta domstol. För dessa ändamål fanns ett ekonomidepartement respektive ett justitiedepartement. I sin egenskap av storfurstens ställföreträdare i Finland var det generalguvernören som agerade ordförande i senatens konseljer och meddelade kejserlig sanktion. Från och med 1822 fanns det också två vice ordförande, en för ekonomidepartementet och en för justitiedepartementet. I praktiken var det den vice ordföranden i ekonomidepartementet som var Finlands regeringschef.

Efter kejsarens abdikation till följd av den ryska revolutionen 1917 tog senaten över alla regeringsbestyr i Finland och den 6 december förklarade Pehr Evind Svinhufvuds senat landet för självständigt. Det självständiga Finlands första regeringsform antogs 1919, och senatens ekonomidepartement bytte därefter namn till statsrådet, medan justitiedepartementet blev Finlands högsta domstol.

Vice ordförande för senatens ekonomidepartement[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]