Nikolaj II av Ryssland
| Nikolaus II | |
|---|---|
 |
|
| Nikolaj II 1898. | |
|
|
|
| Regeringstid | 20 oktober (N.S. 1 november) 1894 – 15 mars 1917 |
| Kröning | 14 maj (N.S. 26 maj) 1896 |
| Företrädare | Alexander III |
| Efterträdare | Monarkin avskaffas De facto: Georgij Lvov (ordförande för den provisoriska regeringen) |
| Gemål | Alexandra av Hessen |
| Barn | Storfurstinnan Olga Storfurstinnan Tatiana Storfurstinnan Maria Storfurstinnan Anastasia Aleksej Nikolajevitj |
| Ätt | Romanov |
| Far | Alexander III |
| Mor | Dagmar av Danmark |
| Född | 6 maj 1868 (N.S. 18 maj) Tsarskoje Selo, Sankt Petersburg, Ryska imperiet |
| Död | 17 juli 1918 (50 år) Jekaterinburg, Ryska SFSR |
| Namnteckning |  |
.jpg)
Nikolaj II, Nikolaj Aleksandrovitj Romanov (ryska: Николай Александрович Романов), försvenskat Nikolaus II, född 6 maj 1868 (G.S.; 18 maj N.S.), död 17 juli 1918 (avrättad), var kejsare av Ryssland, kung av Polen, storfurste av Finland och hertig av Holstein-Gottorp 1894-1917.
Nikolaj II tillhörde det ryska kejserliga huset Holstein-Gottorp-Romanov och var son till Alexander III av Ryssland och Dagmar av Danmark. Han hade fyra syskon: Georg Aleksandrovitj (född 1871), Michail Aleksandrovitj (född 1878), Xenia Alexandrovna (född 1875) och Olga Alexandrovna (född 1882).
Nikolaj II var Rysslands sista monark och han avrättades tillsammans med sin familj i juli 1918 av bolsjevikerna ett halvår efter att de tagit makten i huvudstaden genom oktoberrevolutionen 1917.
Hans fullständiga titel inkluderade: Nikolaus, av Guds nåde, Kejsare och självhärskare över allt Ryssland, Moskva, Kiev, Vladimir, Novgorod, tsar av Astrachan, tsar av Polen, tsar av Sibirien, tsar av Tauriska Chernosesus, tsar av Georgien, herre till Pskov, storfurste av Smolensk, Litauen, Volynien, Podolien och Finland, furste av Estland, Livland,[1] Kurland och Semgallen, Samogitien, Białystok, Karelen, Tver, Jugorien, Perm, Vyatka etc etc.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Nikolaj II tillträdde tronen 1 november 1894 efter sin far Alexander III:s död, och han abdikerade i februari 1917. Han gifte sig, trots varningar om lämpligheten, med Alexandra av Hessen 1894. Paret fick fyra döttrar och en son. Sonen Aleksej Nikolajevitj led av hemofili (blödarsjuka) som av allt att döma ärvts från modern. Predikanten och helbrägdagöraren Grigorij Rasputin hade en till synes välgörande verkan på Aleksej och fick därigenom ett stort inflytande över tsarfamiljen.
Vid Nikolajs kröning i Moskva 1896 uppstod panik bland människomassorna, och många människor trampades ihjäl. Detta togs som ett dåligt omen. Nikolajs regeringstid präglades också av olyckor, bland annat Rysk-japanska kriget då den ryska Stillahavsflottan sänktes av japanska flottstyrkor 1904. Tsaren beslutade då att skicka den ryska Östersjöflottan till Stilla Havet. När Östersjöflottan äntligen kom fram 1905 förintades dock även den. Detta var givetvis en stor prestigeförlust. Tsarens ställning undergrävdes ytterligare när hans kompetente premiärminister Pjotr Stolypin mördades i Kiev 1911. De svaga ministrar som följde och munken Rasputins tilltagande inflytande gjorde Nikolaj allt mer impopulär.
Utrikespolitiskt lyckades Nikolaj länge hålla goda relationer med Wilhelm II av Tyskland, trots det fransk-rysk-brittiska förbundet från 1907 (trippelententen). Under första världskriget (1914–18) led de ryska styrkorna enorma förluster mot Tyskland och Österrike-Ungern. Detta medförde att missnöjet i armén ökade och att moralen sjönk, men det var inte bara de väpnade styrkorna som led. Folket var missnöjt med den misär de levde i, och det blev inte bättre av att Ryssland led nederlag efter nederlag.
Antisemitiska pogromer [redigera]
Under Nikolajs regeringstid genomfördes en mängd pogromer mot Rysslands judiska befolkning. Dessa pogromer finansierades av inrikesdepartementet.[2] Tsaren tvingades formellt att ta avstånd från de väpnade grupper som med våld försökte tvinga bort judarna från städer och byar, men uttryckte privat beundran för de ryssar som brukade våld mot judarna och såg även antisemitismen som ett sätt att öka stödet för den egna regimen.[3]
Stockholm 1909 [redigera]
Nikolaj II besökte Stockholm 1909 och blev den 26 juni föremål för ett misslyckat attentat i Kungsträdgården, det så kallade Wångska attentatet, då ungsocialisten Hjalmar Wång avlossade ett skott mot vad han trott var tsaren, men som i själva verket var en högt uppsatt officer, Otto Ludvig Beckman. Strax efter kulan träffat Beckman tog Wång sitt eget liv genom att skjuta sig själv i huvudet.[4][5][6]
Abdikation och avrättning [redigera]
Starka socialistiska revolutionära stämningar spred sig i storstäderna, och den 23 februari 1917 utbröt Februarirevolutionen som ledde till tsardömets avskaffande. Nikolaj tvingades att på sina egna och sin sjuke son vägnar abdikera till förmån för sin yngre bror Michail Aleksandrovitj. Storfurst Michail var dock politiskt ointresserad och när hans säkerhet inte kunde garanteras av den tillträdande provisoriska regeringen avstod han tronen redan dagen därpå.
Den 17 juli 1918 avrättades Nikolaj II och hans familj utanför Jekaterinburg på order av Sverdlov. Bolsjevikerna hade från början planerat att ställa tsaren inför rätta för sina brott mot det ryska folket, men då vita trupper drog fram emot Jekaterinburg togs det snabba beslutet att avrätta tsarfamiljen direkt, hellre än att riskera att han fritogs. Avrättningen kommenderades av Tjekisten Jurovskij. Denna berättar senare i sina memoarer om den där natten i juli 1918. Bland annat att den unge Alexej, som låg på golvet i en blodpöl men fortfarande andades, trots sin svåra blödarsjuka, avrättades av Jurovskij själv med två skott i huvudet. Allt som allt så tog avrättningen 20 minuter, detta delvis pga rökbildningen som uppstod i rummet till följd av arkebuseringen. Exekutionärerna var tvungna att utrymma rummet för att få bukt med röken. När de senare åter gick in i rummet så upptäckte de att det fortfarande var människor där inne som var vid liv, bl.a. några av tsarens döttrar. Det visade sig senare att flickorna varit så svåra att ha ihjäl av den anledningen att de hade diamanter isydda i sina korsetter, som fungerade som en slags rustning. Man stack i stället ihjäl tsardöttrarna, eller krossade deras skallar med pistolkolvar. Enligt Jurovskijs egna redogörelser, så var flertalet av mannarna som utförde morden kraftigt berusade, och var otroligt klumpiga när de genomförde avrättningen. När alla var döda så lastades kropparna på en lastbil och transporterades till en tidigare utvald plats. Där klädde man av liken,och stal värdesaker som de hade på sig. Man hällde svavelsyra och fotogen över kropparna och brände dem sedan. Kvarlevorna begravdes i en grund grav som inte upptäcktes förrän 1989.
Identifiering och upprättelse [redigera]
År 1989 återfanns tsarfamiljens kvarlevor, vilka identifierades 1991. Utförliga DNA-tester gjordes i Ryssland, USA och England som övertygade forskarna om att det verkligen var tsarfamiljen man hittat, även om resultatet ifrågasatts. Enligt vetenskapliga undersökningar gjorda i USA under William Maples ledning, saknades också just kvarlevorna av Anastasia samt brodern Aleksej. En annan undersökning av kvarlevorna gjord i Ryssland kom däremot fram till slutsatsen att det inte var Anastasia, utan hennes syster Marias kvarlevor som saknades. De två saknade barnen återfanns senare och identifierades slutligen 2008. Alexejs och Anastasias kvarlevor hade genomgått en hård behandling, man hade försökt bränna dem och förstöra dem med syra. Försöken misslyckades och kvarlevorna grävdes istället ner.[7] Efter kommunismens fall fick Nikolaj II och hans familj den 17 juli 1998 riktiga begravningar i S:t Petersburg. Den rysk-ortodoxa kyrkan helgonförklarade 2001 tsarfamiljen. 1 oktober 2008 fastslog Rysslands högsta domstol att mordet på den avgångne tsaren Nikolaj II var olagligt.[8]
Barn [redigera]
Källor [redigera]
- Sveriges statskalender för år 1899, [Bihang : utdrag ur Norges statskalender], utgifven efter Kongl. Majt:ts nådigste förordnande af Dess Vetenskaps-Akademi, P. A. Norstedt & Söner, Stockholm 1898 s. 18
- Lyons, Marvin, Nicholas II, The Last Tsar, London, Routledge & Kegan Paul, 1974
- Massie, Robert, Nicholas och Alexandra, London 1967
- Radzinskij, Eduard, "Herre, fräls och försona Ryssland..." Nikolaj II - hans liv och död, 1993.
- ^ http://runeberg.org/nfcc/0762.html
- ^ http://www.friends-partners.org/partners/beyond-the-pale/english/36.html
- ^ Figes, Orlando (1996), 'A People's Tragedy: The Russian Revolution, 1891–1924', pp. 197–8, Pimlico(1997)
- ^ Henrikson, Alf, Svensk historia, Bonniers, 1966, ISBN 91-0-047053-8, sid 839
- ^ ”Leon Larsson - idolen som blev förrädare”. http://hem.passagen.se/minata/dav/dav_16_jun.html.
- ^ ”Det Wångska attentatet, Den 26 juni 1909”. http://www.truls.org/micke/spblogg/WangskaAttentatet.pdf. Anarkistiska Pamflettförlaget, Stockholm 2009
- ^ History International: Secrets of the Romanovs
- ^ ”"Ryska HD: Tsarmorden var olagliga"”. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1810877.svd. Svenska Dagbladet, 1 oktober 2008]
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Nikolaj II av Ryssland
- Историко-документальная выставка "1917 год. Мифы революций" (ryska)
- «Последний император России» (ryska)
| Företrädare: Alexander III av Ryssland |
Rysslands statsöverhuvud 1894–1917 |
Efterträdare: Georgij Lvov |
| Kejsare av Ryssland 1894–1917 |
Efterträdare: Titeln avskaffades |
|
| Storfurste av Finland 1894–1917 |
Efterträdare: Titeln avskaffades |
|
| Finlands statsöverhuvud 1894–1917 |
Efterträdare: Pehr Evind Svinhufvud |
|
| Monarkin avskaffad | Pretendenter till Rysslands tron 15 mars 1917–17 juli 1918 |
Efterträdare: Kirill Vladimirovitj |
