Shanghai Masters 2011

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Shanghai Masters
Turneringsinformation
Typ Rankingturnering
Rankingpoäng 7000
Tidpunkt 5 - 11 september 2011
Arena Shanghai Grand Stage
Plats Shanghai
Land Kina
Prispengar £ 350 000
Till segraren £ 65 000
Vinnare
Regerande mästare Ali Carter
Vinnare Mark Selby
Finalist Mark Williams

Shanghai Masters 2011 (Bank of Communication Shanghai Masters[1]) var en rankingturnering i snooker som spelades mellan 5 och 11 september 2011 i Shanghai Grand Stage i Shanghai, Kina. Totala prispotten var £ 350 000, varav £ 65 000 gick till segraren[2]. Mark Selby vann turneringen efter att ha slagit Mark Williams i finalen med 10-9, efter att ha legat under med 7-9. Det var Selbys andra rankingtitel i karriären.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Final[redigera | redigera wikitext]

Final: Bäst av 19 frames. Domare: Eirian Williams
Shanghai Grand Stage, Shanghai, Kina, 11 september 2011
Mark Selby
England England
10 - 9 Mark Williams
Wales Wales
Eftermiddag: 74–75, 58–42, (113) 115–0, 38–76, 83–1, 0–132 (132), 84–55, 95–0, 45–68
Kväll: 55–25, 37–64, 63–42, 5–69, 39–70, 42–75, 6–81, 83–48, 78–60, 63–0
113 Högsta break 132
1 Centuries 1
4 50+ breaks 4

Huvudturnering[redigera | redigera wikitext]

  Wildcard-omgång:
Bäst av 9 frames
Första omgången:
Bäst av 9 frames
Andra omgången:
Bäst av 9 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 9 frames
Semifinaler:
Bäst av 11 frames
Final:
Bäst av 19 frames
                                           
        England Ali Carter 4  
        England Mark King 5  
   England Mark King 5  
   Irland Fergal O'Brien 3  
 Irland Fergal O'Brien 5    England Peter Ebdon 3
 Iran Hossein Vafaei 1    Irland Fergal O'Brien 5  
   England Mark King 5  
   England Anthony Hamilton 2  
 Thailand James Wattana 5    England Ronnie O'Sullivan 5  
 Kina Jin Long 1    Thailand James Wattana 1  
   England Ronnie O'Sullivan 3
   England Anthony Hamilton 5  
 England Anthony Hamilton 5    Skottland Stephen Maguire 4
 Kina Li Hang 0    England Anthony Hamilton 5  
   England Mark King 0  
   England Mark Selby 6  
 Wales Dominic Dale 5    England Shaun Murphy 5  
 Kina Cao Xinlong 3    Wales Dominic Dale 4  
   England Shaun Murphy 5
   Nordirland Mark Allen 4  
        Nordirland Mark Allen 5
        Wales Ryan Day 2  
   England Shaun Murphy 4
   England Mark Selby 5  
 England Jack Lisowski 5    England Jamie Cope 5  
 Kina Rouzi Maimaiti 2    England Jack Lisowski 3  
   England Jamie Cope 0
   England Mark Selby 5  
 England Nigel Bond 5    England Mark Selby 5
 Thailand T. Thirap'boon 2    England Nigel Bond 3  
   England Mark Selby 10
   Wales Mark Williams 9
        Wales Mark Williams 5  
        England Andrew Higginson 0  
   Wales Mark Williams 5  
   England Robert Milkins 1  
 England Robert Milkins 5    Skottland Stephen Hendry 1
 Kina Tang Jun 0    England Robert Milkins 5  
   Wales Mark Williams 5  
   Wales Matthew Stevens 0  
        Wales Matthew Stevens 5  
        England Stephen Lee 2  
   Wales Matthew Stevens 5
   England Martin Gould 1  
        Kina Ding Junhui 3
        England Martin Gould 5  
   Wales Mark Williams 6
   Australien Neil Robertson 5  
        Australien Neil Robertson 5  
        Kina Liang Wenbo 1  
   Australien Neil Robertson 5
   England Michael Holt 2  
 England Michael Holt 5    Skottland Graeme Dott 2
 Kina Cai Jianzhong 3    England Michael Holt 5  
   Australien Neil Robertson 5
   Skottland John Higgins 2  
        England Judd Trump 1  
        England Stuart Bingham 5  
   England Stuart Bingham 2
   Skottland John Higgins 5  
        Skottland John Higgins 5
        England Mark Davis 2  

Wildcard-omgång[redigera | redigera wikitext]

De åtta lägst rankade av de spelare som kvalificerat sig för turneringen fick spela en wildcard-omgång mot åtta asiatiska spelare. Vinnarna kvalificerade sig för huvudturneringen[3]. Ingen av de åtta wildcarden lyckades dock vinna sin match.

Kval[redigera | redigera wikitext]

I kvalet deltog de 82 av de 83 spelare på Main Touren som inte var rankade bland topp-16, och därmed inte kvalificerade för huvudturneringen. Igor Figueiredo deltog inte i kvalet[4].

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bank of Communication Sponsor Shanghai Event
  2. ^ Prize Money
  3. ^ Provisional format of play
  4. ^ Shanghai Masters qualifiers

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]