Shanghai Masters 2011

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Shanghai Masters
Turneringsinformation
Typ Rankingturnering
Rankingpoäng 7000
Tidpunkt 5 - 11 september 2011
Arena Shanghai Grand Stage
Plats Shanghai
Land Kina
Prispengar £ 350 000
Till segraren £ 65 000
Regerande mästare Ali Carter
Vinnare
Vinnare Mark Selby
Finalist Mark Williams

Shanghai Masters 2011 (Bank of Communication Shanghai Masters[1]) var en rankingturnering i snooker som spelades mellan 5 och 11 september 2011 i Shanghai Grand Stage i Shanghai, Kina. Totala prispotten var £ 350 000, varav £ 65 000 gick till segraren[2]. Mark Selby vann turneringen efter att ha slagit Mark Williams i finalen med 10-9, efter att ha legat under med 7-9. Det var Selbys andra rankingtitel i karriären.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Final[redigera | redigera wikitext]

Final: Bäst av 19 frames. Domare: Eirian Williams
Shanghai Grand Stage, Shanghai, Kina, 11 september 2011
Mark Selby
England England
10 - 9 Mark Williams
Wales Wales
Eftermiddag: 74–75, 58–42, (113) 115–0, 38–76, 83–1, 0–132 (132), 84–55, 95–0, 45–68
Kväll: 55–25, 37–64, 63–42, 5–69, 39–70, 42–75, 6–81, 83–48, 78–60, 63–0
113 Högsta break 132
1 Centuries 1
4 50+ breaks 4

Huvudturnering[redigera | redigera wikitext]

  Wildcard-omgång:
Bäst av 9 frames
Första omgången:
Bäst av 9 frames
Andra omgången:
Bäst av 9 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 9 frames
Semifinaler:
Bäst av 11 frames
Final:
Bäst av 19 frames
                                           
         England Ali Carter  4  
         England Mark King  5  
   England Mark King  5  
   Irland Fergal O'Brien  3  
 Irland Fergal O'Brien  5    England Peter Ebdon  3
 Iran Hossein Vafaei  1    Irland Fergal O'Brien  5  
   England Mark King  5  
   England Anthony Hamilton  2  
 Thailand James Wattana  5    England Ronnie O'Sullivan  5  
 Kina Jin Long  1    Thailand James Wattana  1  
   England Ronnie O'Sullivan  3
   England Anthony Hamilton  5  
 England Anthony Hamilton  5    Skottland Stephen Maguire  4
 Kina Li Hang  0    England Anthony Hamilton  5  
   England Mark King  0  
   England Mark Selby  6  
 Wales Dominic Dale  5    England Shaun Murphy  5  
 Kina Cao Xinlong  3    Wales Dominic Dale  4  
   England Shaun Murphy  5
   Nordirland Mark Allen  4  
         Nordirland Mark Allen  5
         Wales Ryan Day  2  
   England Shaun Murphy  4
   England Mark Selby  5  
 England Jack Lisowski  5    England Jamie Cope  5  
 Kina Rouzi Maimaiti  2    England Jack Lisowski  3  
   England Jamie Cope  0
   England Mark Selby  5  
 England Nigel Bond  5    England Mark Selby  5
 Thailand T. Thirap'boon  2    England Nigel Bond  3  
   England Mark Selby  10
   Wales Mark Williams  9
         Wales Mark Williams  5  
         England Andrew Higginson  0  
   Wales Mark Williams  5  
   England Robert Milkins  1  
 England Robert Milkins  5    Skottland Stephen Hendry  1
 Kina Tang Jun  0    England Robert Milkins  5  
   Wales Mark Williams  5  
   Wales Matthew Stevens  0  
         Wales Matthew Stevens  5  
         England Stephen Lee  2  
   Wales Matthew Stevens  5
   England Martin Gould  1  
         Kina Ding Junhui  3
         England Martin Gould  5  
   Wales Mark Williams  6
   Australien Neil Robertson  5  
         Australien Neil Robertson  5  
         Kina Liang Wenbo  1  
   Australien Neil Robertson  5
   England Michael Holt  2  
 England Michael Holt  5    Skottland Graeme Dott  2
 Kina Cai Jianzhong  3    England Michael Holt  5  
   Australien Neil Robertson  5
   Skottland John Higgins  2  
         England Judd Trump  1  
         England Stuart Bingham  5  
   England Stuart Bingham  2
   Skottland John Higgins  5  
         Skottland John Higgins  5
         England Mark Davis  2  

Wildcard-omgång[redigera | redigera wikitext]

De åtta lägst rankade av de spelare som kvalificerat sig för turneringen fick spela en wildcard-omgång mot åtta asiatiska spelare. Vinnarna kvalificerade sig för huvudturneringen[3]. Ingen av de åtta wildcarden lyckades dock vinna sin match.

Kval[redigera | redigera wikitext]

I kvalet deltog de 82 av de 83 spelare på Main Touren som inte var rankade bland topp-16, och därmed inte kvalificerade för huvudturneringen. Igor Figueiredo deltog inte i kvalet[4].

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bank of Communication Sponsor Shanghai Event
  2. ^ Prize Money
  3. ^ Provisional format of play
  4. ^ Shanghai Masters qualifiers

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]