Självskadebeteende

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andelen fall av självskador, rapporterade av myndigheter, i världen år 2004 per 100 000 invånare.
Ett utbrett sätt att skada sig själv vid NSSI är att skära sig i armen.

Självskadebeteende (NSSI, nonsuicidal self-injury) är ett självdestruktivt beteende som innebär att någon avsiktligt och upprepade gånger utsätter sig för självskada av psykiska orsaker som inte är socialt accepterade i personens miljö. Självskadebeteende skiljer sig från självmordsförsök genom att det inte finns en (medveten) avsikt att sluta sitt liv. Det är snarare en fråga om att kanalisera självhat och övermäktiga negativa känslor, men kan beroende på sammanhang ha varierande orsaker och kan för somliga föregripa en självmordskris. Att medvetet skada sig själv känslomässigt kallas självdestruktivt beteende. Ingetdera är någon psykisk diagnos, utan ingår som symtom på flera psykiska störningar.

Självskadebeteende innebär att utsätta sig själv för smärta genom att till exempel skära sig själv, bränna sig själv eller förgifta sig själv. Nio av tio som vårdas på sjukhus för självskadebeteende har skadat sig själv genom förgiftning, till exempel med läkemedel.[1] Många med självskadebeteenden saknar dock uppsåt att skada sig själva så mycket att det uppstår behov av att söka sjukvård.

Personer med självskadebeteenden är ofta ungdomar av båda könen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Självskadebeteende har rapporterats genom stora delar av historien men har på senare tid blivit allt mer belyst genom media och forskning.[2] Karl Menninger beskrev på 1930-talet några fall som han kallade "handledsskärandesyndrom" (wrist cutting syndrome).[3]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Förekomsten för beteendet varierar stort bland studier, alltifrån 4% -5,9% hos vuxna samt 13–23,2% hos tonåringar.[4]

Flickor i tonåren och unga kvinnor är de som överväger i den psykiatriska vården. Inom kriminalvården förekommer det oftast bland yngre män. Pojkar i ungomen och yngre män brukar vara mer aggressivt självskadande än kvinnorna.[5]

Symtom på många diagnoser[redigera | redigera wikitext]

Beteendet beskrivs ofta i media, men är ingen vedertagen diagnos i den standardiserde diagnosmanualen ICD-10. I den amerikanska DSM-IV föreslogs det som symtom på borderline personlighetsstörning. DSM-5 har dock tagit med självskadebeteende som egen diagnos.[6] Det råder ingen fullständig samsyn om frågan huruvida självskadebeteende mer eller mindre alltid är en egen diagnos eller ett symtom på en annan psykisk störning.[7] Betraktas det som en egen diagnos uppträder det i så fall ofta med andra diagnoser.

Självskadebeteende förekommer vid ett flertal psykiska diagnoser. Masochism, posttraumatiskt stressyndrom, dissociativa störningar, bipolär sjukdom, psykos, uppförandestörning och hjärnskador kan samtliga uppträda med självskadande eller viljan att bli skadad eller utsätta sig för smärta.[3] Borderline personlighetsstörning och depression och autismspektrumstörning är andra vanliga diagnoser vid självskadebeteende.[8]

Trikotillomani, dermatillomani, nagelbitning med mera kan i vardagligt tal anses för självskadebeteende, men räknas normalt inte in. Inte heller ätstörningar eller substansmissbruk gör det, men kan också ses i samma ljus.

Orsaker till självskadande utan avsikt att dö[redigera | redigera wikitext]

I vissa fall föregriper självskadebeteende självmordsförsök. I andra fall har självskadebeteendet inga suicida drag.

Trots den ökade kunskapen om att NSSI förekommer är det oklart just varför vissa människor skadar sig själva. Det finns många olika teorier som försöker förklara och kategorisera NSSI, men man har ännu inte kommit överens om hur man bäst beskriver beteendet.[9] Människor med beteendet kan inte själva fullt förstå varför de skadar sig.[10]

McKenzie et al., (2014) tar upp hur komplicerat det kan vara att förklara NSSI. Ifall man utgår ifrån att en grundläggande princip i mänskligt beteende är att maximera njutning och minimera smärta (hedoni) så verkar det ologiskt att medvetet skada sig själv. Samtidigt kan man tolka självmord som att avsluta all smärta, då blir det allt mer komplicerat att förstå sig på varför personer utsätter sig för smärta utan avsikt att dö.

Många studier har försökt förklara beteendet genom att undersöka vilka olika funktioner NSSI kan ha. Hill et al., (2011) hänvisar till Connors (1996) där han föreslår att funktionerna kan delas upp i fyra kategorier: återskapande av barndomstrauma (återupplevande), uttryck av känslor och behov, rationalisering av sig själv, och hantering av dissociativa processer. McKenzie et al., (2014) vill dock dela upp det i fem kategorier: ett alternativ till mer plågsamma situationer, förändra ens sociala omgivning, avstyra negativa tankar och känslor, ändra sin syn på en själv, samt en metod att sätta igång olika psykofysiologiska reaktioner, till exempel ändring i endogena opiater. Victor et al., (2012) undersöker även NSSI som ett missbruk.

Det finns en hel del olika synsätt och teorier, men ett stort förekommande perspektiv på NSSI är en känsloreglerande funktion,[11], det vill säga att det blir en metod för att hantera oönskade situationer, känslor och tankar.

Det finns åtskilliga orsaker till varför personer utövar NSSI. Det är svårt att fastställa någon enhetlig anledning då det vanligtvis är mycket individuellt,[12] men det finns några orsaker som kontinuerligt dyker upp bland studier: personlig historik, kommunikation, hantering av lidande, påverka omgivningen eller missbruk av alkohol och droger.

Personlig historik[redigera | redigera wikitext]

Taliaferro et al., (2012) utför en anonym enkätundersökning på 61 330 studenter i Minnesota, USA för att försöka urskilja faktorer hos tonåringar med ett självskadebeteende. I deras studie kommer de fram till att hopplöshet, ångest, depression och misshandel medför högst risk för NSSI. Andra källor påvisar samband med sexuella övergrepp, samt psykiska och övriga fysiska övergrepp som riskfaktorer.[13]

Kommunikation[redigera | redigera wikitext]

Vikten av kommunikation, eller snarare bristen på densamma, tas ofta upp i samband med självskadebeteende. NSSI förklaras i vissa fall både objektivt och subjektivt som ett sätt att kommunicera där det inte finns ord som räcker till eller då det inte finns något annat sätt att visa hur man faktiskt mår. Svårigheten att, i ord, berätta och prata om ens situation.[14] [15]

I likhet med denna orsak, visar flera studier att dålig kontakt med sina föräldrar samt saknad kontakt med utomstående vuxna är en stor riskfaktor som kan leda till NSSI.[16] [17] [18] [19]

Hantering av lidande[redigera | redigera wikitext]

Ännu en vanlig förklaring till NSSI från både subjektiva och objektiva källor är att NSSI är ett sätt att hantera sitt själsliga lidande. Att klara av den situation man finner sig i.

Självbild[redigera | redigera wikitext]

Många brukare pratar om att självskadandet ingår i ett komplex av klander mot sig själv. En anledning till att de tillgriper NSSI är då personen anser sig förtjäna att bli straffad, ett hat emot en själv.

Skam- och skuldkänslor är vanliga känslor som personer vill komma undan och fly ifrån, då ser de NSSI som ett hjälpmedel. När man känner på sig att man har gjort någonting fel, man har kanske svikit sig själv och personer i sin omgivning, attackerar vissa personer sig själva i ett försök att antingen fly undan dessa känslor eller att rätta till situationen. Ifall de straffar sig själv har de, på något plan, återfått sin självbild efter att de svikit sina egna principer.[20].

När de bestämmer sig för att exempelvis skära sig själv kan de inleda en process där de bryter ner sin egen självbild, till en självbild där de endast ser sig som något kroppsligt. Man är inte längre någon individ med ansvar, sociala relationer eller skyldigheter, utan endast ett objekt av kött och blod. De lyfter bort eventuella ansvar, plågsamma känslor och tankar.[21]

Distrahering[redigera | redigera wikitext]

En förklaring och orsak till användandet av NSSI är att genom dess utförande så kan de förleda uppmärksamhet från smärtsamma känslor och tankar. De tvingas att fokusera på någonting annat som är orelaterat till sin plåga. De byter ut psykiskt lidande till fysisk smärta.[22] I andra fall förklarar personer med självskadebeteende handlingen med att de vill känna någonting, även om det är smärta.[23]

Påverka omgivningen[redigera | redigera wikitext]

Att utföra NSSI kan vara ett försök att förändra sin sociala omvärld. När ens omgivning får reda på att personen skadar sig själv framkallar detta ofta ett mer omsorgsfullt beteende.[24] Detta är grunden till det vanliga tankesättet att de behöver uppmärksamhet och att det är ett rop på hjälp.

Godkänd ursäkt[redigera | redigera wikitext]

Det har visat sig att en del tar till NSSI för att ta sig ur en situation som de anser kommer vara mer stressfull och obehaglig än självskadebeteendet i sig. Det kan vara att man får en ”godkänd” ursäkt att inte delta i simövningen i skolan till att man tas in på sjukhus för vårdande, och slipper en situation man då anser kommer vara mer påfrestande.[25]

Missbruk[redigera | redigera wikitext]

En teori om NSSI är kopplingen till drogmissbruk och dess beroendeframkallande effekt. Victor et al., (2012) kom fram till att det både finns likheter och skillnader. Två grupper jämfördes, en grupp med personer som enbart använde sig av NSSI och en grupp som enbart använde sig av substansdroger. Det visade sig finnas ett stort begär att bruka, antingen NSSI eller substansdroger, i båda grupperna, dock var begäret hos personer med substansdrogshistorik större. En annan viktig skillnad mellan användandet av substanser mot NSSI var att NSSI används nästan enbart i koppling till negativa känslor medan droger användes kontinuerligt i både negativa och positiva situationer.

Det finns vissa kopplingar mellan sambandet med självskadande och droger då ett flertal studier har hittat en ökad risk för NSSI i samband med alkoholintag.[26] [27]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ TT. "Skador och förgiftningar behandlade i sluten vård 2011", Socialstyrelsen, 2012.
  2. ^ McKenzie, K.C., Gross, J.J. (2014). Nonsuicidal Self-Injury: An Emotion Regulation Perspective. Psychopathology, February 2014 (in press)
  3. ^ [a b] McAllister, Margaret (2003). ”Multiple meanings of self harm: A critical review”. International Journal of Mental Health Nursing "12" (3): sid. 177–185. doi:10.1046/j.1440-0979.2003.00287.x. ISSN 1447-0349. 
  4. ^ McKenzie, K.C., Gross, J.J. (2014). Nonsuicidal Self-Injury: An Emotion Regulation Perspective. Psychopathology, February 2014 (in press)
  5. ^ http://www.regionhalland.se/PageFiles/39473/Sj%C3%A4lvskadebeteende%20Therese%20Eriksson.pdf
  6. ^ http://www.medscape.com/viewarticle/803884_15
  7. ^ http://www.medscape.com/viewarticle/803884_15
  8. ^ http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=S
  9. ^ Victor, S.E., Glenn, C.R., Klonsky, E.D. (2012). Is non-suicidal self-injury and “addiction”? A comparison of craving in substance use and non-suicidal self-injury. Psychiatry Research, 197, 73-77
  10. ^ Hill, K., Dallos, R. (2011). Young people’s stories of self-harm: A narrative study. Clinical Child Psychology and Psychiatry, 17 (3), 459-475
  11. ^ McKenzie, K.C., Gross, J.J. (2014). Nonsuicidal Self-Injury: An Emotion Regulation Perspective. Psychopathology, February 2014 (in press)
  12. ^ Hill, K., Dallos, R. (2011). Young people’s stories of self-harm: A narrative study. Clinical Child Psychology and Psychiatry, 17 (3), 459-475
  13. ^ http://www.regionhalland.se/PageFiles/39473/Sj%C3%A4lvskadebeteende%20Therese%20Eriksson.pdf
  14. ^ Hill, K., Dallos, R. (2011). Young people’s stories of self-harm: A narrative study. Clinical Child Psychology and Psychiatry, 17 (3), 459-475
  15. ^ McKenzie, K.C., Gross, J.J. (2014). Nonsuicidal Self-Injury: An Emotion Regulation Perspective. Psychopathology, February 2014 (in press)
  16. ^ Hill, K., Dallos, R. (2011). Young people’s stories of self-harm: A narrative study. Clinical Child Psychology and Psychiatry, 17 (3), 459-475
  17. ^ Taliaferro, L.A., Muehlenkamp, J.J., Borowsky, I.W., McMorris, B.J., Kugler, K.C. (2012). Factors Distinguishing Youth Who Report Self-Injurious Behavior: A Population-Based Sample. Academic Pediatrics, 12 (3), 205-213
  18. ^ Tuisku, V., Kiviruusu, O., Pelkonen, M., Karlsson, L., Strandholm, T., Marttunen, M. (2014). Depressed adolescents as young adults – Predictors of suicide attempt and non-suicidal self-injury during an 8-year follow-up. Journal of Affective Disorders, 152-154, 313-319
  19. ^ McKenzie, K.C., Gross, J.J. (2014). Nonsuicidal Self-Injury: An Emotion Regulation Perspective. Psychopathology, February 2014 (in press)
  20. ^ McKenzie, K.C., Gross, J.J. (2014). Nonsuicidal Self-Injury: An Emotion Regulation Perspective. Psychopathology, February 2014 (in press)
  21. ^ McKenzie, K.C., Gross, J.J. (2014). Nonsuicidal Self-Injury: An Emotion Regulation Perspective. Psychopathology, February 2014 (in press)
  22. ^ McKenzie, K.C., Gross, J.J. (2014). Nonsuicidal Self-Injury: An Emotion Regulation Perspective. Psychopathology, February 2014 (in press)
  23. ^ McKenzie, K.C., Gross, J.J. (2014). Nonsuicidal Self-Injury: An Emotion Regulation Perspective. Psychopathology, February 2014 (in press)
  24. ^ McKenzie, K.C., Gross, J.J. (2014). Nonsuicidal Self-Injury: An Emotion Regulation Perspective. Psychopathology, February 2014 (in press)
  25. ^ McKenzie, K.C., Gross, J.J. (2014). Nonsuicidal Self-Injury: An Emotion Regulation Perspective. Psychopathology, February 2014 (in press)
  26. ^ Tuisku, V., Kiviruusu, O., Pelkonen, M., Karlsson, L., Strandholm, T., Marttunen, M. (2014). Depressed adolescents as young adults – Predictors of suicide attempt and non-suicidal self-injury during an 8-year follow-up. Journal of Affective Disorders, 152-154, 313-319
  27. ^ Taliaferro, L.A., Muehlenkamp, J.J., Borowsky, I.W., McMorris, B.J., Kugler, K.C. (2012). Factors Distinguishing Youth Who Report Self-Injurious Behavior: A Population-Based Sample. Academic Pediatrics, 12 (3), 205-213

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]