Stor-Iran

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Stor-Iran (persiska: ایران بزرگ Irān-e Bozorg, eller ایران‌زمین Irān-zamīn) är den iranska kultursfärens och de iranska folkens geografiska utbredning i Asien. Det omfattar i stort sett det område som sträcker sig över den iranska högplatån från Kaukasus och Kurdistan i väst till Indusfloden och Transoxanien i öst. Detta territorium överensstämmer också med de geografiska gränser som de persiska rikena akemeniderna och sassaniderna styrde över under antiken. Akemeniderna grundade den första persiska statsbildningen och är i iranskt självmedvetande grundvalen för persisk kultur och identitet.

Geografiskt och kulturellt inkluderar Stor-Iran hela den iranska högplatån och sträcker sig från södra Uzbekistan och Pakistan i väst till östra Syrien och Ossetien i nordväst.

Encyclopaedia Iranica använder termen "Iranian Cultural Continent"[1] med syfte på ett större landområde, även innefattande Indien, Levanten och Anatolien (Turkiet) som har varit under betydande iransk kulturell påverkan.

Stor-Iran överensstämmer sålunda med den historiska förståelsen av det medelpersiska begreppet Ēranshahr ("Det iranska området") som omfattar samma område som anges ovan. Under många perioder har just Centralasien och inte Pars (Persien) varit den iranska kulturens kärnland, till exempel under parther, samanider och timurider. Den nypersiska litteraturen hade sin renässans på 900-talet i de centralasiatiska städerna Bukhara, Samarkand och Merv.

Zoroastrismen var under lång tid dominerande religion i Stor-Iran.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Boss, Shira J. (1993). ”Ecyclopaedia Iranica”. Columbia College Today. http://www.college.columbia.edu/cct/nov03/features5.php. Läst 2008-07-12.