Svart skogssnigel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svart skogssnigel
Svart skogssnigel (Arion ater)
Svart skogssnigel (Arion ater)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Blötdjur
Mollusca
Klass Snäckor
Gastropoda
Underklass Orthogastropoda
Överordning Heterobranchia
Ordning Lungsnäckor
Pulmonata
Underordning Eupulmonata
Infraordning Sniglar
Stylommatophora
Överfamilj Arionoidea
Familj Skogssniglar
Arionidae
Släkte Arion
Art Svart skogssnigel
A. ater
Vetenskapligt namn
§ Arion ater
Auktor Linnaeus, 1758
Brun variant av svart skogssnigel
Brun variant av svart skogssnigel
Hitta fler artiklar om djur med

Svart skogssnigel (Arion ater) är en art i familjen skogssniglar.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Den svarta skogssnigeln kan bli 10 till 15 centimeter lång. Likt de andra medlemmarna i klassen snäckor som tillhör gruppen sniglar saknar den yttre skal. Huvudet har fyra tentakler, vilka fungerar som lukt- och känselorgan. Ytterst på de två längsta tentaklerna sitter också snigelns ögon. Manteln är tydligt markerad och dess yta är något kornig. Hålet på sidan är snigelns andningshål. Den bakre kroppsändan är utan köl och har en rundad fot. Krypsulan är muskulös och slemmig. Vanligtvis är den svart på ryggen och på sidorna, men den kan även vara vit, gråvit eller brun. Den senare variationen misstas idag ofta för spansk skogssnigel.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den svarta skogssnigeln finns i södra Skandinavien, på brittiska öarna, Island, i norra Tyskland, Polen och västra Baltikum. Den har också oavsiktligt introducerats till delar av Nordamerika.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den svarta skogssnigeln är ganska vanlig i Sverige upp till Dalarna.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Den svarta skogssnigel utnyttjar regnigt väder för att förflytta sig över annars torra områden, och man kan då hitta dem på vägarna. När det är fuktigt kan den vara aktiv på dagen, men när det är torrt är den mest aktiv på natten. Den äter främst växter, frukt och svamp, men också ruttnande döda djur om den träffar på dem. Också av växtmaterialet föredrar den redan delvis förmultnat sådant. Bland dess fiender finns igelkott, mullvadar, en del rovlevande skalbaggar och vissa fåglar.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Den svarta skogssnigeln är hermafrodit, men måste para sig för att äggen skall bli befruktade. Detta sker oftast under varma, fuktiga nätter på sommaren. Äggen grävs ner i marken och det tar några veckor innan de kläcks. Om äggen läggs sent på året så övervintrar de till nästa vår. De nykläckta ungarna liknar de vuxna djuren, de är bara mycket mindre. När de vuxit till cirka 2,5 centimeter blir de könsmogna.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Skogsniglar användes förr i Sverige som smörjfett för vagnshjul och träaxlar, dokumenterat sedan åtminstone 1700-talet.[1] Svarta skogssniglar är ätliga (om än kanske inte aptitliga), men det rekommenderas inte att äta dem delvis pga bekämpningsmedel i stadsmiljö där de är oönskade, men även eftersom de kan bära på fransk hjärtmask.[2]

Status[redigera | redigera wikitext]

Den svarta skogssnigeln är inte hotad. På sina håll bekämpas den med gift, trots att den olikt den spanska skogssnigeln inte är någon stor skadegörare.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Vad jag finner i skogen, Håkan Elmquist & Nikolai Scharff, Prisma, 2008.