Sven Brandel (arkitekt)

Från Wikipedia
Sven Brandel
FöddSven Adolf Brandel
30 juli 1886
Lunds stadsförsamling i dåvarande Malmöhus län
Död24 oktober 1931 (45 år)
Engelbrekts församling, Stockholm
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragArkitekt
MakaDagny Tidemand
(g. 1919–1924; skild)
Marit Widén
(g. 1926–1931; hans död)
FöräldrarSven Adolf Brandel
Alma Christina Busch

Sven Adolf Brandel, född 30 juli 1886 i Lunds stadsförsamling i dåvarande Malmöhus län, död 24 oktober 1931 i Engelbrekts församling i Stockholm[1], var en svensk arkitekt.

Sven Brandel var son till skolmannen Sven Adolf Brandel och Alma Christina Busch.[2]

Efter mogenhetsexamen i Växjö 1905 började Brandel på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 1906 och avlade arkitektexamen där 1910. Han studerade också vid Konsthögskolan. Brandel var praktiserande arkitekt i Helsingfors 1910–1913 och i Stockholm 1913–1931. Han var tjänstgörande arkitekt utom stat i Byggnadsstyrelsen 1919–1931, amanuens hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakadamien 1919–1925 samt extra antikvarie och föredragande i byggnadsärenden där 1925–1931.[2] Som amanuens vid Statens historiska museum från 1917 skapade han bland annat den arkitektoniska ramen kring Birgittautställningen 1918.[3]

Brandel ledde restaureringarna av ett större antal äldre kyrkor, bland annat i Östra Ryd, Täby, Värmdö, Färentuna, Årsunda, Östhammar, Enåker, Frösön, Hacksta, Akebäck, Väte, Ås, Västra Skedvi, Härkeberga, Kärrbo, Fittja, Vallby och Råbelöv samt restaureringen av gamla apoteket i Visby. Brandel ledde även flera arkeologiska ruinutgrävningar, däribland Stäkeholm vid Västervik. Denna ruin konserverade han och anordnade som ruinpark. Brandel utförde även ritningar till nybyggen, däribland Rödöns och Ramsta kyrkor.[3]

Brandel utgav tre delar av det konsthistoriska verket Sveriges kyrkor som avhandlade Klara kyrka i Stockholm och kyrkorna i Danderyds skeppslag samt även en bok om den medeltida borgen Bjärkaholm, som han delvis grävt ut själv. Han utgav också flera mindre skrifter, däribland en uppsats om nyupptäckta kalkmålerier i svenska kyrkor, tryckt i den tyska tidskriften Die Denkmalpflege för år 1931.[3]Han var ledamot av Svenska Teknologföreningen 1907–1922 och riddare av Vasaorden (RVO).[2]

Sven Brandel var 1919–1924 gift med Dagny Tidemand (1897–1931),[1] bördig från Norge och omgift med Knut Posse.[4][5] År 1926 gifte han sig med Marit Widén (1903–1988),[1] dotter till landshövding Johan Widén och Ellen Murray[2] samt omgift med disponenten Einar Hedenlund.[6]

Sven Brandel avled barnlös[2] och är begravd på Värmdö kyrkogård.[7]

Bilder

  • Ramsta kyrka
    Ramsta kyrka
  • Rödöns kyrka
    Rödöns kyrka

Källor

  1. ^ [a b c] Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  2. ^ [a b c d e] Indebetou Govert, Hylander Erik, red (1937). Svenska teknologföreningen 1861-1936: biografier. D. 2, Födelseåren 1885-1914 : jämte bihang: förteckning över personer utexaminerade från Teknologiska institutet och Tekniska högskolan 1827-1935. Stockholm: Svenska teknologföreningen [distributör]. sid. 798. Libris 287443 
  3. ^ [a b c] Sven Brandel död, Bengt Thordeman, Dagens Nyheter måndagen 26 oktober 1931.
  4. ^ Elgenstierna Gustaf, red (2002). Riddarhusets stamtavlor (Version 3.0). Stockholm: Riddarhusdirektionen. Libris 8846085 
  5. ^ Rotemannen 2 (Version 2.0). Stockholm: Stadsarkivet. 2015. Libris 18750450 
  6. ^ Sveriges befolkning 1950. Arkiv Digital 
  7. ^ Begravda i Sverige (Version 2.0). Sundbyberg: Sveriges släktforskarförbund. 2012. Libris 13517533. ISBN 9789187676710 

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sven_Brandel_(arkitekt)&oldid=42114902”